Att söka svar är ett sätt att läka sitt hjärta och att kunna upprätthålla en någorlunda balans mellan det emotionella och det sårade hjärtat.

Denna krönika kommer handla om att söka svar. Jag vet att många söker svar på sådant som de aldrig fick svar på.  Jag tänker mig att jag skriver utifrån så som jag brukar göra. Mig själv.

Jag vet att det inte finns någon magi i världen som kan garantera lycka som varar hela livet. Jag har någon gång hört att jag ska ta ansvar för mina känslor. Enligt denna person var det när jag bara lät saker och ting fortgå utan att fråga vad som egentligen hände. Det väckte så klart starka känslor inom mig och skapade än mer ett lidande. Att inte veta skapar så många frågor och falska idéer.

När någon bara sviker genom att ljuga eller bara försvinna så försvinner så mycket av en själv också. Självkänsla och den vitalitet som man en gång bar. För mig är det så viktigt att få ärliga svar. Att svara så ärligt och uppriktigt man kan ,det  kan också vara väldigt svårt.

Det kan ta extra hårt om man som person är ärlig själv, att inte få den respekten från den andre som man behöver. Oavsett om det handlar om svek i kärlek eller i vän relationer tar jag svek otroligt hårt. Eftersom jag i varje relation med andra som jag släpper in i mitt liv ger så mycket av mig själv. I ärlighet, uppmärksamhet och att bry mig om. Jag tycker att jag förtjänar att behandlas med respekt.

Jag kan förstå att det finns gånger då en förklaring bara gör det värre. Men det finns gånger då människor bara försvinner, behandlar en väldigt illa och man står där som ett frågetecken. Vänder ut och in på sig själv för man funderar vad som egentligen hände. Det blir så viktigt när man har varit utsatt av en människa som projicerat någon form av falska anklagelser för att själv slippa ta ansvar. Jag har legat vaken långt in på nattens småtimmar. Kan det vara så, borde jag ha gjort så? Varför inte bara säga som det var? Vill den här personen mig något ont?

Att söka svar och försöka få det, handlar om att läka sitt hjärta och kunna upprätthålla en någorlunda balans mellan det emotionella och det sårade hjärtat. Tiden läker allas sår. Men om man är där i början då? I början av den sårade tiden? Att ha dem där psykologiska strategierna är inte skrivna i sten. Jag minns fragment när jag blev sårad första gången i mitt liv. Min lillebror har nu långt efteråt skämtsamt sagt ”ja men du grät ju vattenskador i vårt barndomshem” Men tiden läkte mina sår och insikten kom. Vissa människor är inte värda oss. När vi är yngre tror vi instinktivt på att den sanna kärleken anländer där och då när det händer. Vi kanske är sådana hela livet, när vi träffar en ny intalar oss att det är den rätta, att man aldrig varit så upp över öronen förälskad, man har aldrig känt sig så lycklig i hela sitt liv. Varje gång vi släpper in någon i vårt liv i den bemärkelse vi menar kärlek utsätter vi också oss själva eller den andra för en risk. Att såras och bli sårad. Hur vi hanterar risken brukar vara upp till var och en. Men om personen man haft en relation med varit ärligt mot dig och inte velat dig något ont så förtjänar personen i fråga, din respekt. Relationer som avslutas kan avslutas fientligt eller där det finns en acceptans. För att få en acceptans bör man undvika blodbad och i stället förklara så personen slipper fundera på och ta reda på svaren själv. Ovisshet tär på oss.

//LR