Att klippa banden till sådant som inte längre tillför något.

Ibland tappar jag fotfästet, snavar och trillar. Men jag har någon och han är fantastisk! Min mentor och knekt i livet. Helst av allt skulle jag vilja vara känslolös eftersom jag ofta är i mina känslor och väldigt mycket. Han har någon sorts förmåga som får mig att tänka klart. Hans sätt att prata till mig hjälper mig att fokusera på det som jag behöver göra och på så vis kan jag agera beslutsamt. Med hans hjälp lyckas jag stå lugnt och stadigt och ta mig förbi de hinder som står i min väg mot framgång.

Det hände små saker för någon dag sedan, som hade stor inverkan på min nattliga sömn och som gjorde att jag vred och vände mig med enorm ångest. Kunde verkligen inte sova. Jag skickade ett sms till honom. Tror du att jag har några fiender? Ett svar kom och han skrev: ”ja absolut har du massor av fiender” Svaret jag fick gjorde mig ännu mera sömnlös. Senare kom hans förklaring. ”Man kan inte gilla alla. Dessutom är du både smart och vacker därför kommer du alltid ha folk som inte gillar vare sig dig eller det du gör”

Jag skrev till honom: varför måste man alltid ta smarta människor som något hot? Varför inte inspireras och ta hjälp av dem? Han svarade: ”Det är få människor som har den självkänslan och är där. Det är så… outvecklade människor beter sig, tyvärr”

Jag har aldrig sett mig som särskilt smart, men jag har idéer och jag tar för mig när jag vet att idén är bra. Jag står upp för mig själv. Oftast tänker jag igenom saker på ett rationellt sätt och agerar sedan utifrån min plan. Jag ser också att min förmåga att uttrycka mig rakt och på ett tydligt sätt, att det gör så att andra lyssnar på mig och tar mina idéer på allvar. Min förnuftiga sida är en ofantligt stor tillgång när jag har synkat den med förmågan att se det som ligger under ytan i situationen och i det runt omkring mig.  Jag prövar och omprövar. Jag möter många som på något sätt vill förändra världen och göra något för mänskligheten. Det låter så klart otroligt stort, men glöm inte att dessa människor är historiker. Dom har vandrat på en väg där många andra inte gått. Därför ligger sådana personer långt före sin tid i sina tankar. Oftast accepterar inte andra människor deras ideér. Jag vet hur det är, jag kämpade i 10 år innan människor förstod vad jag menade. Jag har alltid lyssnat inåt och på mitt hjärta. Jag är väl medveten om att jag inte behöver någon annans godkännande för att följa mitt hjärta. Min resa hit har varit lång…jag lovar. Jag vet att jag inte står vid min slutdestination. För livet innehåller otroligt många mellanlandningar på olika destinationer. Det har varit många besvikelser och svek på vägen hit där jag står i dag. Jag har klippt många band till människor som inte längre tillför mig något. Det är väl endast så man befriar sig mot det som begränsar en? Även fast jag har varit den som gjort det valet att lämna något som var giftigt har det sällan skett smärtfritt. Oavsett hur rak, ärligt och ödmjukt jag uttryckt något så har det sällan varit lätt. Inget blodbad utan offer brukar jag tänka. En klassisk mening jag alltid sa när jag  agerade terapeut åt min väninna mitt i nätterna. Det är enkelt att vägleda andra, just för att man endast är en lyssnare utan att ha massa känslor påkopplade.

Det är så enkelt att sitta där som en hjälpare och be personen öppna sitt sinne och fokusera. Att råda personen att, lämna negativa, jobbiga tankar och mönster och välja, att börja på ett nytt kapitel av sitt liv här och nu. Att man medvetet väljer att sluta bära på sådant som man av gammal vana kånkar runt på. Bara Släpp och gå vidare. En förändring i sin attityd gentemot sig själv och vad du vet och vill i livet är nödvändigt ibland. Sådant jag ofta sade till väninnan. Jag tror jag påminde henne om detta varje natt i 1 års tid. Jag sa mycket och uppmanade henne att lita på processen och kasta loss!! Jag vet att jag ofta påminde henne om att hon inte kunde skylla på någon annan för hur hennes liv såg ut, för innerst inne visste hon att hon bar ansvaret för vad hon gör och inte gör. Som jag sa. Det är lätt att vägleda andra, men näst intill omöjligt att vägleda sig själv.

/LR