Det kommer en tid när stormarna är över och du hittar lugnet.

Mitt hem är min borg och här tankar jag min energi och finner min trygghet.

Jag har inte tidigare kunnat göra det då barnuppfostran av tre vilda grabbar med 3 års mellanrum har präglat min vardag. Det var en helt annan tid med morgonstök, rutiner, bråk och ständigt kaos. Jag var utmattad då och jag gick på autopilot. Ja, föräldrar vet hur det är som har haft just sådana barn som det krävs så mycket planering och förberedelse för. Jag tycker ändå inte att det var det som var det jobbiga, utan allt bråk. En med ADHD som regerade lika snabbt som en stubin och en med bipolär och trotssyndrom. Den tredje, bäbisen han sov ju aldrig. Jag ammade och åt samtidigt för att sedan diska. Ja… för diskmaskinen var trasig då och min sambo var den enda som drog in pengar just den perioden. Sedan bada lilla bäbisen medan de andra två sprang runt och härjade och jagade varandra och varje pinal åkte ner i golvet. Det gjorde ju så jag fick en massa extrajobb som att sopa glas och dammsuga. Ibland badade jag bäbisen när det var den äldste och den vildaste sonen, hans favoritprogram Peter Pan. Då hade jag en någorlunda lugn stund att bada bäbisen. Oftast när 10 minuter gått, grät den mellersta för då hade storebror med ADHD drämt till honom. Jag skyndade mig att torka lilla bäbisen. Drog isär den äldsta och mellersta. Den ena tyckte det var obehagligt att borsta tänderna så då fick ju jaga, busa och hitta på olika knep. Sedan skulle dom två göras i ordning inför natten. Ibland borstade dem tänderna i duschen och då slapp jag så mycket tjafs och kaos minns jag. Sedan var det sagostund som lilla bäbisen, även fast han blev större var han helt ointresserad av att lyssna. Det blev stressigt att natta den mellersta och äldsta, när bäbisen började krypa och gå.

Har jag sagt det? När jag var som mest utmattad så hann jag med all mat, mellanmål, hämta barn från skola osv. Däremot kunde jag somna själv vid nattningen och då glömma bort att jag lagt i en maskin med smutstvätt. Dessa hann ju inte torka på morgonen och bråttom var det för alla barn inklusive jag, skulle till var sitt ställe. Senare kom den där dagen när jag bränt ca 20 strumpor i ugnen. Eftersom jag en dag i all hast inte hade tid att stryka när tre barn var högt och lågt och överallt. Mina barn har inte haft vanligt bråk som att säga en dum sak eller nypa varandra. Nej mina barn har bråkat och slagits på riktigt. Med näsblod som forsat, kasta stolar och jaga varandra med häcksaxar. Tror ni då att man kan vara pedagogiskt och lugn och fint tala om att det är väldigt farligt att jaga varandra med häcksaxar? Nej, man blir så klart livrädd och sätter hjärtat i halsgropen och får fram ett vrål att de genast ska sluta. Man kanske till och med lyckas få in en och annan svordom mellan meningarna. Av rädsla att man blir så rädd. Ja och så var det dessa 20 strumpor! Jag hann aldrig stryka. Jag var inställd på autopilot och hade kommit på att man kan ju värma det tvättade strumporna i ungen om man nu råkat glömma dem i tvättmaskin över natten. Jag gjorde det och de blev väldigt varma och sköna. Mina barn hade tydligen tagit efter den idén och lyckades värma sönder ett 20- tal strumpor. När strumpor blir riktigt varma då försvinner resåren ur dem. Jag tror jag levde så här i 13 år i detta kaos. Jag har en sambo men jag var på den tiden ensam i tvåsamhet. Han arbetade jämt och det är inget fel med det. Men efter jobbet då skulle han hela tiden utöva sina fritidsintressen. Han vari nte hemma långa stunder. Men 13 år levde jag i det kaoset. Sedan sa jag upp mig en dag och gick hem och sov i 3 år. Jag var där men aldrig närvarande. Det tog mig 5 år att bli någorlunda frisk och orka arbeta igen. Väldigt försiktigt utökade jag min arbetstid under en tre års period. Jag har alltid känt mig annorlunda och det finns så klart många orsaker till den inneboende känslan. Men jag vet att jag har en kapacitet där jag från början har 100% till arbete och sedan 30–50 procent över till sådant som ger mig energi. Tyvärr har mina utmattningar gjort att den kapaciteten är borta. Lite som för de med NPF. Vi säger dom har en pott med 100%. När jag säger 100% inkluderas allt från arbete, fritid och intressen. De har liksom ingen kapacitet utanför potten 100%. Det innebär att 100% måste inkludera både planering, förberedelse det som ger dem energi och även arbetet. Jag hoppas du kan förstå hur jag menar. Annars ska jag förklara tydligare.

Så mitt liv har varit ett fullständigt kaos i många år med pusslande av strategier, barnuppfostran och att orka. Det är nu på senare tid jag verkligen börjat landa och värnar om mig själv. Både med ett vackert hem och även att försöka röra på mig i den mån min kropp orkar. Jag är en ganska enkel människa som inte har så stora krav. Jag behöver bara ett vackert hem där ljuset kan flöda in Där jag kan titta på vackra saker och beundra dem. Jag är inte materialist. Jag är nog väldigt skapande och finner inspiration genom mina drömmar och att besöka vackra platser. Jag gillar att leta vackre saker från övergivna torp och lador. Jag vandrar ofta i skogen. Tar bilen till lugna platser och bara är ensam.

Denna tid trodde jag aldrig för 15 år sedan att den någonsin skulle existera i mitt liv. Men det kommer faktiskt en tid när barnen blir stora och relativt självständiga. När alla bråk inte finns något mer. Alla morgonrutiner och bestyr suddats ut och endast är en tid som har varit. Jag har fått tid, till att andas, jag har fått tid att återerövra det som var mig och mitt och som ger mig energi och styrka. Det kommer en tid då man finner lugnet igen. Jag har gjort den resan och jag tackar för erfarenheten men jag vill aldrig återvända till det som var där och då.

/LR