Om man blir sjuk eller väljer fel vägar som kan innebära diverse konsekvenser.

Jag är sjuk och har lyckats sätta mig upp i sängen. Jag lever på hostmedicin och Ipren. Min kära sambo har köpt en Marabou mjölkchoklad också och jag får i mig små bitar lite då och då. Det värker i käken när jag anstränger mig för att tugga. Risgrynsgröt är bättre. Vi får se vad jag orkar. Ska försöka få i hop några rader innan jag ska sova igen.

Jag funderar en del på samtal som jag har haft med personer som fått sin cancerdiagnos och den återkommande frågan är. ”Varför drabbas jag”

Sådana frågor är stora och väldigt svåra att svara på. Men svar är så viktigt just för att nå acceptansen av att en situation förhåller sig här. Jag hoppas att du förstår varför människans livsfilosofi och vår existens är så viktig att prata om. Det ger oss verktyg och hopp att hålla fast i stunder då vi minst tror på oss själva. Vi behöver det.  Beroende på hur långt saker och ting har gått tror jag ändå på en mening. Ett sätt för livet och ödet att påtala att något är fel och att sjukdomar och annat hemskt kommer till oss när vi är på väg att lämna en gammal fas för att växa in i något större, med större ansvar. Lärdomar ger insikter och insikter bygger empati, förståelse och ödmjukhet. Att uppleva något mentalt och fysiskt jobbigt påfrestande. Tvingas vi att lämna eller förändra förutsättningarna i våra liv. Som en sorts renovering och återuppbyggnad av oss själva. Jag har mött många människor där det tog lång tid innan insiktens värld nådde dem. Och det är så vackert att höra deras självresonemang efter deras resa för att ta sig ur kaoset, sorgen och de fängelse dem byggt upp runt sig själva. Detta behöver inte vara en cancerdiagnos. Det kan vara andra sjukdomar eller tidigare val som nu får sina konsekvenser. I tider av negativ förändring finns det en mening med det mesta som sker. Jag har lärt mig att man inte ska söka lösningen när man är desperat, ledsen och förtvivlad. Man ser oftast ingen väg ut då och man är mentalt blockerad. Jag förstår att en allvarlig sjukdomsdiagnos är fruktansvärt. Men tänk på att först innan du tänker på nästa steg. Du behöver få svar i vad som kan och kommer att göras. Mitt tips är att: låt inte dåliga erfarenheter göra dig förlamad. Måla inte upp en bild av något du inte säkert vet att det förhåller sig så. Vänta tills du får svar från läkare innan du funderar över vad som ska hända. Det finns lärdomar av det som händer

Till dig som involverades i något som du trodde skulle bli din lycka men i stället gjorde

 dig  bakbunden i något. Det som ledde till att du i dag byggt upp ett fängelse runt dig själv.  Lika så gäller för dig där du har tagit dåliga beslut som gett jobbiga konsekvenser. Förmodligen har du hört din inre röst som en spegling av ditt samvete. Du kanske behöver få svar på varför det hände? Varför du valde att kliva in i något som fått konsekvenser? Oftast är det så det behöver göras, att kunna försonas och känna frid. Det är ju faktiskt ett sätt att bli mer objektiv och mindre kritisk. På så vis kan du föra fram dina personliga åsikter på ett relativt bra sätt. Och kanske får du en Aha-upplevelser?

Mitt tips till dig är:

Du kanske behöver vända blicken inåt utan att bedöma dig själv? Det är inte det enklaste för du behöver anstränga dig rejält. Släpp illusionerna och det som du har investerat i dem. Tänk på att om vi bedömer oss,  leder det till att vi låser fast oss i våra gamla vanor, mönster och beteenden. Syftet är kanske nu något annat än att fortsätta med det som involverade dig i negativa konsekvenser och handlingar ?

Linda