Snälla du vart har du ditt egenvärde?

Jag sitter i så många samtal med olika människor alla med olika problem men ändå i samma dysfunktionella miljöer av olika slag. Någon är en fågel i bur, en annan lever med spelborende, alkoholism, misshandel osv.

Det kunde ha varit jag för många år tillbaka och jag vet hur det är Både det där med beroende problematik, misshandel och olika kontroller som utförs av den andre. Jag tycker det är för jävligt för många gånger så skyddas den som utför dessa handlingar av sina nära och kära. Den som utsätts står ganska maktlös. Man borde stå ut det finns ju anledningar till att personen är som den är. Jag vet jag matades också med dessa åsikter och kommentarer. Men någonstans hade jag bra stöd och hjälp. Faktiskt av en kvinna som jag kallade för mamma. Min mamma var någon särskild som alltid stod i sin egen styrka. Hon gjorde mycket för mig, även fast jag då tyckte att hon var en av de mest jävliga människor på jorden. Men hade hon inte gjort det så vet jag inte hur mitt liv hade sett ut i dag. Jag inser nu i efterhand att allt hon gjorde, gjorde hon av kärlek. Min mamma lärde mig, hon tvingade mig att ta beslut och agera. Alla har kanske inte detta fina nätverk av stöd. Jag pratar med så många, lyssnar på deras barndomsberättelser där de alla är uppväxta med samma problematik som de står i som vuxna i dag. De har vuxit upp med att vårda, varit föräldrar till sina egna föräldrar, bevittnat misshandel och mycket mer. Jag minns första gången jag hörde talas om alkoholism. Det var av min bästa vän när hon inte dök upp på flera veckor i skolan. När jag väl fick tagit henne grät hon och berättade om hur hon fått skydda sin mamma, blivit lämnad kvar springa med sin lillebror gråtandes och hur styvfadern fått tag i henne och utsatt henne för diverse förnedring. Hon vågade aldrig ta hem någon, Kom på strategier för att slippa förnedringen innan styvfadern blev full. Att leta spritflaskor och tömma ur dem ur slasken. Jag minns så väl när hon berättade detta. Hon grät. Vi var bara 14 år då och hon borrade in näsa i mitt nyckelben och sade att jag var den som fick henne att stå ut. Hon låg ofta med huvudet i mitt knä och jag berättade sagor för henne och hon tänkte alltid på det jag berättade för henne när hon var ledsen. Vi har följt varandra hela livet och vi skrattar alltid tillsammans. Trots en så brokig och otrygg barndom har hon blivit en fantastisk kvinna. Jag beundrar henne! Sedan pratar jag med dem som lever hela sitt liv i någon form av tro att de en dag ska ta sig ur eller att det ska bli en förändring. Jag pratade med en mamma som förtvivlat berättade om sitt barn som gått tillbaka till ett förhållande i misshandel. Jag tänkte för mig själv vilket stort ansvar vi har, vi föräldrar. Vilka förebilder vi är för våra barn. Jag är helt säker på om denna mamma själv hade tagit sig ur sitt eget förhållande med åratal av misshandel hade nog hennes barn haft en annan styrka och ett egenvärde.

Jag tänker också på det. Vi pratar bara om kvinnor som blir misshandlade. Men det blir vanligare att även män utsätts för misshandel/våld. Det behöver inte vara slag. Det kan vara kontroller i form av hållhakar, psykiskmisshandel, skuldbeläggande och hot om ekonomi och hemlöshet. Att fråntas sitt personliga utrymme, redovisa vad man gör när man går ut, inte kunna säga hej och prata med människor de få gånger man får gå ut, att mejl och telefon kontrolleras och bevakas av den andre. Det är psykisk misshandel och inget som någon ska behöva finna sig i. Vi vet också att män som utsätts att det många gånger inte anses vara lika allvarligt. Länsstyrelsen har experthjälp inom vissa län om du känner för det, vänd dig dit.

Oavsett om du är kvinna eller man hoppas jag verkligen att du får hjälp, hittar ditt egenvärde och inser att du är värd så mycket mer. Visst man kan ge människor chanser att försöka åstadkomma förändringar men hur länge? När är det nog? Du kanske inte är menad att jobba med att förändra denna som du lever med? Det uppdraget kanske inte ligger på dig. Varje vuxen människa har ansvar över sitt eget liv. Det finns någon där ute som är rätt för dig och som aldrig skulle utsätta dig för det här som du står i. Men för att inte hamna där igen behöver du hitta tron på dig själv och ditt eget värde. Du missar livet genom att gå och tro att det kommer bli bättre eller inbilla dig att du bör stå ut, känna tacksamhetsskuld för att det kompenserar något annat. Du är värd så mycket mer.

///