När människor sviker.

Håll dig flytande även fast stormens hav raserar dina sinnen. Jag ska hjälpa dig att stå beväpnad och hårt allierad för att överkomma dina hinder. Exakt så sade han till mig. Hans ord var så tröstande. Var det så att han så skickligt balanserade allt det där för att fånga mig i en känsla av tillit? Han kunde nog se och räkna ut att jag ville att sådana som honom höll sig på stora avstånd. Jag kan tyckas både rädd och bitter. Men om du visste min historia om alla möten med människor som vinner på andras bekostnad. Man står där handfallen och går ur striden med en tom seger. Jag har så klart funderat många nätter på personer som sviker ens förtroende och stjäl orden någon stans på vägen. En liknelse i känslan kan jämföras med, när någon stjäl ditt hjärta och du vandrar på en förlorad väg. Där dina planer endast är ruiner och din inre smärta det enda du känner. Det är verkligen vanära att vara i dessa sinnesstämningar. Livet döljer många sanningar. Jag har någon… jag kallar honom för min mentor, Just för att han i så många år alltid varit den som tagit min hand och dragit upp mig när jag känt att saker är svåra att hantera. Jag kan tala i halva meningar och han kan titta på mig och sedan säga något i en ganska klok bekännelse. Ibland åker jag på äventyr för att hitta mig själv med likasinnade och han är där. I morse kände jag mig ganska illa till mods kände att livet sviker mig. Han tittade på mig och sade. Det är käftsmällarna som lär oss. Utan eländet hade du inte vetat allt du vet i dag. “Du! korruption är ju mer en sport och jag blir verkligen upprörd när jag hör om vad du upplever” Han kanske har en poäng i det han säger? För genom svek ser man sanningen och det som man önskar sig mest av allt i livet. Man går från klarhet till klarhet. När man utvecklas genom sina egna ansträngningar får man en bättre överblick över livet.