Dåliga situationer och livserfarenheter, lär oss kanske något?

Jag sitter och sätter ihop en föreläsning om att vara sin egen. Denna föreläsning är mer riktad till våra tonåringar. Livskunskap är en viktig förberedelse. Det ger mig så klart många frågor som behöver besvaras.

Att vara människa är inte en lätt uppgift med alla dessa smärtsamma besvikelser vi får genomleva i livet. Jag tänker mycket på det då en av mina söner blev så enormt sviken av sin första kärlek. Jag kände verkligen med honom och jag såg hans tårar, förtvivlan och hur dåligt han mådde. Jag kände mig maktlös. Ville säga så mycket för att trösta, men han stötte bort det jag sa och ville vara i fred.

 Jag påminde honom om att jag fanns här och att vara ledsen, sviken och känna sig sårad är en vanlig känsla. Han kommer uppleva den många gånger i livet. Nu har mer än ett år passerat och han mår så klart bra igen. Han har till och med börjat träffa en ny tjej. Jag vet att det är hans resa. Men kärleken kan förloras på många olika sätt och utlösa en känsla av smärtsam ensamhet och övergivenhet. Hela människans identitet kan rämna här. Jag vet att jag inte kan skydda honom mot det, för livet är så och som jag sa så är det hans lärdom och resa. Men, jag skulle vilja ge honom något att hålla fast vid, om och när den dagen kommer.

Olycklig kärlek och besvikelser kan rasera världen.

Allra helst för de högkänsliga och kanske med autistiska drag där varje smärtsam upplevelse blir enorm och kan fånga dessa individer i ruinernas landskap. Kanske i många år? Just för att de inte har resurserna i hanterandet. För att ingen har berättat och förberett dem om hur grymt livet kan upplevas. Man behöver inte berätta om hur grymt det är, men att känslan finns och många upplever den några gånger i livet. Att ha kunskapen om att det är en vanlig känsla, är en resurs i sig och att den kommer gå över. Människan har ett oerhört stort behov av att veta att det finns ett slut på det som är smärtsamt och obehagligt.

Medvetna barn och individer är de vackraste varelserna som finns. Just för att sådana människor har en styrka i sin själ som bara kan läsas i deras ögon. Dom är självständiga och icke beroende, de funderar, möter och förändrar.

/LR