Solskenshistoria och bekräftelser av olika slag.

Jag är ganska medveten om min inre styrka och kapacitet. Ibland kan jag blicka bakåt med vemod i blicken och tycka att jag inte kommit någonstans i mitt liv. Stampandes och trampandes på ett ställe utan att komma dit jag vill. En av mina söner påminde mig om att jag har fått dem. ”Mamma du är alltid vår mamma, den starkaste kvinna jag känner och ett enormt ideal” Jo tack! jag kan se hur mina söner väljer tjejer och det är starka tjejer. Jag funderade på det ,då jag har en vän vars alla statusar handlar om att prestera, bli bäst… vara någon, övervinna mot sig själv, kämpa hårdare kämpa mer. Vem blir lycklig av alla dessa prestationer? Känner människan sig så otroligt liten så att denna måste  visa upp sig som någon hjälte? Se här vad jag åstadkom! jag besteg Mont Everest eller jag lyckades rädda så här många hundar, kaniner eller vad sjutton det är. Måste den lilla människan ständigt söka bekräftelse? Visst det är alltid vackert med bekräftelse.

Jag minns i somras när det var som varmast. Jag gick runt i en skön linneliknande klänning. Jag vet att den var en aning genomskinlig. Därför brukar jag inte reagera om någon visslar osv. Men denna dag så var det en man som gick efter mig i affären, var väldigt kontaktsökande. Jag lät bli att möta hans blick, tills han bad en kvinna om hjälp. Kvinnan bad mig att stanna och mannen sade: ” Miss Rosen” Jag vände mig om mot honom och han sade: ”äntligen får jag prata med dig”

Den här mannen hade jag ca 7 år tidigare undervisat. Han var en gammal sjöman och kranbilsförare och hade ett helt liv ute på havet att berätta om. Han hade fantastiska äventyr att berätta om. Mitt och hans liv skiljde sig enormt mot varandras. Han var väldigt snygg och han hade förälskat sig i en väldigt knepig dam från Kiruna. Oj! vad vi pratade relationer och om drömmar som hade trasats samman. Han var vid den tidpunkten mycket deprimerad. Jag pratade med honom dagligen för att hålla honom levande. Jag såg att han var någon och han var så trasig inombords att jag inte riktigt kunde släppa honom. Jag tittade på honom och sade: att jag skulle hjälpa honom. Hjälpa honom att återta sitt liv, finna en mening och hjälpa honom att bygga upp det igen, så gott det gick. Om han lovade mig att anstränga sig med språket. Han ville se världen… han ville resa. Jag lyssnade på honom. Varje ord han sade noggrant och begav mig ut på andra orter för att söka efter det som han hade förlorat. Jag lyckades komma i kontakt med ett företag. Charmade in mig hos en, högt uppsatt VD som gillade mig skarpt. Jag sade att jag hade en sjöman med kompetens inom kranbil och diverse olika kompetenser. Mannen som jag hjälpte ,blev erbjuden en praktik och jag var med ute på praktiken. Boendet blev ett problem, men Vd:n ville ge denna kille en chans. Jag släppte honom inte förens han skrev på sitt anställningsavtal och fått ett boende samt en ny tjej. Där han stod i affären visade han upp sin 4 månader baby, liten flicka. Han sade ”Linda du ordnade världens bästa jobb till mig och du ordnade boende, och såg till att jag fick lastbilskort. Du hjälpte också min bror att undervisa honom i vett och etikett och han jobbar på samma jobb som mig Linda. Minns du Linda? när jag sade att jag ville resa i mitt jobb. Du ordnade det. Jag kör lastbil i Italien, bygger hur i Frankrike, jag får se världen Linda! precis som min önskan var och en sak till Linda. Den där kvinnan från Kiruna, du vet hon som var till problem. Du sade att jag skulle lämna henne och det gjorde jag och nu har jag varit tillsammans med Del soz i 4 år och vi har fått vår älskade dotter. Jag tittade på det lilla knyttet , som han stolt visade upp. Jag fick tårar i ögonen och sade att hon var så söt. Han fick tårar i ögonen och sade. Som jag har letat efter dig Linda! du har hjälpt mig att få ett bra liv här i Sverige. Du gjorde så att Vd:n gav mig en chans. Jag tittade på honom med tårar rinnandes ner för mina kinder. ”

Nej det största och det viktigaste jobbet har du gjort. Glöm aldrig det. Jag var bara med dig vägledde dig och fick dig att tro på dig själv när du kände att vägen var för lång. Jag är så glad för din skull” Mannen tittade på min sambo och sade. Jag tackar din fru för allt hon har gjort för mig och min familj. Jag kan inte tacka henne tillräckligt. Min man tittade på mig och lade armen runt mig och sade: ja det är min fru. När hon säger något så står hon för det. Det kan du alltid lita på ?

Detta är en av många fina solskenshistorier jag har. Mina deltagare blir lite som barn. Tänk att du är med och ser ett barn växa upp och forma sin framtid med hjälp av sin egen styrka, men att du är där ,stöttar och ger kraft. Det är alltid en sådan vacker känsla och genuin tacksamhet som löper genom hela kroppen.

// Linda