Ett stycke från min dagbok under projektet Orka och Funka
Under projekttiden skrev jag dagbok. Jag ser att den innehåller mycket inspiration om hur man bygger strukturer, ideér osv. Min mentor har alltid sagt det. ”Linda det som händer under projekttiden och efter kommer bli en fin bok” Du har något fantastiskt att berätta för världen. Du kommer inte tro dina ögon ”Mina tankar om en bok.
Åh nej! En bok så mycket jobb och vad har jag att säga!? Hmm jag är relativt trött på böcker. Men här är lite grann från en trött dag. Men inget inspirerande. Nope! sådant ska man ju ta betalt för Min resa som jag har lärt mig nu. Man ska tänka på sig själv och snyggt klappa sig på axeln och titta på sina egna framgångar.
Jag orkade knappt ta mig ur sängen men hasade mig ner till köket. Tog mina tabletter som består av abstrakten växter. Slår upp ett glas vatten och tar 3 tabletter åt gången. Något säger i mitt inre att jag bör spara allt viktigt på en sticka för, datorn kommer packa ihop snart. Jag har fått det här till mig några veckor nu, så det är väl egentligen bara att göra det utan att tvivla. Man ska lyssna på sina mediala förmågor när de vill säga något viktigt. Uppe vid sängen grät jag en skvätt. Allt känns så fantastiskt oumbärligt, hur ska jag hinna!? hur ska jag mäkta med? Jaja en dag i taget. Jag fixar det! Bara jag får hjälp av universum att få lite flyt på vägen, rätt kontakter som positivt för mig framåt. Ibland undrar jag varför jag ska kämpa så otroligt hårt med allt. Jag ber om hjälp. Jag ber om att flyta med i en positiv flod och komma fram till målet till färdiga produkter och resultat. Tack kära energidryck för att du finns och har så fint innehåll av pigghet! Livet känns genast mycket bättre. Lördag morgon och tröttheten hänger i ögonlocken. JA! Ögonlocken, just för att ögonen är lite trötta. Mina ögon behöver sova lite till, men inte hjärnan. De är liksom inte i samklang med varandra. Så kanske, blir jag lite trött idag? Jag ska försöka gå tillbaka för att se hur allt startade. Jo med en kamp utan dess like med skola som aldrig fungerade, hur ett annorlundaskap satte i gång tankar och gjorde sig påmint om att acceptans för olikheter inte fanns. Ett sätt att uthärda var att fly in i droger. En mamma som sökte hjälp men där beroendet inte ansågs så farligt. En mamma som fick slåss mot omvärlden i diverse frågor. En mamma som kraschade. Men jag har alltid varit envis. Till och med så har mamma gett mig utmärkelse i envishet och mina kollegor som jag haft genom åren. ”Linda Rosen är höjden av effektivitet. Åh jag skulle nog mer kalla det för ihärdig. Det är lite mer positiv klang i det. Visst då? Jag har en otrolig KASAM ,det vill jag också påstå. Senare bildades cirklar och föreningar med än mer kamp om samarbeten och söka projektmedel med misslyckade resultat. Vi gjorde det vi kunde där och då. Våra undersökningar. Var vi ensamma om problemen, hur såg det ut i övriga landet? vad gjorde skolorna? o.s.v. Utan att jag ens tänkte på det så hade vi lagt grunden till en förberedelse av projekt. Med hjälp av detta kunde jag tillsammans med en annan person söka medel till Orka och Funka projekt som gick igenom. När jag skriver detta är det endast tre månader kvar av projekttiden. Jag måste se vad vi åstadkommit. Jag ska säga en sak. Jag gjorde allt själv! Jag fixade det!
// Linda
Responses