Ta ansvar för dina känslor

Jag har varit ganska reserverad. Men hövlig ändå. Jag kan ju i och  för sig fortsätta att vara känslomässigt isolerad och undvika allt och alla. Bortkoppling och isolering har varit min försvarsmekanism de senaste åren för att hantera besvikelser. Eliminera och utrota dess existens.

Jag har en noggrann diskussion med mig själv ”Vad vill denna person mig? vad är anledningen? Fånga mig? ta reda på vem jag är och  utrota mig?

Det låter radikalt och dömande men många människor är konstiga. De flesta har en baktanke. Ok du! Det är inte okej att rasera och förgöra mig! Som person är jag resistent och är duktig på att uttrycka mina känslor när jag känner mig orättvist behandlad.

Just för att jag tycker att den som gjort mig illa bör veta det och ta ansvar för sina handlingar. Jag anser inte att jag är dum, utan mer kan sätta gränser och vågar uttrycka mig. Jag ser det mer som en styrka än en svaghet. Att uttrycka sina känslor, gråta och sätta gränser anser jag vara ett sunt förhållningssätt och en kärleksförklaring til sig själv. Även fast sorg och besvikelse är en av de mest smärtsamma känslorna som finns, ger det oss människor de mest otroliga lärdomarna och utvecklingarna.

En sorts emotionell kompetens. Har man utsatts några gånger känner man igen när människor går över gränsen. Även om man blivit  sårad förut så kan känslan vara fruktansvärd och slå en i spillror ändå. Känslan av att inte veta hur man ska hantera det kan trots dessa lärdomar te sig mycket obehagligt. Men man blir bättre på att analysera. Lyssna till sitt inre och  tyda sina känslor. Vilka förhållningsätt har jag att använda mig av? Det är en plikt man har gentemot sig själv, att tyda sina känslor.

Att be andra människor ta ansvar över sitt beteende är verkligen inte lätt. För många går till angrepp när man förklarar hur man upplever deras attityd i sitt bemötande när man ska berätta om sin upplevelse. Jag kan tycka att om man vägra bli medveten om det är det ganska oansvarigt och respektlöst. Det är att göra illa någon annan. Det kan vara bra tankar att reflektera över för att bli bättre i sitt bemötande gentemot andra. Jag undrar så klart om du vet att du har gjort illa någon annan. Hur tänker du själv när du blir avvisad och någon säger till dig att det du känner och tycker är inget den andre är intresserad av?

// LR