Jag värnar om de flesta därför ska du nu få några frågor av mig. Om du svarar på dessa frågor reder du ut hur ditt mående är. ?

Tre saker jag har varit tacksam över den här veckan.

1.

2.

3.

Viktiga saker jag har fått gjort?

Något som jag gjorde som ligger utanför min bekvämlighetszon?

Det viktigaste jag har lärt mig.

En jobbig sak som hände?

Jag är stolt över att jag:

Något/Någon som gjorde mig glad:

Det här vill jag lägga mer tid på nästa vecka.

Rita upp nästa veckas affirmation:

Jag hoppas verkligen att jag kan ropa äntligen! Så många minnen som väcktes.

Corona vilken jxxxla pftw sjukdom! Jag ska säga ett som är säkert. Man behöver inte bunkra upp med toalettpapper. Nej, verkligen inte! Däremot behöver den som blir sjuk. Näringsersättning och vätskeersättning. Jag var sjuk i 14 dagar vara av 7:e och 10:e dagen var värst. konstant feber i 8 dagar och då var febern 40 grader. Åkte in till akuten en gång , mätte syreupptagning och andningen. Läkaren rekommenderade mig att lägga in mig eftersom febern var så hög och eftersom all form av vätska som intogs teskedsvis, lyckades jag kräkas upp. Jag drömde om att mamma satt vid min sängkant och sade till mig: att jag behövde näring. Om jag inte får i mig näring måste jag läggas in viskade hon. Min sambo fick smått panik när han hörde om att jag var i riskgruppen och vägrade gå från apoteket förens han hämtat ut mediciner och vätskeersättning och näring.

Den där läkaren tog några dygn på sig innan han skrev ut bricanyl vilket han lovat för länge sedan då. Jag måste tacka min envishet, att jag är så förbannat envis att aldrig ge mig. Jag var väldigt frustrerad där jag låg och knappt hade luft till att andas och sedan läkaren som ville att jag skulle beskriva hur jag kände och mådde. Tillslut skrek jag frågandes om han tänkte döda mig och sedan på något sätt frågade jag om han inte kunde gå till sin dörrjävel och stoppa sina fingrar i gångjärnen och dörrkarmen medan någon drämde igen dörren det hårdaste han kan. Sedan vill jag fråga dig hur du mår och känner, va kan du prata då!!!???? Tycker du att det är lämpligt att jag fortfarande ska fråga dig om hur du mår och hur det känns! Du kanske ska göra ditt jobb att se till att skriva ut det där läkemedlet du lovade mig i förrgår! Efter mycket om och men när jag anmält 2 läkare och en avdelningschef så ringde apoteket och frågade vad läkaren höll på med. Mm då hände det saker. Jag ger inte speciellt mycket för läkarna på akuten där jag bor.

Jag har en sammansatt bedömning och visst detta var nu 22 år sedan när jag kom in med min bäbis som var 12 dagar, för att barnet inte ätit och jag var tvungen att väcka honom för att han skulle äta. 22 år tidigare. Inne på akuten säger läkaren. ”Tja han verkar lite slö, är ni oroliga åk till akuten i Falun. När vi stannar på parkeringen slutar mitt barn att andas. Barnläkaren försöker få i gång andningen, springer sedan till IVA med min 12 dagar gamla bebis. En resa där läkarna ställer in oss på att vi kommer förlora vårt barn. Jag rasade i vikt under de två veckor som vi låg där. Pumpade ur bröstmjölk som skulle vara i sonden. Dom satte in antibiotika efter antibiotika, men inget hjälptes. Tillslut sista dagarna valde vi att ta ut honom från respiratorn. Jag pratade med min bebis och kallade honom lilla piggelin. Jag hade honom direkt på min hud så att han fick känna min kroppsvärme och mina hjärtslag. Jag och hans pappa turades om och det var så han tog tillbaka sitt liv och fortsatte att kämpa. Att han kände vår värme kärlek. Läkarna sade det till oss att han ville inte ge upp när han kände sin mammas och pappas kärlek. Det fanns någonting att fortsätta kämpa för. Dom satte också in bredspektrumantibiotika och det slog ut det förbannade RS virus. Vården är bra, men man behöver ha koll själv också.

//LR