Saker jag minns och sådant historien berättar

Utsikt från mitt hotellfönster. Jag kunde inte riktigt hitta ord för det jag ville säga. Jag minns att de doftade nygräddat bröd från grändens caféer och jag minns också att jag gillade att stå där nere och iaktta rörelser och händelser. De som skedde där och då. Som en påminnelse av det förgångna. För oavsett vad som händer med oss och världen så ser och känner man fläktarna av en svunnen tid och den kan återupplevas just där. För jag tänker då, jag som liten tyckte att livet här var väldigt jobbigt. Jag har aldrig hört hemma här på den här plasten eller i den här tiden. Livet går alldeles för fort och tekniken är alldeles för välutvecklad. Människor är alldeles för ytliga, materialistiska och giriga och med sådana känner jag mig osynlig. Jag söker något som jag inte kan hitta. Jag dras till människor som andra vanligtvis skulle säga att de inte förstod sig på. Nu så här i skrivandets stund inser jag hur viktig en resa till Konungarnas dal blir. Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av pyramider, faraoner och drottningar. Kan man inte ta tillbaka tiden och världen som den en gång var får man göra egna tidsresor och skapa förnimmelse med hjälp av att besöka platser. På min, att göra lista står Egyptens hemligheter. Vart någonstans i tiden den resan ligger vet jag ännu inte.

/LR