Information eller i syfte till att bara skada någon?

Denna text handlar om mina egna tankar om händelser där jag stått i min egen styrka och vunnit tillit och respekt. Som vanligt blandar jag mina tankar med sådant, som jag uppmärksammar där och då. I en tanke kan jag uppmärksamma vad som sker i nuet och sätta ord på vad jag ser och känner för att sedan hoppa tillbaka till det som jag från början ville förmedla.

Skitsnack eller bara att öppna sitt hjärta och avlasta själen?

Att prata illa eller dåligt om andra människor skapar frustration, bitterhet och dålig stämning. Vi människor har ett behov av att lätta på våra hjärtan och uttrycks fullt och detaljerat berätta om upplevda situationer som inte var så bekväma. Eller om vackra känslor som överväldigar oss. Vi tänker oss inte för alla gånger och kanske lättar vårt hjärta till fel person.

Vi tänker inte på att den information vi delar med oss av kan tolkas olika. De flesta har nog upplevt någon gång hur det är att berätta något till någon och att det sedan har spridits vidare. Kanske har fel saker spridits. Som liten funderade jag många gånger över varför vissa människor är mer korkade än andra. Enkelt uttryck för jag skulle nog inte då kunna förklara det på något mer pedagogiskt sätt vid 10- års ålder. Det kan nog vara ett mysterium att begripa, hur olika vi människor fungerar. Det är nu under senare tid som jag förstått än mer hur våra personligheter tolkar information olika. Allt beroende på våra filter som sållar ut och har kvar sådant som för varje enskild  människa är viktigt. En berättelse som berättas för två kan tolkas olika. Inte för att berättelsen berättas på ett annorlunda vis utan för vilka filter var och en har att ta in och sålla ut information på. Det är både spännande och fascinerande!

Mina tankar far i väg.

Jag tänkte på det under en promenad när morgonsolen ännu letade sig in genom persiennerna. Jag gillar att leka med ord och tanke och jag gillar att stanna upp och föreställa mig en tid bortom nuet och det förgångna.

Jag älskar verkligen de där tidlösa aspekterna och fascineras av miljöer där svunnet liv har gjort sitt avtryck. Det är en annorlunda värld som mitt varande är väl bekant med. Jag finner en sorts trygghet och lugn i dessa miljöer. Min kreativitet och mitt tankeflöde väcks där.

Återigen mina tankar och fokuset är information, behov och hanterandet.

Vårt behov av att förmedla upprörda känslor är inte skitsnack, det är att avlasta själen.

Det här med vårt behov av att förmedla information, tankar och känslor i dess syfte att avlasta vår själ från så kallade bördor. Det handlar inte om att vara elak. Dess syfte är det jag precis sa. Vårt behov. Och jag tänkte på…. vilket ansvar vi får när någon väljer att berätta något för oss. Vi får alltså information och beroende på hur vi hanterar informationen vi får är det den som får informationen som bestämmer vad den ska göra av den. Jag kan tycka att det är få människor som har potential och integritet som varsamt vet hur de ska hantera det som kommer till dem.

Det är en särskild sorts människa som kan hantera sådant. Det är människor som inte har något behov av att känna in, som kan skilja på sina egna känslor och andras. och som inte lägger in sina värderingar i det som förmedlas. Jag tror att jag tycker det är vacker, charmigt och något speciellt över det. Det är sådana personer som lättsamt ¨fångar våra hjärtan. Men det finns även dem som ljuger och medvetet eller omedvetet gör oss illa genom att sätta i gång intriger, drama och annat. Att analysera människors beteenden handlar väl mer om att utvärdera risker. En sorts försäkran om att man vågar lita på vem man släpper in i livet eller organisationen? Jag vet att det är så enkelt att  kommunikation och tolkningar blir fel.

En scen som utspelade sig på mitt jobb för länge sedan.

Jag minns en konflikt mellan två kollegor. Jag stod i personalrummet när denna scen utspelade sig. Jag hade precis diskat min tallrik och hällt upp ett glas vatten när en manlig kollega klev in i personalrummet. Han var upprörd, drog sig nästan i håret och funderade över vad en annan kollega var för idiot. Jag stod tyst och lyssnade. Sedan sade han:” ja vad tycker du, är hon inte en idiot!?

Jag tittade på honom och svarade. “

Jag tycker om er båda två och jag kommer inte yttra mig för jag vet inte vad det handlar om. Jag vill inte veta för då tvingar dum mig att välja sida och de gör jag bara inte. Jag vill fortsätta tycka om er båda. Ni behöver lösa det där utan att blanda in någon annan”

Båda två blev arga.

Han blev arg och smällde igen dörren. Bara Någon minut senare kom en annan kollega in. Det var den kollegan som den manliga kollegan var mycket störd över. Det var min kvinnliga kollega och samma scenarier utspelade sig. Där hon upprört svor och talade om vad han var för någon. och hur man ens kunde anställa en sådan som honom .Jag sade lika till henne.” Jag vill inte höra, jag tycker om er båda. Det här är något mellan er och ni behöver lösa det här utan att skapa olika läger. Jag vill inte höra jag tycker om er båda. Jag fick samma reaktion av henne.

Jag kunden nästan förutspå nästa scenario så jag gick till min chef och sade. “Du behöver hjälpa de där två att lösa en situation som kan bli en stor konflikt, dessutom behöver du låta det som sägs mellan er stanna där så att vi andra i personalen inte vet något om vad ni kommit överens om och hur ni löser det” Det var så vi löste det och det blev inget mer av det.

Att förmedla sanningen. Endast i gott syfte och om det hjälper båda.

Människor får oftast sanningen av mig just för att dem har bett om den. Hur väl den tas emot beror på deras egen nivå av kunskap om sig själva, sitt handlade och agerande. Ibland blir jag riktigt fascinerad av hur människor lurar sig själva eller bara har fullständigt fel på ett väldigt intressant sätt.

Jag säger inget för att vara elak och jag tänker mig noga för hur sanningen hjälper en annan människa. Om den inte gör det behöver jag inte säga något alls.

// Linda Rosen