Ärr är minnets stygn

Jag kan inte sova. Natten är stjärnklar och månen skiner så fint i natten. Som en oas i mitten av ett mysterium. Jag gillar månskenets ljus som avbildar siluetter av dansande mönster i taket. Jag tycker om att sitta i tystnad.

Ibland funderandes över det universella konceptet att upptäcka och uppleva skönhet. När det fysiska och det andliga förenas med varandra. Men just i natt handlar mina tankar mer om det livet lärt mig som har gett mig stora läxor om svårigheternas avgrund. Ja det låter kanske som en snyftarhistoria? Men smärtsamma minnen är plågsamma. Livet är många gånger en återupprepning av smärtsamma besvikelser. Jag befinner mig i en process där sveket börjar nå sitt slut. Jag har kommit till en insikt att personerna som utsatte mig för detta är inte värd min energi. Ändå har detta svek att behandla mig så illa satt igång att förvandlat svåra situationer till framgång och prestationer. Faktiskt något positivt.

Jag har mycket känslor inom mig och kan tycka att en av er bör kunna ta ansvar. Du hade säkerligen ingen aning om mina resor, dalgångar med svårigheter och komplikationer som mitt liv ständigt har kantats av? Jo du vet en del av mina livsöden. Jag tycker inte synd om mig själv jag är bara nyfiken att veta hur du själv känner och tycker om detta? Var du aldrig medveten om hur många nätter av  lidande på en ocean av tårar detta medförde för mig? Du vet ju vilken krasch jag kom ifrån så utsätter du mig för något liknande. Det har tagit mig lång tid att återta det som en gång var jag.

Jag måste säga att jag ändå är stark, som alltid hittar ut trots att jag ibland känner att jag förvillat mig, i en labyrint av utmaningar. Jag har en förmåga att alltid hitta vägen tillbaka. Såren i själen som blir till ärr. Det som jag genomled och överlevde. Beviset på alla strider finns där. Belöningen är mitt växande och att jag hela tiden rör mig framåt.

// LR

Related Articles

Responses

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *