Föreningar och intresseorganisationer kan rehabilitera människor utifrån det individer behöver.
Saker och ting behöver inte vara diagnoser. Samhället präglas av många olika sorters personligheter.
Men vårt samhälle är för dem som har personligheten att kunna anpassa sig och vara där det behövs och arbeta så som önskat. Tanken har sin grund i att varor och tjänster måste produceras så fort som möjligt. Men vi har personligheter som kanske funkat så ett tag men av olika anledningar drabbats av något. Kanske har man alltid haft en personlighet där man har väldigt svårt och aldrig har kunnat anpassa och därför heller inte klarat av att leverera varken i skolan eller på arbetsplatsen. Vårt samhälle blir bara sjukare och sjukare.
Febrilt söker man olika lösningar, insatser och åtgärder som mer handlar om att släcka bränder där och då. Inget hållbart ,inget långsiktigt. Det är så upphandlingarna som arbetsförmedlingen utlyser funkar. Samtidigt är man mån om att förhindra brottslighet och att företagare inte drar in allt för stora vinster. Alla vill väl tjäna pengar? Alla behöver pengar för att kunna överleva.
Saken är väl på vilket vis man tjänar pengar och bidrar. I Sverige är det fint att arbeta ideellt. Man ser ett stort värde i detta. Men när det handlar om att betala, det vill man inte göra. Vad är det som säger att den arbetsinsats som ideella organisationer gör, är mindre värd än de som är anställda inom offentliga sektorn? Oftast kan ideella organisationer vara mer flexibla, erbjuda kravlösa miljöer och erbjuda stöd och hjälp på sådant sätt så det anpassas till den enskilda individen.
Upphandling är makt, IOP eller annat avtal där myndighet och organisationer är jämbördiga är mer rättvist.
Lösningen är inte upphandlingar. När myndigheter upphandlar tjänster av privata aktörer handlar det om makt över företag. Det finns något som heter LOV, lagen om valfrihet att få välja aktör. Det låter vackert och så rättvist. Lagen om valfrihet skapar konkurrens ,men det är myndigheternas sätt att ha kontroll över företagare. Man har klätt in makten i sidentyg. Man får ett avtal där olika krav ställs och där man som aktör ska leverera efter det myndigheten upphandlat. Om en aktör ser något fel eller att arbetet behöver skyndas på och belyser det. Så är det inte ovanligt att myndigheten påminner aktören om: att” det är tack vare upphandlingen aktören får sina deltagare” Jag kallar det makt. Varför ska människors hälsa vara något man tjänar pengar på? Varför ska vi skapa konkurrens och låta vem som helst som vill göra affärer få göra upphandlingar utan att ha någon aning om hur trasiga människor fungerar och hur deras behov ser ut, att dem ska arbeta med människor.
Där myndigheterna oftast inte har någon aning om varje enskild människas behov, ska vara dem som ska upphandla tjänster av privata aktörer som är uppbyggt på att tjäna pengar? Man vill skapa arbeten och ge alla möjligheten till alla att vara med.
Okej vi fattar! Men om man vill tjäna pengar och inte har någon kunskap och intresse för människan ,då kan man väl svara på ett annat anbud som lokalvård, trädfällning eller något i den stilen? Varför ska man hålla på med anbud till privata aktörer som ska rehabilitera människor. Ge intresseorganisationer detta uppdrag. Varför inte överlåta det humana arbetet till organisationer som inte är bundna av upphandlingar utan kanske ett IOP eller annat avtal där båda parter är jämbördiga. Så länge båda parter inte är jämbördiga kan man inte arbeta flexibelt som behövs för att rehabilitera människor.
Ge intresseorganisationer som med kärlek och genuint engagemang byggt upp sina organisationer/föreningar få dessa uppdrag och betalt för det dem gör. Det finns enorm kunskap i dessa organisationer. Det gör så att det genuina intresset och kärleken till det dem gör bevaras. Föreningar och intresseorganisationer kan rehabilitera människor på det sätt dem behöver. Och om vi ska tala om psykisk ohälsa handlar det om olika bredder för att få livsbalansen att gå ihop. Jag menar att flera saker måste balanseras över tid för att få en någorlunda vardag som man mäktar med. Vi kan oftast skapa engagemang och aktiviteter som individerna behöver för att känna sig meningsfulla och som känslomässigt stämmer överens med deras eget synsätt och som har ett samband med deras mål. Det är en viktig faktor som främjar positiv personlighet. Något annat viktigt som också har hälsofrämjande effekt för rehabiliteringen är
Att ger personer möjligheten att organisera tiden för att ta sig fram till de mål man har. För att kunna uppnå välbefinnande behöver vi ha känslan att vi kan styra och prioritera tid och energi så att den räcker. När man drabbas av stress och annan psykisk ohälsa kan denna förmåga försvinna och med hjälp av föreningar och andra intresseorganisationer kan detta uppnås. Vi fungerar även som ett stöttande nätverk, att känna trygghet för att kunna bevara sociala relationer. Här behövs civilsamhällets olika nätverk och organisationer. Men dem behöver också betalt för att fortsätta göra en viktig skillnad. Vi skulle få ett samhälle som mådde bättre med detta tänk, vi skulle få fler som bevarade sin hälsa och säkerligen fler som kunde återgå till arbete utifrån sitt sätt att bidra med arbetskraft. Självklart kan inte alla komma tillbaka eller ut i arbete, men kära myndigheter sluta upphandla tjänster av privata aktörer när det gäller rehabilitering. Ge uppdragen till intresseorganisationer och betala för det. Psykisk hälsa skulle uppnås bättre och fler arbetstillfällen skulle skapas. Vi skulle få ett friskare samhälle.
// LR
Responses