Sociala utfrysningsprocesser och att fastna

Bild från Google, har inget med texten att göra, men vi gillade den.

Jag tänkte på det i dag när jag samtalade med någon som upprepade gånger sade att hen var en gammal själ och att det var det som stoppade hen. Det finns en mening.

Vissa saker som hen nämnde förstod jag mer än väl och när hennes tankar redan innan bestämt att hens liv skulle kantas av sorg och otur genom livet eftersom det var hens karma, då förstod jag att hen fastnat i loopar. Det är svårt att urskilja kantlinjerna mellan godhet och härkar hierarkier.

Jag ha förstått för länge sedan att hen fastnat i olika loopar och i stället för att ta ansvar för sitt liv, bearbeta och gå framåt hade hen gått i någon värld utan att se på saker och ting från olika synvinklar. Jag har en livserfarenhet flera stycken faktiskt. Både som åskådare och den som drabbas av mobbning, diskriminering, sociala utfrysningsprocesser och sexuella trakasserier.

Jag har god kunskap om vad som kan hända människor som drabbas av sådana människor som utsätter andra för det som jag nämnde. Jag ser att när vi människor drabbas av något som vänder upp och ner på vår tillvaro. Då försvinner allt det där med det ytliga, att vara och bli någon. Man får en annan syn på livet, man börjar förstå att vi lever i en värld av ytlighet och förnekelse.

Man är rätt så ensam för det som vi fått lära oss, det som vi tror att vi har stöd för, att vi har rätt att få yttra oss och säga som vi tycker. Det är bara en fasad utan någon riktig verklighet. Oh, ja visst är du välkommen med din åsikt, men priset du får betala är att du förlorar ditt jobb, anses vara en konstig och dryg medarbetare och därför har chanserna minskat avsevärt för dig att få någon anställning inom exempelvis kommunen eller vart det nu kan vara.

Jag har länge skådat den tysta omvända psykologin när det gäller demokrati. Du har rätt att få säga din åsikt, men bakom kulisserna så blir den som visar upp felaktigheter uppmålad som boven i dramat, som får betala det högsta priset. Jag har mött många människor som blivit sjuka av sociala utfrysningsprocesser.

Beroende på resurserna, stödet, tiden och det krigsfält man stått i, det avgör hur lång rehab tiden kommer vara. Det finns inget som kan gör en människa så sjuk som när någon bekräftar för hen att “du är ensam och du har inte mitt/vårt stöd. Dina åsikter och ditt handlande är ingenting värt.

Allra helst när människor också visar falska masker om stöd och sedan vågar den personen inte stå för stödet och vänder ryggen åt en. Man blir blottad och utsätts för en offentlig avrättning. Det skadar och fördärvar vårt psyke.

När man sedan sargad och helt trasig måste lämna arbetsplatsen, så inser man att man fått så mycket otalat. Man söker upprättelse och här fastnar många.

Det nya fenomenet är denna andlighet, som många uttrycker blir viktigt i tider av förändring. Men man behöver förstå att andlighet inte handlar om att fastna och bli passiv. Andlighet handlar om att bli situationsmedveten, förstå vad som hjälper en själv och sedan komma vidare.

Kunna skapa vägar i det som man själv känner sig hjälpt i och ibland kanske man vill hjälpa andra. Genom egen erfarenhet får vi värdefulla kunskaper som kan vara enorma resurser och bidra till genuina samhällsinsatser. Det är värdefullt att ta vara på. Det är okej med bearbetning, men om den har varat länge behöver vi faktiskt bli medvetna om tiden som vi befunnit oss i bearbetningen. Kom också i håg att när människor vill uppmärksamma andras engagemang och dela med sig av de goda exemplen behöver även de få betalt för det dem gör. Det värderas sällan.

Linda R.