Kärlek på beställning

Inför alla hjärtans dag. Jag kommer inte ha tid med romantik när den dagen infaller.

Så jag har funderat och gjort vissa ansträngningar. Som ska sammanfläta känslor av kärlek. Men först denna uppmaning. Jag är mycket tacksam om mina texter ej kopieras. Det är inte så inspirerande att sno andras texter och annat. Tack för det!

I dag är dagen som, jag vill att du ska känna dig sedd och som någon särskild. Jag vill ge dig något vackert…. i regnbågens alla färger. Min kärlek till dig känns fullkomligt överdådig. Som svindlande höjder och mystiska äventyr där alla ord som du säger till mig blir vackra melodier. Du och jag för alltid… mellan tid och rum. Mellan två värdar. Tröstar vi och lagar varandras inre kaos. Jag är mycket i dig, Jag älskar dig och jag älskar med dig. Har jag fått dig från himlen. En oas av tankar under himlen.

Sommarbrisar slår mot kinden känner jag din närvaro och dina smekningar när du inte är här.. Du är  min morgonsol och min stjärnglans. Du behöver vänja dig vid tanken om, att du är någon alldeles särskild för mig. En känsla och förnimmelse där vi pratar andra bredder av kärlek.

Något djupare och mer genuint. Där du och jag är en enhet, två aspekter av en strålande samhörighet. Jag gör allt för dig. Om det så innebär katastrofala uppoffringar så kan du alltid lita på att jag alltid kommer vara här hos dig. Jag vill ha dig. Och du! Jag ger dig all tid i världen att låta ditt hjärta vänja sig vid den tanken. Tack för att du finns och för att du är du och att du är den finaste på jorden. Med kärlek från någon i världen

LINDA ROSEN

Jag känner mig själv väldigt väl då jag är min egen bästa vän. Jag fick i unga år lära mig att jag kommer vandra genom livet ganska ensam och möta svårigheter ensam. Periodvis kommer jag ha människor som delar min väg och upplevelser, men det är få förunnat att ha det för alltid. Jag behöver förstå att det är en sällsynthet. Just för att inte slå mig fördärvad av besvikelser längs livets väg, om och när situationen uppstår.

Därför har jag alltid haft mina inre kompass och vägvisare som talat till mig instinktivt. Jag säger inte att det är någon sorts galenskap utan en känslomässig medvetenhet om att tala till mig själv sätta ord på sådant jag upplever, just för att få bättre kontakt med mig själv och mitt inre. Det får mig att förstå vad jag känner och varför jag känner så.

I och med att jag ganska tidigt lämnades, för det är så jag upplever det. Man valde att lämna mig som 3- åring. Min inre värld och trygghet rasade som 2,5 åring när faktum var att det som hände mig faktiskt hände mig. Ändå valde man att lämna mig ensam i ett tomrum. Där jag inte kände någon ,i hopp om att någon skulle vilja ta hand om mig och älska mig. Jag kände mig till och från bestraffad eftersom det hände något som jag inte kunde rå för. Ändå valde man bort mig.

Jag har aldrig gett upp utan litat på att det kommer lösa sig. Därför ger jag aldrig upp och litar till processerna och går jämsmedvägen som leder mig framåt.  Min förmåga av inneboende lugn även fast situationerna har varit utmanande har hjälpt mig att bevara en kontroll och kunna orientera  mig mot lösningar. Min inre vägledare för det är den öppenheten vi ges när livet utmanar oss och vi lär oss något genom våra utmaningar. Vi erbjuds uppgraderingar till något bortom det vi vet och högre.

 Men vägledarna har pratat med mig och det har gett mig ett inre lugn att kunna hantera stress. I och med alla utmaningar, den ensamhet jag känt.

 och de upprepade känslor jag erfarit har det gett mig perspektiv och en realistisk syn på verkligheten. Det har hjälpt mig att ta kontroll över mitt liv.

Jag brukar kalla mig historiker.

 För jag vet att livet inte alltid är enkelt och jag har vandrat genom många öknar som gett mig både sår och ärr i själen. Jag har ändå valt att resa mig och gå vidare även fast jag stunds vis kanske bara låtit mig falla så reser jag mig.

Jag har låtit logikens sinne talat till mig. Där det viskat till mig att hinder är utmaningar och ger dig en styrka på vägen som kommer göra dig allierad inför framtida prövningar. Ibland har jag omfamnats av en sorg över att jag borde ha gjort på ett annorlunda vis. Sorgearbete och tidens tempo har lärt mig att saker och ting kommer till oss för att vi ska utvecklas. Därför ser jag mig aldrig som ett offer utan fokuserar mer på mina framtidsperspektiv än det som varit. Men! jag söker alltid svar på det som plågar mina tankar för att inte måla upp mig som ett offer om jag fastnar i ett mentalt fängelse.

Jag har haft turen att ha människor som klivit in i mitt lvi i rätt ögonblick som hjälpt mig att upprätthålla min motståndskraft och som vägleder mig rätt när jag går på vilsna vägar.

Jag har alltid bett mig att titta tillbaka på vägar, som jag har vandrat oavsett om dem kantats av törnar och djupa fall ner i  svarta hål. Det lär mig att se på saker med hopp om att livet alltid har något bättre att erbjuda om du bara kämpar och anstränger dig och ger det du kan för att gå framåt. Att förstå allt det här skapar motståndskraft. Vi behöver också veta att livet ger oss de utmaningar vi behöver för att komma vidare.

som ett exempel.

När jag var 13 år började vårt hus att brinna. Jag var ensam hemma med min 7-åriga lillebror. Jag såg branden bryta ut och hörde ljudet av fönster som exploderade och såg den kolsvarta tjocka röken leta sig in i huset. Jag minns än i dag lukten. Jag hörde mina egna hjärtslag i rummet. Jag var nog paralyserad. Visste inte vad jag borde göra vad hann jag för elden var så snabb och röken så intensivt stickande. Det var där och då jag upptäckte sådant bortom vår medvetna värld. Men tack vare detta kom vi ut ur huset. Det var så medvetandet öppnades upp på ett ganska oskyldigt plan.

// Linda