Blogg

---

När livet återvänder.

Utbrändhet, depression är när hela människan blir sjuk, både psykiskt, fysiskt och mentalt. När kropp, ande och själ förlorar sin existens. Vägen tillbaka var en process om tillit och att älska mig själv.

Jag var tvungen att lära mig att kanalisera mina känslor och tankar. Att sätta ord på min sorg och börda. Som liten var den gyllene pennan min bäste vän. Så mycket jag skrev och min plats att skriva av mig på var uppe i en björk. Som vuxen glömdes min penna bort och jag höll allt inombords tills för några år sedan då hela min värld rasade och min livs glöd försvann. Senare när ökenvandringen var gjord med oändligt många timmar, dagar och månader inbunden i mig själv fick jag ett uppvaknande och en process av arbete påbörjades, inte för att ta mig tillbaka utan för att få kraft, acceptans och fortsätta åt en annan riktning.

Det blev så viktigt att stilla mitt sinne med tankar som for, promenader i min ensamhet under en stjärnklar himmel eller en gryende sommarmorgon med fågelkvitter som mitt enda sällskap. Att hitta det just min själ mådde bra av. Att hitta utrymme mellan tankar och känslor

Min kropp var slut, och jag insåg att jag var tvungen att hitta ett sätt att få min vila, där inga måsten snurrade och där jag gav mina tårar utrymme.

Jag hade så otroligt mycket sorg inom mig. I min ensamhet kunde tårarna rinna och flöda. Jag sökte mig till ensamhetens trygga famn. Det  vara oftast i  min säng där min kropp tilläts att slappna av. Tårar som brände bakom ögonlocken, hjärtklappning blandat med enorm rädsla.

Att läka både fysiskt och mentalt krävde olika strategier. Min kropp var dränerad på energi. Att träna på gym gick inte, varje steg framåt krävde enorma ansträngningar för att orka lyfta mina fötter. Min räddning blev meditation och healing. Där hittade jag  mitt inre JAG.

EN FJÄDERLÄTT PÅMINNELSE OM VILLKOSLÖS KÄRLEK

Jag behövde lugn och styrka för att hitta mitt egen värde. Som viskningar i min ensamhet hörde jag  mitt inre tala till mig. Var inte rädd älskade du. För du vet ditt värde som människa och du känner villkorslös kärlek till dig själv, du är älskad. Lita nu på att  det kommer bli bra, lugnet och styrkan kommer komma tillbaka till dig. Var bara trygg i den känslan utan oro.  

Hur går jag vidare för att inte komma tillbaka?

Jag måste ha en väg som leder mig framåt och inte tillbaka. Jag var tvungen att göra förändringar i mitt liv för att komma vidare. Jag ville ju leva men inte på det viset som jag en gång levde.

Vilka förändringar och förhållningssätt behövde jag?

 Jag kunde inte fortsätta offra mig själv för att vara alla andra till lags, jag kunde inte tvinga mig längre att umgås med människor som fick mig att känna mig mindre värd och må dåligt. Jag kunde inte tvinga mig att fortsätta arbeta på ett arbete där jag vantrivdes, jag orkade inte ta allt ansvar över hela hemmet själv och för att mina barn misslyckades i skolan. Det var några delar som ingick i mitt förändringsarbete.

Att förstå att förändring var ett nödvändigt ont var nog det svåraste att acceptera. Att acceptera denna verklighet tillät mig att leva här och nu.

LIVET OCH TIDENS GÅNG FÖRÄNDRAR VÅRA VAL OCH SITUATIONER

Det är så viktigt att vi lär oss att avsluta stadier, kapitel och historier i våra liv som inte gagnar oss längre. Det är smärtsamt och jobbigt. Men allt har ändå en mening. Och det som du trodde och som du skrev under på, som överensstämde med din historia i förgångna tider. Har förändrats. Just för att livet är i konstant förändring och förnyelse.

Min utbrändhet gjorde så att jag förlorade mig själv, men den gjorde också så att jag hittade ett bättre jag, ett mer balanserat JAG.

Om du befinner dig  i början av förändringen eller i något jobbigt, vill jag  påminna dig om att allt har en början men det har även ett slut och när acceptansen, insikten och förändringen är gjord så leder det till något mycket bättre.

// Linda

Föreningar och intresseorganisationer kan rehabilitera människor utifrån det individer behöver.

Saker och ting  behöver inte vara diagnoser. Samhället präglas av många olika sorters personligheter.

Men vårt samhälle är för dem som har personligheten att kunna anpassa sig och vara där det behövs och arbeta så som önskat. Tanken har sin grund i att varor och tjänster måste produceras så fort som möjligt. Men vi har personligheter som kanske funkat så ett tag men av olika anledningar drabbats av något. Kanske har man alltid haft en personlighet där man har väldigt svårt och aldrig har kunnat anpassa och därför heller inte klarat av att leverera varken i skolan eller på arbetsplatsen. Vårt samhälle blir bara sjukare och sjukare.

Febrilt söker man olika lösningar, insatser och åtgärder som mer handlar om att släcka bränder där och då. Inget hållbart ,inget långsiktigt. Det är så upphandlingarna som arbetsförmedlingen utlyser funkar. Samtidigt är man mån om att förhindra brottslighet och att företagare inte drar in allt för stora vinster. Alla vill väl tjäna pengar? Alla behöver pengar för att kunna överleva.

Saken är väl på vilket vis man tjänar pengar och bidrar. I Sverige är det fint att arbeta ideellt. Man ser ett stort värde i detta. Men när det handlar om att betala, det vill man inte göra. Vad är det som säger att den arbetsinsats som ideella organisationer gör, är mindre värd än de som är anställda inom offentliga sektorn? Oftast kan ideella organisationer vara mer flexibla, erbjuda kravlösa miljöer och erbjuda stöd och hjälp på sådant sätt så det anpassas till den enskilda individen.

Upphandling är makt, IOP eller annat avtal där myndighet och organisationer är jämbördiga är mer rättvist.

Lösningen är inte upphandlingar. När myndigheter upphandlar tjänster av privata aktörer handlar det om makt över företag. Det finns något som heter LOV, lagen om valfrihet att få välja aktör. Det låter vackert och så rättvist. Lagen om valfrihet skapar konkurrens ,men det är myndigheternas sätt att ha kontroll över företagare. Man har klätt in makten i sidentyg. Man får ett avtal där olika krav ställs och där man som aktör ska leverera efter det myndigheten upphandlat. Om en aktör ser något fel eller att arbetet behöver skyndas på och belyser det. Så är det inte ovanligt att myndigheten påminner aktören om: att” det är tack vare upphandlingen aktören får sina deltagare”  Jag kallar det makt. Varför ska människors hälsa vara något man tjänar pengar på? Varför ska vi skapa konkurrens och låta vem som helst som vill göra affärer få göra upphandlingar utan att ha någon aning om hur trasiga människor fungerar och hur deras behov ser ut, att dem ska arbeta med människor.

Där myndigheterna oftast inte har någon aning om varje enskild människas behov, ska vara dem som ska upphandla tjänster av privata aktörer som är uppbyggt på att tjäna pengar? Man vill skapa arbeten och ge alla möjligheten till alla att vara med.

Okej vi fattar! Men om man vill tjäna pengar och inte har någon kunskap och intresse för människan ,då kan man väl svara på ett annat anbud som lokalvård, trädfällning eller något i den stilen? Varför ska man hålla på med anbud till privata aktörer som ska rehabilitera människor. Ge intresseorganisationer detta uppdrag. Varför inte överlåta det humana arbetet till organisationer som inte är bundna av upphandlingar utan kanske ett IOP eller annat avtal där båda parter är jämbördiga. Så länge båda parter inte är jämbördiga kan man inte arbeta flexibelt som behövs för att rehabilitera människor.

Ge intresseorganisationer som med kärlek och genuint engagemang byggt upp sina organisationer/föreningar få dessa uppdrag och betalt för det dem gör. Det finns enorm kunskap i dessa organisationer. Det gör så att det genuina intresset och kärleken till det dem gör bevaras. Föreningar och intresseorganisationer kan rehabilitera människor på det sätt dem behöver. Och om vi ska tala om psykisk ohälsa handlar det om olika bredder för att få livsbalansen att gå ihop. Jag menar att flera saker måste balanseras över tid för att få en någorlunda vardag som man mäktar med. Vi kan oftast skapa engagemang och aktiviteter som individerna behöver för att känna sig meningsfulla och som känslomässigt stämmer överens med deras eget synsätt och som har ett samband med deras mål. Det är en viktig faktor som främjar positiv personlighet. Något annat viktigt som också har hälsofrämjande effekt för rehabiliteringen är

Att ger personer möjligheten att organisera tiden för att ta sig fram till de mål man har. För att kunna uppnå välbefinnande behöver vi ha känslan att vi kan styra och prioritera tid och energi så att den räcker. När man drabbas av stress och annan psykisk ohälsa kan denna förmåga försvinna och med hjälp av föreningar och andra intresseorganisationer kan detta uppnås. Vi fungerar även som ett stöttande nätverk, att känna trygghet för att kunna bevara sociala relationer. Här behövs civilsamhällets olika nätverk och organisationer. Men dem behöver också betalt för att fortsätta göra en viktig skillnad. Vi skulle få ett samhälle som mådde bättre med detta tänk, vi skulle få fler som bevarade sin hälsa och säkerligen fler som kunde återgå till arbete utifrån sitt sätt att bidra med arbetskraft. Självklart kan inte alla komma tillbaka eller ut i arbete, men kära myndigheter sluta upphandla tjänster av privata aktörer när det gäller rehabilitering. Ge uppdragen till intresseorganisationer och betala för det. Psykisk hälsa skulle uppnås bättre och fler arbetstillfällen skulle skapas. Vi skulle få ett friskare samhälle.

// LR

Sebastians ledord och Linda´s tankenötter.

Sebastians Ledord

• Lev livet på dina egna villkor

• Var dig själv.

• Våga visa ödmjukhet och känslor.

• Att fråga/be om är hjälp är starkt, modigt och häftigt/coolt.

Linda´s tankenötter

Om du frågar får du ett svar, men om du ifrågasätter får du ett försvar.

• Ta inte  saker personligt, världen kommer alltid bestå av människor som inte delar dina åsikter.

• Att vara medveten om att diskussioner kan skapa osämja: Fundera över om: Är det här ämnet eller diskussionen så mycket värd min åsikt för att gå i konflikt för det?

• Försök att bemöta  livets situationer med ödmjukhet-  Ödmjuk är att balansera självuppfattning och att du samtidigt är  medveten om dina begränsningar.

• Ibland behöver vi  lära oss att trivas med något man egentligen inte tycker är bra, för att det skulle bli ohållbart att vantrivas med det. Det är att gilla läget. Men vi ska inte gilla läget till sådant som får oss att må dåligt. Eller någon annan att må dåligt.

• Du behöver ingen annan för att bli validerad. Sök bekräftelsen i dina framsteg.

• Tänk på vad du förmedlar och till vem. Så fort du säger något till någon annan. Blir det någon annans ansvar. När du för information vidare till någon annan vet du inte vad den personen gör med den informationen.

• Att göra fel är inget konstigt. Utan fel så lär vi oss inte och våra fel och misstag ger oss oftast värdefull kunskap och tankar eller erfarenheter som hjälper oss antingen när vi gör fel eller längre fram i livet.

//LR och SG

Det finns en ömsesidig lära som måste arbetas med. Både från samhället och de med NPF.

I dag startar skolorna. I alla fall för gymnasiet. Vad har ni för tankar och känslor?

Själv har jag blandade känslor. Tja… min son går till skolan men jag får ofta hämta honom tidigare osv. Han ska hem på rasterna för att äta för han vill ju inte äta i matsalen alternativt att han behöver pengar för att köpa mat.

2200 Kronor betalar jag för mat i månaden för att han inte vill äta i skolan. Men vad gör väl det? Jag har hittat något som funkar för honom och jag tjafsar inte om det. Men ledigheterna underlättar ju med allt. Jag oroar mig mest för alla konflikter på sociala medier som uppstår och leder till mobbning och utanförskap. Jag vet hur utsatta våra barn är. Där ligger det mesta av min oro.

Ja jag vet hur emotionellt utsatta våra barn är och grunden i värderingar skapas i skolan där gruppdynamiker uppstår och sociala interaktioner skapas. Man blir bedömd och får sina roller. De som utsetts till så kallade ledare/ populära även fast det oftast i skolåren sker informellt är dem som avgöra vad som är status och inte. Ja även media också.

 Pressen på att vara som alla andra är stor och skapar många gånger ångest. När jag säger emotionellt utsatt menar jag att en del med NPF kan känna att det blir ett tvång att ha det allra senaste för att bli accepterad och kanske ska få vara i fred? Jag har studerat mina barn och den mellersta och yngsta sonen har väl kommit på sina egna lösningar. Medan den med ADHD och temperament har reagerat och det blivit action för att han struntar fullständigt i vad andra tycker är snyggt eller inte. Han har mer kämpat för att få fortsätta vara sin egen, men där medvetenheten om sitt eget handlande och strategier inte funnits. Enkel förklaring på emotionell utsatthet: Situationen är så störande och känslig/utstuderande, så han inte vetat hur han skulle hantera den. Hans reaktion blev omedelbar. Det har lett till att, han fick stämpeln som klassens och skolans clown. Även av lärare. Ja det är sant! Det finns lärare som inte alls förstår vad pedagogik är och att deras egna sätt att värdera elever överförs på andra elever. Detta kanske inte sker så att det är synligt. Men kroppsspråk, ögonkast och tonläge kan avslöja mycket. Ja vi har mycket att jobba med för att få tillbaka elever till skolan och få trivsamma skolmiljöer. Inkludering handlar inte bara om att skapa tydliga miljöer med strukturer. Det handlar om att förstå orsakerna  till varför problem uppstår och börja arbeta där. NPF:are har sina egna sätt att hantera livets situationer och det skapar många gånger reaktioner från omgivningen. Det finns en ömsesidig lära som måste förstås och arbetas med. Från både samhälle och de med NPF.

Ett inlägg i vår föräldragrupp.

Hoppas ni har haft en bra jul och nyår och har haft möjlighet till lite lugn och ro. Jag hoppas också att ni försöker ha en positiv inställning till 2022. Även du som upplevt 2021 som jobbigt. Ja men jag då? Jo jag har varit väldigt nere under större delen av sensommaren, hösten och vintern 2021. Jag försökte så klart att ha lite rutiner men insåg att jag inte riktigt kunde ändra på hur jag kände.

Hmm mina känslor tänkte jag. Men insåg med tiden att känslorna kom ju och gick och var skiftande under en och samma dag. Funderade lite till och insåg att det var mitt sinnestillstånd som behövde förändras. För att kunna komma åt det var jag ju tvungen att plocka isär ordet för att förstå vad innebörden var innan jag kunde hitta en strategi. Känsla, Tanke och handling. Hur kan jag ändra känslan när jag är så ledsen? Jag måste veta hur jag ska tänka när känslan kommer och agera och göra något som känns bra för mig där och då. Bit för bit, steg för steg så går det nog. Min livsfilosofi har hjälpt mig att hålla mig över ytan när det varit som värst. Nu ska vi försöka se framåt och det känns bra. Vi har många planer, men också problem som behöver lösas. Vi välkomnar också er som känner och vill skriva av er. Det kan vara om vardagssituationer som är jobbiga, underbara eller företag och fritidsintressen som ni har och vill synas med. Vi kör igång den 3 Januari i gen. Kram på er!

// LR

SUMMERING AV ÅRET 2021 Del. 1

Denna text är ursprungligen från mina två senaste Instagram inlägg och som ni kan hitta på @hallowpixie1996

Jag tyckte det var bäst att göra detta nu istället för imorgon då hela nätet (med största sannolikhet) kommer vara överbelastat ???

Sååå… 2021 har till största delen varit ett riktigt jävla skit år! Först har vi Corona skiten som fortsätter att härja och skördar liv, påhejad av konspiratoriska anti-vaxxare, högerextrema idioter, korrupta och populistiska politiker och sist men inte minst (omanliga) & kontrollerande killar/män som hatar tjejer/kvinnor ????

Sen har vi problemet med killars/mäns våld mot tjejer/kvinnor (som extremt ofta är/har varit dödligt!! ???).. Och Försäkringskassan som jag varken har lust eller energi för att fördjupa mig i ? bli hellre medlem i Försäkringskassanupproret på Facebook och läs själv(a) om vad FK håller på med!!

Sen har vi en sen länge pågående katastrofalt enorm välfärdskris där bland annat ägare till friskolor haft nästintill obehindrad och obegränsad tillgång till våra skattepengar.. Och slutligen har vi hela vården som går eller snarare krälar sig fram på knäna genom krossat glas.. Se gärna @sthlmsjukvardsupprop för mer info, för jag blir för arg för att kunna fördjupa mig i ämnet just nu.

Det finns m.a.o en hel del som jag är förbannad och less över/på ???? och nu blev jag för upprörd för att fortsätta skriva så resten tar jag imorgon ?? men ah! jag hoppas verkligen att 2022 iaf blir något bättre än 2021 ???

SUMMERING AV ÅRET 2021 Del. 2

Förra delen blev ganska negativt men that’s just how it is ? så här kommer mina mest “gillade” inlägg (bild finns att se här) tillsammans med det ljusare, gladare och absolut sista inlägget för år 2021.

2021 var inte helt uruselt ? det har funnits vissa stunder som varit riktigt bra ? dock är kruxet att jag tyvärr har lite svårt att fokusera på/komma ihåg majoriteten av alla bra saker förutom det som varit riktigt, riktigt bra ???‍♂️?

Och några av dom bra stunderna jag kommer ihåg är bl a. Att jag hade ett relativt kort men betydelsefullt förhållande med en underbart fantastisk människa som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta ??

Sen har det gått några steg framåt för föreningen Orka och Funka (@orkaochfunka) som jag är med och arbetar i ??? och vi har en hel del på gång till 2022 ???

Sen har jag tänkt på mig själv lite mer än vanligt.. t.ex. så går jag numera regelbundet till vuxenpsyk. Och pratar ?? Jag har tillåtit mig själv att fundera på och drömma om framtiden ?? Och jag har med hjälp av min närmsta umgängeskrets blivit bättre på att vara sann mot mig själv.. och bara vara mig själv helt enkelt ??

Tack till alla som finns här för- och förstår mig ❤?? Jag uppskattar och älskar er precis som ni är ?? och jag finns här för er också ???

Let’s do great things in 2022!

Kraaamiizz ???? och gott nytt år ???????

// Sebastian (Orka och Funka)

Vi var med i radio också.

Det är så lätt att glömma bort allt vi gör. Vi har faktiskt uppdaterat en sida. Press och Media. Den kommer arbetas om någon gång när mer tid finns. Tja vi är ett gäng upptagna eldsjälar som försöker hinna med allt vi vill. Allt kan inte bli perfekt utan det blir som det blir. Om vi skulle eftersträva att ha allt perfekt hade vi faktiskt inte hunnit åstadkomma någonting.

// Teamet.

Vi delar även denna här i bloggen. Tack läsare för fina ord. Det värmer.

Jag vill säga en sak. Mina krönikor är mest tankar och känslor utifrån situationen som är och där jag befinner mig. Året 2021 var ett tufft år med sjukdomar, förlorad vänskap och död. Och till dig som funderar jag har en familj som älskar mig. Men jag kan känna mig väldigt ensam i det jag gör. Det har jag känt ända sedan jag var liten. Att det aldrig funnits någon som var och fungerade som mig. Denna person har jag sökt hela livet men aldrig funnit. Där av min känsla av ensamhet. Jag har som många andra, en trist bakgrund men har alltid varit duktig på att hitta resurser. Jag är väldigt tacksam över fin feedback från de som läser mina texter. Blir så klart jätteglad. Fick detta meddelande, igår gällande fallskärmshopparen. Sådant som jag samlar i min positiva mentala mapp. De som påminner mig i lägen där känslan av undergång är starkare än succén. När man inte riktigt orkar och har tappat tron på sig själv. Jag hade inte väntat mig dessa ord från en manlig läsare. Roligt och tack!

// LR

Tack för fallskärmshopparen, dina ord och tankar är magi som talar direkt till hjärtat.

Flying Monkeys- en narcissists trygghetssystem.

Svåra relationer.

Relationer är mycket svårt och det är därför viktigt att från början reda ut vem man är och hur man vill ha det. Vi ser något ganska vanligt förekommande hos människor som vi möter. Vi vill inte peka på någon särskild grupp utan mer konstatera att det är vanligt och något som blir väldigt osunt och påfrestande för den psykiska hälsan om man lever i det länge. Så klart finns det olika beroenden. Många av dem handlar om manipulation och utpressning. Där man går i en så kallad medberoendesymbios av tacksamhetsskuld och beroende ställning till någon. Här kan risken vara väldigt stor för manipulation och utnyttjande. Som medberoende behöver du påminnas om att det är stor skillnad på att  rädda och hjälpa andra. Lida och ha medkänsla med. Vi har tidigare delat berättelsen om: “människor kommer och går i ditt liv” Den förklaringen förtäljer att under vårt liv kommer vi möta många människor som ger oss bra och dåliga erfarenheter. Precis som du själv. Men det betyder inte att du ska stanna i något som är dåligt. Våra olika möten med människor är till för att väcka oss, få oss att reflektera över den situation som vi står i  eller går igenom. Ge dig en ögonöppnare när du valt fel vägar och påminna dig om att frigöra dig när det gått för långt. Din  livsuppgift är inte att rädda någon annan. Varje människa har ett  ansvar själv så vida man inte är omyndigförklarad och då finns lösningar på det. Ditt psykiska mående är viktigt därför behöver du fundera många gånger över om du har gett upp din frihet för att vara en trygghetsnarkoman?  

Sårbara och känsliga personer har lättare för att svepas med i ett beroende inom narcissistens grepp. En narcissist utmanar tidigt svagheter och gränser. En manipulationsteknik kan vara gaslightning där personen ständigt försöker bevisa att du har fel även fast du har rätt. Det är ett sätt för narcissisten att hjärntvätta sitt offer. Det leder till att man ifrågasätter sig själv och sina egna tankar. Det  i sin tur leder till att man tvivlar på sig själv och sina uppfattningar. Många narcissister kräver konstant uppmärksamhet.

Flying monkeys kan vara en anledning till att omvärlden ofta uppfattar dem som snälla, omtänksamma, generösa och charmiga. Genom sitt charmerande beteende (som ofta är raka motsatsen till deras verkliga personlighet) lyckas narcissisten ofta bygga upp ett nätverk runt sig som kallas för “flying monkeys.” narcissistens trygghets system består av ett nätverks med flying monkes som   ofta tar dennes parti om den anklagas för maktmissbruk eller andra former av övergrepp.

 Fundera över: Kan du skilja på dina och andras känslor? Var börjar du och var slutar de andra?

Befinner du dig i ett begränsande förhållande? Är du känslomässigt beroende/bunden av någon?

Är du beroende av bekräftelse för känslomässig överlevnad?

Vad är det som får dig att stanna i något som bryter ner dig succesivt?

Tips:

Bygg nätverk med likasinnade personer som dig. Som har styrka och gemensamma intressen som dig

Bygg ett nätverk av förebilder.

Fundera över dina förebilders egenskaper.

Gör delmål i form av milstolpar som du ska ta dig förbi

Kom ihåg en person som alltid kontrollerat dig kommer inte att förändras. Den dagen du bestämmer dig för att gå kommer du se hur många snälla och underbara människor du missade medan du var fullt upptagen med att fundera över hur du skulle rädda eller förändra en människa som tog i från dig ditt liv och inte ville dig väl.

// LR

Om olika problem.

Jag har blivit involverad i ganska svåra uppdrag, vilket resulterar i att jag blir ganska trött på kvällarna. Jag känner mig väldigt väl vid det här laget. Jag vet vart mina gränser går och därför behöver jag komma bort från arbete på helger och kvällstid. Det är en anledning till att det kan ta lite tid innan ni får svar i mejlen då jag är den mest aktiva med att svara

Jag har i dag funderat lite medan jag rensade ogräs hemma hos mig, på min uppfart. Mina tankar kommer därför bli dagens blogg. NPF, Psykiska diagnoser och psykopater och sociopater

 Jag arbetar med människor. Coacha, vägleda, skapa förutsättningar och arbeten.

 Min främsta styrka är nog att motivera andra och mitt engagemang rakt igenom hjärtat att verkligen hjälpa på riktigt är nog bra kombinationer att ha i mitt arbete. Jag är väldigt intresserad av att veta hur saker hänger ihop och det är på så vis jag oftast vet grundorsakerna till problemen när de uppstår.

Jag har sett det här länge. AF, FK och andra inom myndigheterna har inte kunskap om att förstå vad individer behöver och vad som skiljer dem åt. Jag ser ett otroligt inflöde på människor som placeras i arbetsmarknadsåtgärder. Där de har en utmattning, NPF eller en psykisk diagnos. Min expertis ligger främst inom NPF och utmattning. Men jag har ändå mött en hel del med kombinationen NPF och psykiska diagnoser. När det blir en samsjuklighet. Att arbeta med människor som har en samsjuklighet är verkligen ett hantverksarbete.

Om jag ska ta ett exempel och då menar jag enbart NPF utan någon förlossningsskada eller psykiskdiagnos. Heller inte någon särskilt tuff eller svår uppväxt miljö.  NPF handlar om att jobba med att nå förmågorna för att individen ska kunna bli mer självständig i samhället. Men även kunskap ut till samhället så att. Individen lär sig hantera sig själv och omvärlden så mycket som möjligt, men att samhället bemöter med förståelse för att kunna skapa de bästa förutsättningar om och när det behövs. Psykiska diagnoser handlar ofta om ett tillstånd av en störd personlighet. Där personen har svårt att beskriva och känna in sina egna och andras känslor. Jag vill hellre kalla NPF för personlighetsdrag där förmågorna saknas eller inte har utvecklats.

 En person med NPF kan utveckla psykiska besvär och diagnoser om inte rätt stöd och hjälp ges i tid. I dag finns inga insatser, ut mot arbetsmarknaden till personer med NPF eftersom de kräver ett helt annat sätt att arbeta för att nå motivation och information. Det här är något som man har missat. Det hjälps inte att ha dem längre åtgärdsprogram om man inte har kunskapen om hur man ska hjälpa dem. Det krävs helt andra moduler än ”jobbsökar” moduler. Jag har själv drabbats av utmattningar och depressioner och har lång erfarenhet av NPF både med egna barn, en sambo med NPF, släktingar med NPF, arbetat med personer med NPF. Jag kan ganska enkelt se koderna och jag läser ögon och undertexter. De psykiska diagnoserna är de svåraste för de går ofta ihop i varandra. Bipolär och psykopati kan ibland vara svårt att se skillnader på, eftersom deras sätt många gånger kan te sig synnerligen lika. Däremot funderade jag under min ogräsrensning om bipolära personer har lättare för att bli sociopater. Skillnaden mellan psykopat och sociopat är hårfin och den enda enkla skillnaden mellan dessa två om jag har förstått det rätt? är hur personen fick sin störda personlighet. En sociopat blir sociopat genom den miljön hen växer upp i. Medan gener och arv är det avgörande för hur vida en människa blir psykopat.

Jag vill säga det här och jag har sagt det förr och jag tänkte ju faktiskt på det under tiden som jag rensade ogräs.

Med handen på hjärtat kan jag säga att psykopater, narcissister och de med störd personlighet är otroligt påfrestande för kollegor och andra som behöver ha med dem att göra. De här är verkliga arbetsmiljöproblem. Jag har lärt mig väldigt mycket då jag själv har varit i två organisationer där psykopater sitter i ledningen. Klockrena beskrivningar är hur de härjar runt i organisationen, baktalar, skapar ”hittepå” människor som de mejlar ifrån, tar av kollegorna rätten att få svara ensamma på sina mejl och andra konversationer. De sprider osann information och vinklar saker och genom att ljuga för de som kanske är lätta att påverka vinner de en massa mark. Du förstår att sådana här människor ska verkligen inte jobba med att rehabilitera människor. Du förstår säkert att dessa personer skapar psykisk ohälsa. Om en person utan problematik och diagnoser blir sjuka av deras sätt att processa människor som är ett hot för dem. Då förstår du kanske hur illa personer som redan har ångestproblematik eller andra svårigheter. Hur sjuka de verkligen kan bli av att vara placerad i en miljö där ordförande, chef eller annan ledning är psykopat?

Exempel på egenskaper för kvinnliga och manliga psykopater. En är bristen på affektiv empati. De kan alltså förstå vad andra känner men aldrig känna vad andra känner. En annan är att psykopater ofta tar åt sig äran för andras arbete. De har en tendens att linda omgivningen runt sitt finger och skapar tillit initialt. När de fått det de vill ha kastar de människor på soptippen. manliga psykopater är mer dominanta och utåt­agerande är kvinnor mer socialt aggressiva, manipulativa och använder sin verbala förmåga för att dupera sin omgivning. Men kvinnliga psykopater manipulerar och intrigerar med ord. De ljuger, överdriver detaljer, förvränger och förstärker och skapar rykten i arbetsgruppen. De använder dessutom ofta löften om sex som ett sätt att skaffa sig makt. De kan ställa till scener, gråta och bryta ihop för att få som de vill. De spelar rollen som drama Queens

Tips från Mike Florett och Lisbet Duvringe om du har en psykopat i din organisation.

Var återhållsam och börja med att observera mönstret i gruppen. Känn av hur alla mår och lägg märke till gruppbildningar inom gruppen. Kvinnliga psykopater är ofta både flirtiga och duktiga på att skapa tillit. De manipulerar andra att utföra arbetet åt dem. Lyssna och dokumentera, både på möten, i mejl och i sms. Då kan du se om mönstren upprepas över tid. Se över hur den faktiska ansvarsfördelningen i gruppen ser ut, vem som levererar och vem som tar åt sig äran för lyckade uppdrag. Återkommande kränkningar kan vara ett tecken på psykopati. Psykopater har en förmåga att komma in i intimsfären och flyttar på så sätt fokus från det som sägs. Psykopater ogillar fakta eftersom de är patologiska lögnare och psykopaters berättelser har en tendens att inte hänga ihop.

Samtalsmönstren med en psykopat skiljer sig från normala samtal, det är lätt att bli distraherad och manipulerad i konversationen eftersom psykopaten använder både språket och gester för att distrahera dig. Därför ska du inte ta samtalen med psykopaten ensam.

Snälla du vart har du ditt egenvärde?

Jag sitter i så många samtal med olika människor alla med olika problem men ändå i samma dysfunktionella miljöer av olika slag. Någon är en fågel i bur, en annan lever med spelborende, alkoholism, misshandel osv.

Det kunde ha varit jag för många år tillbaka och jag vet hur det är Både det där med beroende problematik, misshandel och olika kontroller som utförs av den andre. Jag tycker det är för jävligt för många gånger så skyddas den som utför dessa handlingar av sina nära och kära. Den som utsätts står ganska maktlös. Man borde stå ut det finns ju anledningar till att personen är som den är. Jag vet jag matades också med dessa åsikter och kommentarer. Men någonstans hade jag bra stöd och hjälp. Faktiskt av en kvinna som jag kallade för mamma. Min mamma var någon särskild som alltid stod i sin egen styrka. Hon gjorde mycket för mig, även fast jag då tyckte att hon var en av de mest jävliga människor på jorden. Men hade hon inte gjort det så vet jag inte hur mitt liv hade sett ut i dag. Jag inser nu i efterhand att allt hon gjorde, gjorde hon av kärlek. Min mamma lärde mig, hon tvingade mig att ta beslut och agera. Alla har kanske inte detta fina nätverk av stöd. Jag pratar med så många, lyssnar på deras barndomsberättelser där de alla är uppväxta med samma problematik som de står i som vuxna i dag. De har vuxit upp med att vårda, varit föräldrar till sina egna föräldrar, bevittnat misshandel och mycket mer. Jag minns första gången jag hörde talas om alkoholism. Det var av min bästa vän när hon inte dök upp på flera veckor i skolan. När jag väl fick tagit henne grät hon och berättade om hur hon fått skydda sin mamma, blivit lämnad kvar springa med sin lillebror gråtandes och hur styvfadern fått tag i henne och utsatt henne för diverse förnedring. Hon vågade aldrig ta hem någon, Kom på strategier för att slippa förnedringen innan styvfadern blev full. Att leta spritflaskor och tömma ur dem ur slasken. Jag minns så väl när hon berättade detta. Hon grät. Vi var bara 14 år då och hon borrade in näsa i mitt nyckelben och sade att jag var den som fick henne att stå ut. Hon låg ofta med huvudet i mitt knä och jag berättade sagor för henne och hon tänkte alltid på det jag berättade för henne när hon var ledsen. Vi har följt varandra hela livet och vi skrattar alltid tillsammans. Trots en så brokig och otrygg barndom har hon blivit en fantastisk kvinna. Jag beundrar henne! Sedan pratar jag med dem som lever hela sitt liv i någon form av tro att de en dag ska ta sig ur eller att det ska bli en förändring. Jag pratade med en mamma som förtvivlat berättade om sitt barn som gått tillbaka till ett förhållande i misshandel. Jag tänkte för mig själv vilket stort ansvar vi har, vi föräldrar. Vilka förebilder vi är för våra barn. Jag är helt säker på om denna mamma själv hade tagit sig ur sitt eget förhållande med åratal av misshandel hade nog hennes barn haft en annan styrka och ett egenvärde.

Jag tänker också på det. Vi pratar bara om kvinnor som blir misshandlade. Men det blir vanligare att även män utsätts för misshandel/våld. Det behöver inte vara slag. Det kan vara kontroller i form av hållhakar, psykiskmisshandel, skuldbeläggande och hot om ekonomi och hemlöshet. Att fråntas sitt personliga utrymme, redovisa vad man gör när man går ut, inte kunna säga hej och prata med människor de få gånger man får gå ut, att mejl och telefon kontrolleras och bevakas av den andre. Det är psykisk misshandel och inget som någon ska behöva finna sig i. Vi vet också att män som utsätts att det många gånger inte anses vara lika allvarligt. Länsstyrelsen har experthjälp inom vissa län om du känner för det, vänd dig dit.

Oavsett om du är kvinna eller man hoppas jag verkligen att du får hjälp, hittar ditt egenvärde och inser att du är värd så mycket mer. Visst man kan ge människor chanser att försöka åstadkomma förändringar men hur länge? När är det nog? Du kanske inte är menad att jobba med att förändra denna som du lever med? Det uppdraget kanske inte ligger på dig. Varje vuxen människa har ansvar över sitt eget liv. Det finns någon där ute som är rätt för dig och som aldrig skulle utsätta dig för det här som du står i. Men för att inte hamna där igen behöver du hitta tron på dig själv och ditt eget värde. Du missar livet genom att gå och tro att det kommer bli bättre eller inbilla dig att du bör stå ut, känna tacksamhetsskuld för att det kompenserar något annat. Du är värd så mycket mer.

///

Subtil Mobbing

När mobbing är subtil så är det svårt att uppfatta att det är direkt mobbing, det handlar om:

utfrysningsmetoder, glåpord som sägs i andra hand (budbärare som skickas) Mobbarna har ett finare sätt att leverera mobbingen på, och därmed svårare att komma med rätta med. Tjejer använder denna typ av mobbing i större utsträckning. Flickor/tjejer som har svårt med social interaktion och sociala koder kan ha svårt att uppfatta signaler och svårare att berätta att de blir utsatta, det gör dem till en extra utsatt grupp. För budskapen och mobbingsmetoden bryter sakta ner självförtroende och självkänslan. Denna typ av mobbing är psykisk och den gå mesta dels ut på att kontrollera sina offer och manipulera dem.

Denna form kan också gå ut på ett rent utnyttjande…tex av tjänster där förövaren säger att gör du så får du vara med. Men när det väl är så blir övergreppen allt värre och det handlar inte alls om det offret mest av allt önskar nämligen att ha ett sammanhang med dessa personer. Mobbare av den subtila sorten är oftast väldigt bra på att manipulera och styr sina offer och får dem att själva ta på sig skulden och får offren att må dåligt. Detta spel fungerar ju så att det är väldigt svårt att komma åt pga. dess tillvägagångsätt. För om förövaren skulle sättas dit och det skulle komma tillkänna att offret ”skvallrar” så åker oftast offret själv dit på allt, det blir liksom offrets fel.

Hur kommer man till rätta med subtil mobbing?

Oftast är kunskap och vuxnas vägledning i detta ett bra sätt att få den drabbade, säker på att de den upplever är rätt och riktigt och att det faktiskt inte är okej att bli behandlad så. Och stärka den drabbade men även informera och tala om som vuxen att man är uppmärksam och känner igen tecken så då kan mobbarna bli mer observanta att det är lönlöst att genomföra den typ av manipulation. Men sen vägleda och prata om värdegrunder och vad ett schyst beteende består av att lära ungdomarna att våga prata om sina känslor och sätta ord på dem. Men att även lära dem att identifiera vilka som är vilka känslor så ungdomar och barn får lära känna sitt egen värde och kan våga stå upp för sig själva och säga nej när magkänslan säger nej.

//

Vad leder till socialt nedbrytande beteenden?

Jag reagerade på en rubrik som snabbt passerade mitt informationsflöde. Där stod det. ”Ungas texter lockar unga till gäng” Det finns en sanning i det, men sanningen är nog mer omfattad och komplicerad än så. Även här måste vi börja ta med helheten för att reda ut orsakerna. Jag tror på känslor, jag tror på att utanförskap skadar och en vädjan om igenkänning gör så att de här personerna mäktar med. Det är deras strategier när samhället inte kan ge förebyggande stöd i form av sociala skyddsnät. Tänk på att kläder förmedlar intryck av social status, sysselsättning, roll, självförtroende, intelligens, konformitet, individualitet och andra personliga egenskaper till utomstående. Musik förmedlar så många olika former av känslor, tankar och sinnesstämningar. Dessa två kombinationer gör så att andra människor som är som en själv lätt kan tyda och koda ens tillhörighet. Det är inte texter och kläder i sig som leder till socialt nedbrytande beteende det är bristen på kunskap om hur viktigt det är med förebyggande insatser. Kunskapen om hur allt börjar och att människor som höjer sin hand och ber om hjälp genom olika sätt att kommunicera den på: exempelvis genom utanförskap i skolan och droger. Är dem som behöver hjälp där och då utan massa köer, processer och beslut. Förståelse för ensamhet, kunskap om hur det är att känna sig annorlunda, kunskap om sociala interaktioner och hur sociala hierarkier uppstår, förmedlas till omgivningen. Om vi har den kunskapen kanske vi lättare kan förstå hur vi kan bygga bättre och inkluderande miljöer som hjälper fler människor i tid?

Har inte din mamma lärt dig att det är fult att glo?

Dagens inlägg handlar om att titta på andra människor. Att titta och ha koll på vad som händer runt omkring oss är ingenting som är konstigt. Jag vill mer lyfta det som blir konstigt att titta på någon så att personen känner att det blir utpekande. Jag var till affären för någon dag sedan, betalade mina varor och packade i påsen. Jag kände att något iakttog mig bakom ryggen så jag slängde en blick bakåt och såg en ungdom sitta där. Han var så lik en person så jag tittade till. Hade lite svårt att urskilja. Det var så likt men ändå inte. Han såg väldigt obekväm ut och jag kom på mig själv med att inte titta något mer. Jag hade ändå inte tittat på ett obekvämt vis men jag tror att han helst inte ville att jag skulle uppmärksamma honom. Tänkte sedan på det en bra stund efteråt. Det finns dem som tittar värre… intensivt, konstant och oavbrutet. Jodå jag har själv upplevt det och min son med. Det är svårt att veta hur man hanterar sådant. Hos min son eller sambo skulle reaktionen och kommentaren bli “jävla idiotjävel” Jag kan förstå att reaktionen blir så när man inte har strategier för att hantera det. Beroende på dagsformen så kan det ju liksom bli high Life. Ungefär som vi kvinnor under PMS. Det är svårt att inte svara tillbaka och det man har just på tungan det är det som blir den svarande kommentaren som reaktion. Och den är kanske inte alla gånger så väldigt vänlig. Är du med i hur jag tänker? Situationen kommer väldigt oförberett. Det är också en signal att den som tittar kanske bör  sluta titta för det finns en gräns på hur mycket man tittar. Frågan är ju varför vissa människor har ett behov av att glo ut andra?

Är de i sin egen värld och inte tänker på vad deras blick är fäst? eller har dom inte lärt sig social kompetens? Är det ett sätt att trycka ner någon annan eller vad är det frågan om?  Även fast vissa människor förstår och kan läsa osynliga koder så finns det människor som tittar på ett alldeles särskilt konstigt sätt. Jag har uppmärksammat det hos en del äldre. Dagen ungdomar uppfattas kanske som ouppfostrade eftersom beteendet hos en del impulsiva personer ter sig väldigt normbrytande för den äldre generationen. Jag som person studerar noggrant andras beteenden och gester, läser av mycket och har en god förmåga att urskilja vad som är att titta vänligt på någon och tycka att det kanske är gullig och vad som är elakt. Vi har otroligt många som tittar på ett sätt som inte alls är trevligt och det skapar reaktioner. Människors olika beteenden skapar reaktioner och handlingar hos andra. Så kallade sociala interaktioner. Den sociala interaktionen kan beskrivas som styrd utifrån regelverk som påverkar våra handlingar. Ser jag något som är utmärkande på eller hos någon väljer jag att bemöta denne som vem som alla andra. Inte på något särskilt utmärkande sätt. Eller om jag ser att självkänslan är väldigt låg hos personen så vill jag inte visa att jag uppmärksammat det och tittar till och sedan fokuserar jag på något annat.

Jag tog upp detta då det blev en diskussion med mina vänner om varför en del människor har en benägenhet till att titta alldeles för mycket och länge och faktiskt inte på ett trevligt sätt. Så det vore ganska fint om den som vet med sig om, att den älskar att glo ut folk blir medveten och tänker till. Vad är syftet, vad får man ut av det? Jag arbetade i en resursgrupp en gång i tiden när jag skulle följa med en kille till affären. När vi skulle gå ut från affären stod en farbror utanför. Farbrorn tittade intensivt och konstigt på den unga killen som var lite utmärkande. Med sitt fladdriga sätt att gå, sitt tatuerade ansikte och ringar i  ögonbrynen och svart huva över huvudet. Han hade en huvtröja på sig. Ungdomen blev skapligt irriterad och störde sig kolossalt mycket på mannen. Jag försökte rikta fokus på något annat men ungdomen var riktigt irriterad och jag kände att nu smäller det snart. Till min förvåning så rabblade han bara ramsor och sade ” Vad glor du på gubbjvl!? jag tycker att du är fucking helt jävla dum i huvudet din lilla pajas” Jag berättade för ungdomen lite tyst när vi kommit en bit därifrån” ja den farbrorns mamma hade nog inte lärt farbrorn när han var liten att det är fult att stirra på andra” Det är inte konstigt att konflikter uppstår. Undra vad omgivningen såg? Var det farbroderns sätta att stirra oavbrutet och utpekande på ungdomen eller var de känslan som väcktes inom ungdomen och orden som sades?

//

En av Orka och Funka´s fantastiska föräldrar.

Det är något särskilt med kvinnor som har barn och driver företag och dessutom har ett tuffare föräldraskap!

Vi vill lyfta allt det där bra, fantastiska och fina. Det som får oss människor att orka och uthärda i jobbiga situationer. Att vara förälder till barn som behöver extra stöd och på puttning och kanske där vi behöver vara deras exekutiva funktioner. Gör föräldraskapet än mer utmanande och stressande. Vi ska inte bara lösa våra problem utan behöver vara den där tänkande funktionen till någon annan också. Det stressar. Karina är en av våra fantastiska Orka och Funka föräldrar som vet hur det är att vara och göra det som jag precis nämnde. Karina är en otroligt varm och fin människa som driver eget företag i Avesta, Phoenix Kliniken.

Behandling, butik och web shop. Att Karina är omtyckt och uppmärksammar varje kund känner man i hela hennes utstrålning. Den värme och energi som lyser omkring henne gör att man känner sig trygg och avslappnad. Hon är också utsedd till årets fotvårdsterapeut i Sverige! Det är stort och något som är väl värt att fira!

Grattis Karina! Sådana företagare som du behöver världen fler av!

//

Är hunden snygg eller är han bara söt?

Är hunden snygg eller är han bara söt? En fråga som kom från en av våra ungdomar. Tja vad svarar man på det? Vad är skillnaden på snygg och söt? Om vi frågar Alfonz själv har han faktiskt ingen aning om det. Han är så uppe med att vänta på sitt paket från Early Bird. “Tidig fågel” tänker Alfonz som är bokstavlig.

Enligt Alfonz är alla fåglar tidiga, för dom är så morgonpigga och kvittrar runt innan han ens har vaknat. Alfonz har beställt massa spännande grejer som ska levereras av tidig fågel. Vem av alla dessa fåglar ska leverera hans paket mån tro? När Alfonz inte väntar på paket tillbringar han gärna tid ute i skogen. Helst i det fria. Hoppa över stenar, pinna och springa fort. Det är hans specialintresse. Att springa fort och tävla med allt och alla som han ser. Annars gillar Alfonz att slappa till en bra film om matte är bredvid. En film utan mattes sällskap är ingen film. Det var allt från Alfonz. Han önskar dig en riktigt fin helg. Ta hand om dig!

Harry rehabiliterar sin matte.

Det här är Harry. Han är en störtskön kille med hjärtat på rätt ställe. Han är otroligt kärleksfull och tänker mycket på sin matte. Harry är en stor anledning till att hans matte har återhämtat sig. För några år sedan fick hans matte en stroke. Under flera år hade matte levt i stress och press med 5 barn varav ett som tog extra mycket på krafterna. Det ledde till utmattningsdepressioner och stroke.

Harry var den som förstod. Här krävs värme, kärlek och varsamhet. Det måste vara en sådan som Harry som är, av personlighetstypen väldigt lyhörd och inkännande och vet hur matte mår. Han förstår mycket. Om matte har ont benet, går han sakta o kollar till henne. Han älskar barn o alla andra djur han träffar. Katter, hundar och hästar. Dessutom har han en vän som heter Hugo. Dom är bästisar och bundisar. Det var lite från Harry. Han önskar dig en fortsatt fin helg! Kram från Harry.

Föräldrar erbjuds må bra tid i aktiviteten vardagslyx.

Jag är så glad att jag har fått chansen att få energi massage❤️Har varit mycket för mig nu. Min hälsa är inte den bästa. Är sjukskriven 50 % o jobbar 50 %. Det som får mig att må bra är mina barnbarn och hundar. Därför är mina må bra bilder på det som får mig att må bra. Jag har redan bokat tid hos Jimmy Johansson för Energy massage och är otroligt tacksam för den här behandlingen. Jag är glad för det fina initiativet från Orka Och Funka som också värnar om oss föräldrar. Stort tack Energy massage som bidrar till en Sund Aktiv Livsstil. Bra namn där Jimmy Johansson “Vardagslyx” Tack för denna möjlighet!

En fantastisk Orka och Funka förälder berättar om sitt medborgarförslag som blev en del av hans rehabilitering.

Utmattning kopplad till familjesituationen och livet.

4-barns pappan Henrik Larssamils fick igenom sitt medborgarförslag. Det blev en del av hans rehabilitering.

”Hade jag inte fått stödet och insatserna, så skulle jag aldrig vågat eller orkat engagera mig”

Det gäller att fånga något och att behålla och göra någonting bra av det man orkar och som man drivs av.

Att hitta vägar att ta sig tillbaka med och att hålla fast vid något.

Därför kände Henrik att det behövdes en discgolfbana i Hedemora. Han skrev ett medborgarförslag och fick igenom det.

Idén kom då han saknade en plats i Hedemora kommun, där han kunde finna sinnesro samt aktivera sig. Han hade testat discgolf-bana i Vika samt i Hofors. Det var då han märkte att han mådde så bra psykiskt. Han fick ju även motion samtidigt. Henrik berättar om att han har vänner som ätit blodtrycksmediciner, men som inte behöver göra det längre efter att Henrik motiverat dem till att börja med discgolf

Känslan efter att ha spelat discogolf är oftast en lättnad. Det är enklare att andas och tänka klokt.

Discogolfbanan byggs nu och Henrik är med och engagerad i bygget. Banan som blir i Långshyttan är han väldigt delaktig i. Allt från Bygget, planering och området. Han håller dessutom på att starta en förening (Långshyttans discgolfklubb)

Henrik hoppas på att banan ska vara färdig till september.  Evenemanget Kasta Rosa kommer finnas i Vika, som ligger i Falu Kommun. Det är en discgolf tävling där alla intäkterna går till bröstcancerfonden, kostar 150: – som minst att delta (man får betala mer om man vill/kan. Flera företag skänker vinster och pengar i samma veva också.

Det förekommer tävlingar på hobbynivå men även stora nationella och internationella sådana. Ett bra sätt att träffa nya bekantskaper om man har svårt att umgås (typ, svårt att umgås när syftet till att “hänga” är oklart)

 Följ evenemanget här https://www.facebook.com/groups/315001499791222/?ref=share

///

Vi kanske behöver tänka om, tänka nytt och tänka alternativt som ett komplement till det som redan finns?

Jag ska vända lite tankar och funderingar så får vi se om vi kommer till någon sorts rätsida.

Jag vet att Attention startade ett projekt om NPF och Demens. Att sjukvården behöver uppmärksamma äldre personer som söker hjälp för att de tror att de har demens, men att de visar sig vara NPF?

Dagens tankar handlar om NPF, Demens, Alternativa behandlingsmetoder som ett komplement till vanlig vård och samhällsutmaningar som en konsekvens när individuellt stöd och hjälp, uteblir.

Jag skulle mer vilja vända på det. Då jag har haft en mamma och moster. Båda med personlighetsdrag som skulle gå under NPF och psyk om de hade varit unga idag.

Jag vill helt vända det här och i stället säga så här. Kan det vara så att de med NPF har lättare för att drabbas av demens och Alzheimers?

De personer som jag precis nämnde har haft personlighetsdrag som skulle gå under ADHD, bipolär och högfungerande autism. Min mamma fick sin demensdiagnos vid 62 års ålder. Min moster drabbades av Alzheimers när hon var 54 år och dog när hon vad 59 år. Jag har mött en del anhöriga till äldre personer som har en misstänkt NPF -problematik men som insjuknat i olika demenssjukdomar relativt tidigt. Jag har funderat om det kan ha någon koppling då en del NPF problematik bland annat innebär kraftigt försämrat arbetsminne.

Komplement för att inte behöva vänta så länge med hjälp

Jag tänker att det finns så mycket som gör att vi behöver tänka om, nytt och komplement.

Sjukvården har och har haft otroligt långa köer till psykiatrin. Jag har aldrig använt mig av psykiatrin, mer än samtal åt min son. En anledning har varit att mamma som ung arbetade inom beroende och missbruksenheten. Hon hade en klient som i perioder kom hem till oss. Jag blev väldigt rädd för han både såg väldigt, smutsig och konstig ut. Dessutom sade han massa fula skrämmande saker.

Mammas förklaring till mig var. Börja aldrig med varken tabletter, alkohol eller annan skit! Det är därför han gör så här. Så bedrövligt att se.

När min son började med droger kom jag i en situation där han inte var tillräckligt fast i drogerna att vi kunde få något behandlingshem. Man hade inte heller så mycket kunskap om Spice och socialtjänsten var rädd för att agera. då sonen var aggressiv när han var drogpåverkad. Polisen hade sitt regelverk att släppa personen efter 15 minuter om drogtestet visade negativt. SOC(Samtalsterapeuten) informerade sonen om, att när man är 15-år så finns integritet och självbestämmande rätt. Ingen kan tvinga en 15-åring att inte hålla på med droger, däremot bör han komma till insikt att droger är skadligt. Jag tappade förtroendet där och agerade själv. Vi kunde inte heller få läkemedel som concerta utskrivna. Just i den vevan fanns ingen läkare i där vi bodde, utan man hyrde in någon från Oskarshamn som inte alltid var på plats. Sedan när concerta väl sattes in. Blev sonen så otroligt mager. Preparatet byttes ut mot ritalin vilket gjorde honom självmordsbenägen. Dessa preparat har ju olika biverkningar och hänsyn måste tas tillsammans med andra preparat. Eftersom han lider av lättare form av hypokondri så valde han att inte ta något läkemedel. Det funkade ju så klart inte för på någotvis var jag ju tvungen att justera obalanserna mellan de olika signalsubstanserna. Jag hade många år tidigare kommit i kontakt, med en person med ADHD, drogmissbruk och schizofreni och hade en del i bagaget gällande signalsubstanser och litiumnivåer. Även matens inverkan och tarmfloran som en del hade uppmärksammat hade stor inverkan på beteendet. Jag hade liksom inte tid att vänta på läkare och psykiatri köer då barnet gick in i kraftig nedstämdhet. Jag ordnade mina egna lösningar. Det var här intresset för det alternativa föddes och den effekt vi upplevde att vi fick av den. Jag åkte på olika föreläsningar i Stockholm om nya metoder som kommit till Sverige 2012. Dock var det inte testade i Sverige. Jag har en gammal klasskompis som är professor och arbetar i läkemedelsindustrin. Han gick in och tittade på det alternativa men var inte positivt inställd till det. Sade att det behövs forskning och vilka frågor jag behövde ha svar på för att det över huvud taget ska vara något att ta vidare. Samtidigt ställde jag frågan till Karolinska institutet om att forska på om träning kan ersätta ADHD medicin. En liten studie påbörjades och resultatet av det gav fina utslag. Dock behövs en mer och större omfattande forskningsstudie, under flera års tid för att kunna rekommendera det som en bra metod. För mig och oss var det viktigaste att vi hittat något som fungerade för oss. Det är så viktigt att hjälp oavsett om det är läkemedel eller vilka behandlingsformer man nu väljer.  Att det kan ges individuell hjälp. Obehandlad NPF medför stora samhällsutmaningar som droger, utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet, Suicid, demens och andra konsekvenser.

Komplement

Jag tänker att det finns beprövade metoder som neurofeedback som skulle kunna vara ett komplement till psykiatrin. Här är det viktigt med rätt neurofeedback.vi hänvisar till denna länk. https://nordiccenterofneurofeedback.com/om-oss/

Mina tankar.

 Jag tänker också att de med NPF skulle behöva erbjudas demenstester tidigt för att arbeta förebyggande mot det. Till slut så tänker jag att om man kan använda sig av olika behandlingsmetoder som ett komplement till den vård som finns i dag. Kan man då enklare förebygga psykisk ohälsa? Sverige värnar om ungas självbestämmande rätt. Jag ser att den där självbestämmande rätten inte alla gånger är så positiv. Eftersom det kan leda till socialt nedbrytande beteende hos den unge och konsekvensen av detta blir stora samhällsutmaningar.

/ LR

När får man vila?

Det har varit mycket nu då sommaren inleddes med ännu mera jobb på mitt ordinariejobb. Sedan blev det så illa att min mamma blev sämre och pappa höll på att gå under. Min pappa litar på mig. Jag såg att han inte orkade en dag till. Det hände dessutom omständigheter runt detta som gjorde att jag, var tvungen att agerade fort. Det gick verkligen fort och på två veckor så hade mamma ett nytt hem. Tyvärr så är hon på ett tillfälligt boende då alla plaster på de specialistboende hon behöver är upptagna. Men det är som det är. Pappa blev ensam, men har fått lugn och ro. Han har Parkinson och jag vill att han ska ha ett så bra liv som möjligt. Ja det här med att vara anhörig och behöva ta hand om och samordna, det är jag ju van vid. Men tiden kanske inte var rätt? för jag blev väldigt dålig. Sängliggande igen utan någon ork att förmå mig något. Jag har sovit varannan timme och jobba över för att fixa livet. Sedan att vara den där exekutiva funktionen till mina barn är också väldigt påfrestande när min ork endast räcker i två timmar innan jag är totalt körd i botten. Det var riktigt skönt och behövligt, att få semester och bara vara exekutiv funktion på heltid till minstingen. Han behöver ha skjuts, handla, fixa ärenden osv. Han har socialfobi, så han vägrar att gå ut själv. Han skickar mig till, att göra alla hans ärenden. Man får liksom aldrig vila. Nu när jag har varit ledig så har jag hunnit med att vara mer pedagogisk. Det jag menar är att jag har kunnat planera och frågat minstingen i tid. Är det något särskilt du behöver ha ordnat, jag känner mig väldigt trött och orkeslös så vi behöver fixa det i sådana fall före klockan 17.00.Det har funkat ganska bra. I vanliga fall när jag jobbar så ringer barnet stup i ett. Han åker inte buss, han vägrar att gå för han har socialfobi så han visar sig inte ute. Jag får skjutsa till skolan, sedan ringer han och ska hem på rasterna och då lär jag hämta och sedan ska han tillbaka till skolan och sedan hämtas. Ibland ska han till affären. Det blir mycket skjutsande och det kan ju låta enkelt. Men då har jag arbetat en hel dag, suttit i samtal med människor som tar otroligt mycket energi. Runt 12.00 brukar mitt huvud vara äppelmos, ont i kroppen och inga tankar. Jag har ibland inte haft någon aning om hur jag kom hem för mitt huvud är så slut så jag har stängt av allt. Sådana dagar känns det mesta övermäktigt om någon skulle be mig göra något. Det kan vara så enkelt som att köpa en liter mjölk på affären. Det blir övermäktigt och min ork räcker absolut inte till det. Lägg också på att jag har två barn till. Vuxna barn. Men de behöver hjälp med att skriva cv:n personliga brev, boka tider till olika saker. Så det här är en väldigt liten del av hur livet ser ut i övrigt. Nu har jag väldig tur att min äldsta son har sin sambo och hennes mamma som hjälper till där. Min mellersta son har ingen NPF problematik. Men är man coach och handledare ut mot arbetsmarknaden så får jag hjälpa hela familjen med deras arbetssökande samt deras flickvänner och syskon till dem.

Jag har nu en vecka kvar på min semester sedan är det tillbaka till det vanliga. Jag undrar hur det ser ut när STOM lägger ner och blir KROM. Ännu mer jobb? Ännu mer jäkt?

Jag intalar mig att saker kommer bli bättre, bara det blir som vanligt igen. Det har inte varit vanligt sedan flera månader tillbaka. Kanske år?

Jag väntar också på att minstingen ska gå klart skolan. Det kommer ge mig ett lugn i att slippa skjuta och hämta hela tiden. Jag curlar inte! Om jag inte skjutsar så går han inte till skolan. De dagar jag inte kan skjutsa så har han frånvaro från skolan. Folk kommer säga att jag curlar men jag gör det bara lättare för mig. Det är enklare att sjukanmäla honom än att ständigt få dessa bråk som bara förstör hans dagar och mitt jobb blir lidande. Dessutom slutar det alltid med sönderkastade telefoner eller något annat.

Jag underlättar för att jag ska kunna behålla mitt jobb, att jag ska slippa betala nya telefoner varje vecka och allt vad nu dessa utbrott innebär när våra barn inte själva har resurserna att lösa sina problem. När deras enda strategi för problemlösning är deras mamma eller pappa.

Jag har genom åren kommit till insikt hur viktigt det är att vi föräldrar har ett arbete. Att vi behåller vår jobbidentitet. Det blir en sorts ledig tid från dessa exekutiva funktioner och alla krav som vi har på oss. Jag är så himla trött.

Det var lite snabba tankar så här på torsdagskvällen. I morgon ska jag åka på en spännande behandling som ska hjälpa mot panikångest. Den är väldigt effektiv och har gett goda resultat på min äldsta son med ADHD. Jag kommer förmodligen skriva om dem i Intressant och Alternativt.

/ LR

Självutvecklande perspektiv, ger kloka insikter och ger oss lugnet att hitta acceptansen.

Jag har ledsnat lite, för livet går i lite motvind nu. Det har varit för mycket en längre tid och saker händer lite för snabbt. Jag hinner inte med mina tankar, känns det som. Jag känner mig väldigt ledsen och ensam inombords. Jag tänkte på det hur viktigt det är att få prata att ha någon att prata med och att ha någon som vill lyssna på det man känner.

Det hände saker som jag inte alls var förberedd på här för några dagar sedan. Jag tycker att jag blev väldigt orättvist behandlad och otroligt otrevligt bemött. Hen som pratade var mycket upprörd och jag kände mig väldigt angripen. Jag sade då att jag förstod vad hen förmedlade och jag hörde vad hen sade. Jag ville också ge min syn på saken och förklarade varför det blivit så som det förhöll sig. Hela samtalet handlade om min äldste son. Han som många gånger kommer i konflikt med andra och är myndig för många år sedan. Det händer lite då och då, att jag måste gå in och försvara honom. Saken är att vi har också många andra ADHDA:re i samhället eller andra sorters människor med otroligt låg intelligenskvot eller diagnoser. Som inte heller förstår vad deras beteende ställer till med. Däremot så har dom en otroligt bra förmåga att lyfta fram hur utsatta dom har blivit och selektivt plocka ut godbitarna som är till deras egna fördelar vid konflikter. Sedan ska de ringa upp och ha en monolog där de frånskriver sig ansvaret genom att säga jag skiter väl i era jävla problem och bla bla bla.

Jag blir ganska arg och upprörd över människor som verkligen inte uppger sanningen. Jag pratar gärna och reder ut, men då ska även den som jag pratar med vara beredd på, att lyssna och tillsammans arbeta för en lösning. Då är det en dialog och ett aktivt lyssnande från båda sidor som är aktuellt.

Den dagen denna människa ringde och jag lyssnade. Försäkrade att det inte skulle upprepas något mer och ville ge en förklaring. Men, denna människa sa att hen inte var intresserad och fortsatte spotta ur sig ilska. Den dagen var alldeles fel att säga så till mig. Jag stod i ett verkligt hormonkrig. Ja ni vet när en kvinna har både PMS, HSP och alla de där hormonerna som gör en alldeles slut. Ringde till min sambo som inte hade tid för han jobbade. Alla dom där känslorna kom när jag kände mig väldigt oförberedd, angripen och attackerad. Dessutom att mina argument inte var värda att lyssna på slog ner mig. Det kom så väldigt plötsligt. Jag hade, nära till tårar och dom strömmade ner för kinderna när jag hade lagt på. Det där samtalet gjorde mig riktigt ledsen. Jag behövde någon att prata med och verkligen få berätta hur ledsen jag var. Någon som lyssnade och kunde hålla med om att det var ett väldigt dåligt bemötande. Helst av allt skulle jag vilja vara liten och sitta bredvid min mormor och bara gråta eller ringa till mamma och prata. Hon kom alltid över med blommor när jag var ledsen förr om åren. Det var innan hon blev sjuk. Nu vet hon ju inte längre vem jag är och hon bor ju inte hemma längre. Hon är ju i sin egen dementa värld. Min ledsamhet gick över till Ilska och jag hade god lust att ringa till sonen och tala om att jag var trött på att få skäll bara för att han envisades med massa saker. Jag hejdade mig för min son har problem med impulserna. Han skulle söka upp personen på en gång och börja tjafsa och sedan skulle bråk och olika personer blandas i och det skulle sluta med polisanmälningar osv. Jag har suttit många gånger och försvarat honom i olika konflikter. Processa honom ur olika saker. Nej något sådant kunde jag inte göra! Det kommer också göra att han blir av med jobbet, för då kommer denna konflikt ta upp hela hans tankeverksamhet och han skulle bli av med jobbet. I de trakterna vi bor i känner alla varandra.

Jag är glad över att min väninna ringde och hon känner min son väldigt väl. Hon pratade och lugnade ner mig. Det kändes bra. Nu så här några dagar senare kan jag se på situationen ur ett självutvecklande perspektiv.  Hen som ringde måste ha haft en mycket jobbig dag. De som jag ville säga för att markera att man inte gjorde så som hen gjort. De behoven finns inte längre. Hens sätt att vara och agera sade mer om hen och på så vis har hens kommentarer ingen kraft att inverka på mig och få mig i negativ riktning. Jag kan ha den här tankeprocessen eftersom jag har analyserat situationen, haft mina inre dialoger. De har gett mig viss förståelse för mig själv och mina reaktioner. Kloka insikter ger lugn och acceptans.

/LR

Påminn dig om det här i bland

När någon fråntar dig friheten att ha ditt personliga utrymme att träna och göra det som utvecklar dig är det dags att göra din nuvarande situation till historia.

Pandemin är inte borta än och livet är ännu inte som vanligt igen men några små steg åt rätt håll iallafall är det just nu. Jag börjar alltid mina mornar med träning antingen på gymmet eller ute i naturen. Jag har sett en viss skillnad nu under det här året.

Fler och fler verkar ta hand om sig. Det är väl något som är fantastiskt bra? Att få lugnet att bara vara ifred utan några barn eller familjemedlemmar som stressar. Det är en mänsklig rättighet att äga och bestämma över sitt personliga utrymme. Jag tänker ändå då våra kontakter inom OOF och familjer runt om i landet som man stöter på. Vi vill lyfta detta för att hjälpa de personerna som har det så. Att ge dem styrka att ta sig bort från den destruktiva värld de lever i. Det är inte alls självklart och därför behöver vi hjälpa människor att förstå att ingen någonsin ska behöva stå ut med ett sådant beteende. Det gör vi genom att skriva om det. Jag blir så arg när jag hör det.

Det måste vara riktigt sjuka människor som inte förstår att man absolut aldrig fråntar en annan individ sitt personliga utrymme. Jag vet att denna pandemi gav många som misshandlar sina partners  fördelar att isolera sina partners. Jag kom senast i kontakt med det för några veckor sedan. Jag hoppas att du vet om att oavsett om du valt situationen en gång i tiden eller satt dig i en rävsax finns det inget avtal i världen som tillåter dig att utsättas för detta. Mitt råd till dig för det behöver inte bara vara kvinnor som drabbas. Det kan även vara män. Ta kontakt med familjefrid inom din kommun, när du kommit så pass långt att du vill lämna. Lägg korten på bordet så får du vägledning i hur du bär dig åt.

Till dig som inte kommit så långt i tankarna, men som ändå börjat inse att situationen är ohållbar. Att du befinner dig på ett sjunkande skepp som kommer ta dig med ner i djupet. Det finns präster att ringa och prata med. Dom har tystnadsplikt i allt. Leta efter ditt självvärde och ställ dig frågan varför du låter dig utsättas? Du behöver personligt utrymme ,du behöver älska dig själv och du behöver de som kan ge dig stöd och kärlek i det här. Hoppas detta var en påminnelse till dig själv att ta vara på och ta hand om dig själv.

När någon fråntar dig friheten att ha ditt personliga utrymme, att göra det som utvecklar dig och får dig att må bra. Då är det dags att göra din nuvarande situation till historia. Galenskap och tortyr är inte kärlek. Villkorliga begär handlar bara om makt ,kontroll, utnyttjande och behov.

Orka och Funka

Kallt kaffe och uteblivna lektioner

Jag tänkte slå hål på det där att vara lat om man har diagnoser.
Jag har många gånger hört att mina barn inte anstränger sig eller är lata.
Nu har jag två barn ganska täta endast 11 månader i mellan, de blir som
pseudotvillingar. Något som inte alls var planerat men när lillebror i V 20
upptäcktes så var storasyster redan 7 månader och ingen återvändo fanns.
Vid första barnet hade jag läst och sett en massa om coola mammor som sitter
på kafé dricker Latte med vänner å allt är bara en ren babybubbla och skärt
överallt. Naturligtvis trodde jag att så ser det inte ut men nån gång under de
första av hennes levnadsmånader (som förövrigt var på sommaren) skulle jag
väl få tillfälle att avnjuta en kaffe på en uteservering med henne sovandes i
vagnen ihop med en vän.
Men inte ens det var möjligt de fem första månader som följde efter hennes
nedkomst. Som nybliven och vilsen mamma så fattade jag inte riktigt vad det
var för fel. Hon skrek konstant och sov endast vaggandes i famnen under
dagarna och från 00.00-06.00 nattetid. Jag gick med peltorlurar och sjöng högt
för mitt barn i förtvivlad ton.
Och kaffe var något som jag sen tidigare långt innan jag blev mamma var jag
van att inte vara kräsen på, eftersom mitt yrke levererade ofta halvsnukigt
kaffe ur olika mögliga automater längs vägen som varit den arenan jag jobbat
på.. Men jag kan säga att mina första år som mamma utvecklade jag en sällsam
gåva, dricka pulverkaffe kallt och tycka det var gott.
Nu i efterhand så klassar jag det som en superkraft rent utav.
Och vad gjorde att jag inte drack varmt kaffe…jo, mina dåvarande situationer
som inte gjorde det möjligt, först ett onöjt barn och sen två barn med olika
behov. Var jag lat? Eller hade inte dygnets timmar och mina barns behov riktigt
tid att leverera en lugn stund med en varm kopp kaffe?
Så här i efterhand har jag också förstått att redan då syntes tydliga tecken på
att mina barn hade diagnoser.
Nä, jag skulle vilja påstå att människan är inte lat av naturen, utan det är
omständigheter runt människan som gör att förmågan inte riktigt finns eller att
förutsättningarna inte finns.
Tänkte ta ett exempel: Människan uppfann hjulet, var den människan lite lat
och inte orkade gå? Eller kunde det vara så att någon långt där tillbaka skulle

förflytta ett så stort och tungt föremål så man använde sin uppfinningsrikedom
och uppfann ett alternativ till att förflytta föremålet?
Och jag tror att alla människor på ett eller annat sätt idag är väldigt glada för
att just den ”lata” människan kom på den idén. Nu när vi smidigt tar cykeln,
bilen eller lägger vårt barn i vagnen med hjul på och beger oss till affären,
skolan eller jobbet. Men är vi lata när vi använder alternativa alternativ till
förflyttning istället för enbart gå?
Jag tänker lite lika när ett barn hittar alternativa lösningar för att undkomma
sina problem eller när situationer känns oövervinnerligt med tanke på deras
förmågor inför den rådande situationen som de ställs inför.
Ett barn som inte kan sitta still (kanske har ett dold handikapp i form av ADHD,
autism eller språkstörning) och svårt med koncentrationen och kanske inte
riktigt hör och förstår vad läraren säger, för fläkt systemet låter, klasskamraten
tittar på en, regnet smattrar mot rutan, annan elev tappar sin penna, en stol
drar irriterande mot golvet och dörren flyger upp till klassrummet samtidigt
som läraren talar om vad lektionen ska innehålla.
Just då fanns inte möjligheten att förstå sambandet av vad som hände och alla
intryck tog över.
Den eleven är den då lat när denne inte utför uppgiften läraren gett den?
Eller kan det vara så att för att kunna hantera alla intryck just för tillfället blir
att hoppa på stolen?
En annan elev kanske alla intryck blev för påfrestande för så denne ”skyllde på”
att den skulle gå på toa. Och det tog en himla tid att komma tillbaks in igen,
kanske till å med när bara 10 min är kvar på lektionen. Är denne lat och bara
har undanflykter? Eller kan det vara så att den eleven sitter på toan å har sån
hög prestationsångest för att hen inte fixar situationen inne i klassrummet med
alla intryck?
Om denna elev hade haft förmågorna så skulle valet kanske inte falla på att
välja att sitta på en skoltoalett 30 min istället, för att få möjligheten till att lära
sig spännande saker? Tror ni att om jag hade haft möjlighet valt bort det varma
kaffet mot kallt?
Nä, riktigt så var det ju inte, förutsättningarna fanns inte för stunden och inte
för dessa barn heller.
Vi kan inte gå omkring och tro att folk är lata av naturen utan att det nästan
alltid finns en bakomvarande anledning till varför människor väljer att inte göra
det de är tänkt att de ska göra.

Vi som människor vill gärna göra bra ifrån oss och inte tappa sin självkontroll.
Och har man förutsättningar till att inte tappa sin självkontroll så tycker vi om
att lära oss nya saker. Men om vi misslyckas hela tiden och tappar våran
självkontroll så lär vi oss ingenting av det om vi inte har ett utvecklat
konsekvenstänk. Vi lär oss väldigt lite av att misslyckas och det vi ändå lyckas
lära oss av misslyckanden är oftast kantrat av olustiga och obekväma
situationer. Man går oftast ur situationen ganska skamsen, har skuldkänslor
och självförtroendet har fått sig en törn.
Medans när vi får möjlighet att göra rätt och få beröm när man lyckas är en
framgångs metod för ett utvecklande och växande.
Så även för våra barn, barn har oftast väldigt dåligt konsekvenstänk. Det är tack
vare att den förmågan inte är riktigt utvecklad som ett litet barn inte ger sig när
denne ska lära sig gå. Trots att denne ramlar så fortsätter de att försöka. De lär
sig inget av att ramla.
Och barn med diagnoser har oftast ett försämrat konsekvenstänk och tappar i
större utsträckning sin självkontroll över sina egna situationer. Så de har svårt
att förstå och misslyckas oftast i mycket högre grad än andra barn. Men när det
barnet får kritik eller hårda tillsägelser och denne inte har konsekvenstänket
och kunde inte förutspå att denne skulle misslyckas då blir det skamset och
känner sig fel.
Inte buar vi ett barn som försöker gå när det är litet? Nä, vi puchar och
uppmuntrar och tillslut lyckas barnet ta några stapplande steg alldeles ensam,
och vi jublar.
Något som vi vuxna oftast blir sämre på ju äldre barnet blir, vi ställer högre krav
och vi tillrättavisar i större utsträckning, när utvecklingen inte går i den takt
som vi förväntar oss.
Något som barnen med stigande ålder utan konsekvenstänk tar åt sig av i
större utsträckning när de ständigt misslyckas i skolans korridorer och i
klassrum, när de inte hade den förmågan att sitta still eller få ett sammanhang
för det kanske bara var oförstående text de inte riktigt förstår eller
instruktioner som var knapphändiga.
Och mer å mer psykisk ohälsa uppstår i skolornas korridorer och en dag dyker
inte eleven ens upp. För hela skolsituationen känns som ett stort misslyckande
och de väljer en annan väg där de känner sig både sedda och få en begriplighet,
och inte sällan ligger det en problematik eller diagnos i botten som gör att
kraven blir för höga i den skolsituation som idag råder, med kunskapskrav och
krav på att passa in i en norm som inte är anpassad för barns olikheter av idag.
Så när kraven och känslan av att misslyckas blir för stor så väljer eleven att inte
gå till skolan.
Och när situationerna kräver och förutsättningarna inte finns så dricker jag kallt
kaffe…svårare än så är det inte.
Vi människor är inte lata utan vi kan i vissa fall anpassa oss utifrån de
situationerna och förutsättningar man får och väljer andra mer anpassade sätt
för att vi inte ska utsätta oss själva för att mista självkontrollen och känna
obehag, skuld och skam.
Så det jag önskar att man ifrån ett högre perspektiv ska göra är att se vad som
ligger bakom varför eleven beter sig som denne gör, ta reda på genuint och fråga
eleverna vad det kan vara som blir svårt och jobbigt, eftersom eleven tappar
självkontrollen och inte kan ”skärpa sig”. Och lägg ingen skuld på eleverna för de
flesta kämpar mer än andra för att orka att ens gå till skolan. Eleverna är inte lata
utan de vill passa in , få en begriplighet och kunna behålla sin självkontroll.
Och har jag möjligheten och förutsättningarna är rätt så kan även jag som
mamma till två barn med större behov som är snubblande nära att inte vilja vara
i skolans korridorer avnjuta en varm kopp kaffe.

/JRF

Psykopater och Narcissister.

Psykopati är en personlighetsstörning som är över den extrema.

Psykopati (från psyche “själ”, “liv” och pathos “lidande”) är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om känsloliv och vilja att följa sociala normer. … I kombination med detta har psykopater ofta drag av impulskontrollstörningar samt saknar tålamod; de söker sig till äventyr och beter sig ansvarslöst.

När man mäter psykopati delas det in i 3-4 dimensioner

Den första dimensionen är den interventionella. Dvs personen ljuger, manipulerar andra. Är grandios och uppblåst narcissist i relation till andra.

Den andra är den emotionella dimensionen. Personen visar bristande empati, ytligt känsloliv, blir nyanserat ledsen och kan få vredes utbrott.

Livsstilsdimensionen.

Personen är väldigt impulsiv, ansvarslös och spänningssökande I vissa fall finns en fjärde dimension som kallas den kriminella dimensionen. Man tittar på om personen begått brott i sitt liv. Ungdoms och vuxen kriminalitet

Vad är en Narcissist?

En narcissist har orealistiskt höga tankar om sig själv – man anser sig vara bättre än ”vanliga” människor och tycker sig ha rätt till särskilda förmåner.
kan uppfattas som charmiga karismatiska, självsäkra och trevliga verbala. Men de är känsliga för kritik och undviker ansvar.

Det är när man börjarlära känn narcissisten då ser man ganska snart deras arrogans, kroniska behov av bekräftelse, att de är manipulativa, ytliga och får ilske utbrott.

För att identifiera en narcissist, behöver man veta att det finns olika typer av narcissister. Så kallade karaktärsdrag.

Öppen ,Dold , Communual och Malign. Det innebär att dessa uttrycker sin narcissism på olika sätt.

Den öppna narcissisten är utåtriktad verbal och karismatisk. Dold narcissism är mer låga deprimerade återhållsamma. Dom spelar offer, martyr och passiv aggressivitet. Att vara passivt aggressiv är att vara skuldbeläggande.

Karaktärsdrag

Dessa karaktärsdrag grundar sig i en osäkerhet då narcissister inte mår särskilt bra.

Starkt behov av bekräftelse och kräver beundran. Narcissister är beroende av vad andra tycker och tänker om dem. Dom mår dåligt när de inte är i centrum. Dom pratar gärna om sina prestationer och vad dem har åstadkommit. Dom överdriver gärna sina prestationer och talanger och är väldigt ytliga. Det är väldigt mycket fasad men inte så mycket bakom. Ryktet är väldigt viktigt. Därför kan narcissisten var väldigt avundsjuka av. Om det kommer en person som får mer beröm och komplimanger, det gör narcissisten väldigt avundsjuk och då uttrycker narcissisten det genom att försöka trycka ner personen dom är avundsjuka på. Det kan vara att prata negativt bakom ryggen på denne för att sprida falska rykten, eller utesluta personen eller är elaka mot personen på ett mindre subtilt sätt.

1. Brister i empati. De bryr sig inte om andra människor, men kan ha lärt sig att visa förståelse för dom vet att dom blir mer omtyckta då. Men innerst inne känner de ingenting. När narcissisten uppvisar detta. Gör dom det endast i ett syfte. Att dom förväntar sig något tillbaka. Ett sätt att utrycka sin brist på empati är att vara toxisk positiva och det innebär att de förnekar dina negativa känslor. Exempelvis om du vill prata med en narcissist om något jobbigt som du har varit med om exempelvis förlorat ditt jobb så så förnekar narcissisten dina negativa känslor. Exempelvis äh var inte så känslig, nu tittar vi framåt ,nu glömmer vi det här. När narcissisten har svårt att känna med vad andra människor känner försöker de framstå som positiva.
2. Communual narcissist är dom som engagerar sig i välgörenhetsprojekt, eller engagera sig i politiska projekt som får dem att uppfattas som empatiska. Ett bra exempel på hur en bild på sociala medier kan se ut är, att narcissist kan ta en selfie på sig själv samtidigt som de ger en hemlös mat .Inte för att de bryr sig om den hemlösa. Utan bara för att de vill uppfattas som generösa och empatiska och omtänksamma personer.
3. Narcissisten med Grandios självbild som tror sig vara lite bättre än andra människor, lite mer unik och lite mer speciella och dom förväntar sig och förväntar sig att bli behandlade därefter. Att få lite special regler. Vissa regler gäller inte dom för dom är mer speciella än andra. Dom tycker att dom alltid är smartare, och vet bäst. Dom ser ner på andra och vill gärna associera sig med kändisar och andra framgångsrika personer. Den dolda narcissisten kan uttrycka det med” världen förstår inte min storhet, Min omgivning förstår inte hur fantastisk jag är” Narcissisten ger gärna kritik till andra men är superkänsliga för att få kritik själva.

Narcissister förvränger din verklighet. I möte med narcissister kan du gå därifrån och tänka ”Men vänta! är det jag som har tänkt fel!? är det jag som förstått det här fel” Narcissister är experter på att lägga skulden på andra människor och det gör att du börjar ifrågasätta dig själv.

4. Dom har svårt att kontrollera sina känslor. Om narcissisten inte får det dom vill ha, eller blir besviken på någonting. Då kan de få riktiga ilske utbrott. Vuxna människor som blir riktigt arga. Medan narcissister med passiv aggressivitet är skuldbeläggande och anklagande.

Hur hanterar och bemöter du en narcissist?

 När du har alla varningsklockor av en narcissist. Då springer du det fortaste du kan åt motsatt håll! Försök undvik dessa personer så långt det är möjligt så långt det går.

Behöver du verkligen ha med dem att göra. Observera vad som händer, vad som sägs och uttrycks. Det finns en mening med allt som händer i livet och din mening kanske är att få mer kunskap om just dessa individers personlighet. Det kan ge dig en otrolig kunskap. Så…  till sist notera och anteckna i tysthet. Men kom ihåg! lägg din energi på personer som medför det positiva i ditt liv och låt dem vara och bli de som påverkar och utvecklar dig. Tänk på dig själv ge nig näring i form av det du mår bra av och gör det ofta.

//LR

Psykisk misshandel

Något som vi stöter på ganska ofta är våld i nära relationer och därför tänker vi skriva lite om det. I dag tar vi upp misshandel och tänker gå lite djupare på psykisk misshandel. Men först behöver vi ställa frågan:

Vad är då misshandel?

De är när man orsaka en annan person smärta. Att försätta en annan person i vanmakt eller ett liknande tillstånd. som till exempel att binda fast, slå eller droga någon.

Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser och beröva en person frihet, personliga utrymme och integritet.

Den som utsätts för psykisk misshandel fångas i ett mentalt fängelse av oförmåga och osäkerhet, där självkänslan succesivt försämras.

Såren från psykisk misshandel skapar ett djupt sår i personens självkänsla genom att bryta ned all positiv själv bedömning. Den härsorten av misshandel förstör hela tiden självkänslan, värdigheten och självbilden. De kan känna sig mentalt uttömda, lida av huvudvärk och kan uppleva muskelvärk och minnesförlust. Allt detta kan leda till ett tillstånd där den misshandlade personen stängs av från sig själv och sina känslor för att stå ut. De vill undvika att känna smärta

Kontroll

Hen vill ha kontroll över vem du pratar med, vem du umgås med, vilka kontakter du har på Facebook. Hen vill alltid veta var du är och vad du gör. Hen blandar sig i dina studier, ditt arbete. Hen kan hindra dig att få t.ex. läkarvård. Hen är överdrivet svartsjuk och kommer med obefogade anklagelser. Hen försöker hindra dig att ha bra kontakt med din familj och dina vänner. Hen hindrar dig att få en bra kontakt med hens familj och vänner. Hen kan tvinga dig att begå olagliga handlingar. Hen kan hota att skada dina anhöriga eller din egendom om du inte gör som hen säger.

Oförutsägbarhet

Hen får plötsliga utbrott utan någon konkret anledning. Hen reagerar helt olika på samma situation från gång till gång. Vad hen sa i går gäller inte i dag. Hens humörssvängningar gör att du aldrig kan veta vad som ska hända härnäst. Hen startar bråk med dig utan att ni är oense om någonting. Du känner dig rädd och på helspänn när du väntar på din partners nästa utbrott- som kan komma när som helst!

Får dig att verka galen

Hen förnekar saker som ni båda vet har hänt, till exempel att hen har kränkt dig. Hen påstår att du ljuger eller inbillar dig. Hen får dig att tvivla på det du hört och sett, till och med tvivla på ditt förstånd. ”Det har jag aldrig sagt!” ”Du måste vara galen” ”Du hittar bara på!”

Hot om fysisk skada

Hen slår sönder saker i ert hem. Hen hotar att skada dig eller någon du tycker om. Hen kör bil så fort och vårdslöst att du fruktar ditt liv när hen är arg.

Ekonomisk misshandel

Du måste lämna över dina pengar, och sedan får du böna och be om litet fickpengar. Hen bestämmer själv över er ekonomi. Du har inget bankkonto som du disponerar själv. Du har ingen insyn i ekonomin. En annan variant är att hen låter dig betala alla räkningarna och först då du ber om hjälp med betalning ger hen dig mycket motvilligt en mindre summa. Vad hen gör med resten av lönen tycker hen inte du har med att göra.

Kränkande förväntningar

Hen kräver orimliga saker av dig, t.ex. att du ska vara sexuellt tillgänglig hela tiden. Du ska släppa allt du har för händer så snart hen vill ha någonting av dig. Hen är aldrig nöjd hur mycket du än anstränger dig.

Kränkande namn

Hen kallar dig idiot, bitch, slampa, hora eller andra nedsättande ord.

Undanhållande

Hen undanhåller sina känslor. Hen kan tiga flera dagar i rad utan att tala om vad som är fel. Hen tycker att många saker inte angår dig. Hen får dig att undra vad hen känner för dig. Hen vägrar planera framtiden med dig. Hen vägrar visa ömhet. Försöker du få till ett samtal så tiger hen eller svarar något som t.ex. ”Det finns inget att prata om” eller ”du är ändå inte intresserad”.

Anklagande

Hen anklagar och förebrår dig. Hen behandlar dig som om du vore hens fiende. ”Du vill bara ha problem” ”Du attackerar mig” ”Du lämnar mig aldrig ifred”.

Blockerande och avledande

När du försöker prata med personen om något du tycker är viktigt så blockerar hen dig. Exempel: ”Vem frågade efter din mening?” Skitsnack!” ”Du tror att du vet allt” .

En annan variant är när hen ändrar samtalsämnet och ser till att du måste försvara dig från hens anklagelser: Till exempel: Du frågar vart hushållspengarna tagit vägen och får något av de här svaren: ”Du är bara ute efter mina pengar!” ”Jag är utled på dina klagomål!” ” Men du har ju inte gjort något på XX år själv” Hen avleder dig nästan omärkligt från det ursprungliga ämnet och du får aldrig något svar på det du ville diskutera. Det slutar med att du känner dig förvirrad och frustrerad.

Trivialisera

Det du tycker är viktigt är bara strunt. Det du lyckats med betyder ingenting. Hen gör ner dina tankar, känslor och det du lyckats med.

Du har fel

Du uttrycker dina åsikter eller berättar om hur du upplever något. Hen säger bara emot och hävdar att du har fel. Exempel: Du: ”Det är litet kallt i kväll” Han: ”Det är inte kallt, det är kyligt!” Eller: hen: ”Serveringen tog för lång tid” Du: ”Jag tyckte inte vi väntade så länge” Hen: ”Du har fel!”

Hen gör sig rolig på din bekostnad

Hen säger saker som kränker eller sårar dig och när du talar om det så får du höra ”tål du inte ett skämt eller?” Det här är ett slag under bältet, särskilt om hen gör det inför andra människor.

Hen glömmer och ignorerar

Hen ”glömmer bort” det ni kommit överens om. Hen gör aldrig de saker hen lovat dig, utan säger att hen snart ska göra det men nu när du tjatar så tappade hen lusten. Det kan ge dig en hel del bekymmer men hen viftar bort dig med något som t.ex. ”alla glömmer ibland, ska du döda mig eller?” Detta är ett passiv-aggressivt beteende, ett sätt att visa fientlighet och komma undan med det.

Ständig kritik och anklagelser

Hen kritiserar och anklagar dig för en massa saker. Du är för känslig, för uppkäftig, för tjock, för smal, för pratsam, för tystlåten. Du är korkad. Du är aldrig nöjd. Kritiken kan också komma mer inlindad som ”goda råd”, när hen gör sken av att ”vilja hjälpa dig att förbättras”. Det är väldigt tärande på självkänslan att ständigt höra vad det är för fel på en. Hen kan också berätta om dina misstag då ni umgås med andra och få dig att känna dig dum.

Order

Hen pratar till dig som om du vore hens tjänare. ”Städa upp här” ”Du tar inte på dig de där kläderna!” ”Nu går vi!” ”Ingen diskussion!”

Så märker du om du är i ett misshandlat förhållande

Beteendet återkommer.

• Avsikten är att förödmjuka och nedvärdera snarare än att man framför ett klagomål.

• Avsikten är att dominera och kontrollera, inte att ge konstruktiv kritik.

• Misshandlaren har en allmänt respektlös inställning till dig. Det handlar inte om att hen påpekar EN sak som hen inte tycker om.

Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser och beröva dig på din frihet, personliga utrymme och integritet

Vad är det som säger att du måste stanna? Det här är nåra frågor till dig för att du ska kunna bestämma dig för om du verkligen behöver vara kvar.

Är hen en bra vän till dig?

Gör hen dig glad och lycklig?

Känner du dig trygg, uppskattad och värdesatt då du är med din partner?

Respekterar och älskar hen dig som du är?

Tycker du om dig själv och känner du självrespekt då du är med din partner?

Tar hen fram dina bästa sidor?

Uppmuntrar hen dig att utvecklas och gläds hen med din framgång?

Har ni en gemensam framtidsplan?

Ser du fram emot att åldras med din partner?

Om du hade några månader kvar att leva, skulle du vilja tillbringa den tiden med din partner?

Fundera på svaren. Vad säger de dig om ert förhållande? Vill du vara kvar i det?

Kan hen ändra på sig?

Ge inte upp trots att det kom ett krävande föräldraskap i vägen.

Att vara mamma till barn som kräver lite för mycket kan ibland vara riktigt påfrestande.

När jag blev mamma så hade jag ett jobb som jag trivdes väldigt bra med. Jag körde lastbil tunga fordon och fysiskt krävande arbete såsom spad man och maskinist. Jag har alltid varit van att färdas runt vägen, vägen har alltid varit mitt element. Jag hittade hem när jag en dag började köra taxi, jag hämtade personer från punkt A och transporterade de till punkt B. Jag körde alla typer av persontransporter och jag tyckte det var jätteroligt och utvecklande. Ända till en dag när jag körde rakt in i väggen mentalt och jag fick min första utbrändhet. Jag börjar då studera på konstskola , jag är en väldigt kreativ person också. Jag gick 2 år och läkte min utbrändhet genom konsten. Men, därefter så ville jag tillbaka till vägen igen, men eftersom att människor skrämde mig lite nu. Så jag började utbilda mig som först maskinist och sen så blev det lastbilschaufför. Och när jag fick mitt första lastbils jobb på en grus bil med vagn då kände jag att jag riktigt hade kommit hem. Att ratta 24 meter och x antal ton tung bil efter väg och att få in bil och släp dit jag ville det gav mig en euforisk känsla.

Som chaufför på en grusbil var jag lite alltiallo..jag körde allt möjligt allt från maskiner till olika slags material på bil å släp som skulle till olika arbetsplatser där det utfördes olika grävjobb.

När jag sen blev mamma till mitt första barn så blev yrket lite satt åt sidan och kort därpå 11 månader senare blev jag mamma till mitt andra barn, så en lång tid som mamma ledig väntade mig och jag blev mer mamma än yrkeskvinna..

Det tärde det gjorde det, jag var van att vara fri och ha kontakten med människor igenom telefon. De som är förälder vet ju också att prata i telefon med barn i bakgrunden blir lite som att ha touretts syndrom

-Jadu vet..-NEJ GÖR INTE SÅ…-Ja, vad sa du, så roligt när ska vi ses…-NEJ, TYST..

Så ohållbart och man går helt in i rollen som förälder.

Att som jag också ha en flicka med autism/ adhd och stressreaktion och en pojk med svår Adhd/autism och Tourette syndrom gör att arbete är inte det man kan lägga fullt fokus på.

Jag som förälder ska då fungera som en sambandscentralen mellan olika instanser men även kunna vara en skarp problemlösare och vara så anpassningsbar för att kunna få allt att flyta i en vardag. Man är likt en 16 armad bläckfisk med 30 bollar i luften samtidigt…

Och genom att ingå i den typen av ”yrkesroll” som förälder är samtidigt väldigt påfrestande, utmanande och utmattande.

Men med rätt typ av kunskap och verktyg som jag nu både samlat på mig och den egna erfarenheten och erfarenheterna jag har som duktig flicka till utmattad kvinna .. så kommer man rätt långt. Jag ångrar inte en dag att jag blev mamma och klev ur hytten då och där för 11,5 år sedan.

Men jag har inte helt släppt yrket heller.. Jag har under perioder och en del månader när allt flutit på bra med andra instanser så som förskola och skola kunna hoppat in och ratta lite lastbil.

Jag tror att mina förväntningar att komma tillbaka i yrket har varit så stora så då har inte heller hoppet på att senare komma tillbaka svikit. Jag har hållit kurser så som YKB vid liv något som är nödvändigt att ha om man ska köra yrkesmässigtrafik, så enbart körkortet är inte det enda man behöver för att få framföra tung yrkesmässig trafik.

Något jag möter i min vardag är den fördomen att folk är lata och många med diagnoser är lata och inte har något driv. En fördom jag gärna vill förklara närmare och ska försöka göra.

Men ge inte upp alla föräldrar som känner att de fastnat som förälder till barn med diagnoser.. allt är fortfarande möjligt med rätt motivation.

//JRF

Få nytt innehåll direkt till din inkorg.