Mina produkter och den magiska väskan.

Det är faktiskt så, avtalstiden med Orka och Funka är snart slut. Vägledningskorten och utbildningsmaterialet som jag är upphovsman till ägs av mig. Jag har gått in med en del egna pengar för att kunna ta fram produkterna. Vägledningskorten är en innovation och efterfrågad. Jag har fått en hel del förfrågningar om att översätta dem på olika språk. Vi är på G med någonting ? Utbildningsmaterialet är vi på gång med och vi är ca 5 stycken som jobbar i olika processer. Alla är experter inom sitt område vilket gör att det löper på smidigt. Jag har lärt mig något på mina resor. Vill man komma någonstans behöver man vara självständig. Jag behöver ingen man som fixar något åt mig. Jag klarar mig bra ensam. Jag får nog tacka mina förebilder för det. Några kvinnor som har barn och åstadkommit underverk. Jag menar kvinnor med barn som kan rodda president uppdrag om så behövs. Det är något särskilt med den sortens kvinnor. Jag känner några stycken och när livet blir tungt så bollar jag lite med dem och får supertips. Det låter kanske som att jag är en typisk feminist? Så är det inte. Jag arbetar med män och har några riktigt bra män vid min sida. De är precis som mig. Brinner för det dem gör och är kreativ i varje sekund. Dom gör sitt jobb och jag gör mitt, sedan möts vi och voala en färdig produkt! Visst jag är själv i mitt arbete och i mitt skapande eftersom jag oftast tänker annorlunda och vet nästa led. Men jag har alltid stöd av andra bredvid mig. Mina enda riktiga väninna som jag har är kommunchef någonstans. Hon har alltid beundrat mig och mitt engagemang. Haha ja det måste vara alla aktiviteter med mannekäng, äventyr, koreografier till danser och allt vi gjorde när vi var små. Jag fick henne att börja på gospel också. Vi var väldigt kreativa lär jag hålla med om. Jag tänker på lilla mamma som alltid hade en biljett till mina föreställningar och hur jag omsorgsfullt plockade ur glödlamporna till de olika lamporna i huset. Jag målade dem i olika färger så det blev discosken . På tal om mamma och texter. Jag skrev när jag var liten. En gång blev hon jättesjuk. Influensa, jag trodde hon skulle dö. Så jag skrev en liten bok och ritade bilder. Sedan samlade jag olika tyger och sydde en liten väska och lade boken i den. Valde en knapp som jag tyckte var fin. Pappa hjälpte mig att sy dit knappen. Sedan gjorde jag ordning te och gav henne väskan och läste boken för henne. Efter det så blev hon bättre och jag var ju helt säker på att det var tack vare den väskan så jag kallade den för den magiska väskan.