Sjuk

Jag är så ledsen vill helst bara gråta orkar ju inte ens det .Febern har varit 40 grader nästan i 8 dagar. Kom in på akuten på dag 6. Har inte ätit sedan 5 december så det var inte så konstigt sade läkaren att jag var i det skick som jag var. Inte ens vatten får jag i mig längre och kläderna kan man krama ur. Pappa ringer hela tiden, skäller på min sambo om att han inte får åka ifrån mig. Simon kom med näringsersättning och vätskeersättning och jag börjar få lite energi. Bara jag får behålla det här. Hade kravlat mig upp till köket i morse när min sambo ville prata om trädfällning. Jag tittade inte på honom utan viskade. Jag orkar inte prata jag försöker orka andas. Lyckades ta mig in till toaletten och kräktes upp det som jag fått i mig. Varma koppen soppa. Jag kände mig oerhört liten för världen. Jag kallsvettades och det svartnade för ögonen. Lyckades krypa till bäddsoffan inne på kontoret. Blev liggandes där i flera timmar innan jag orkade sträcka mig mot bordet. Hela jag är antingen kokhet och över 40 graders feber eller om jag har Ipren i kroppen är jag iskall, men svettas enormt mycket om fötterna. Jag sade till min sambo att jag behövde hans kramar att han sade något fint, men han vågar inte krama mig, vill kanske inte? Min minsting tittar oroligt på mig och min mellersta son och hans flickvän tar ut hunden. Simon har ringt några gånger och frågar hur jag mår. Jag sitter upp i sängen nu. Äter Ipren regelbundet. Det håller febern nere. När jag blir frisk ska jag kramas med någon som vill krama mig. Jag känner mig urfattig på kramar och kärlek. Snart är ett väldigt jobbigt och tråkigt år slut. Jag vet inte riktigt vad som väntar mig. Jag håller på med boken men orkar knappt prata om den. Två intressanta personer har ringt till mig. Vi får se vad det kan vara.

// LR