Saker som jag minns från barndomen

Ett spår av förnimmelse ett minne av en barndom. Tider förändras och barndomen är ett minne som mer har bleknat. Vissa situationer kan jag se ganska tydligt framför mig. De var både magiska och nostalgiska. Det var innan jag fick en lillebror. Vi bodde i Småland i Oskarshamn och jag älskade verkligen det.

Det enda otäcka från Oskarshamn som jag minns var en pojke som var lite äldre än mig. Han gick på kyrkans barntimmar och tyckte att jag var söt. Jag var 4 år och väldigt kort. När vi skulle flytta kramade han mig jättehårt och jag blev jätterädd. Jag var rädd för hårda kramar länge efter det. Just då tyckte jag att det var bra att flytta så att jag slapp massa hårda kramar. Han fick namnet: pojken med de hårda kramarna.

Min pappa var alltid den som klädde mig i söta klänningar och när jag fick långt hår flätade han alltid håret på mig. Mamma tyckte att jag skulle ha kort hår. Jag vägrade och det gjorde hon med. Till slut gick alla mina lekar ut på att hon skulle leka med mig. Att jag hade fått långt hår i mina lekar. Jag kunde till och med sätta handdukar på mitt huvud och leka att jag hade långt hår. Till slut förstod hon. ”Du vill verkligen ha långt hår, då ska du få det” Jag har nog varit ganska påhittig. Som när jag var liten, på svenska lektionerna och man skulle stava rätt. Om bollen studsar eller ska man klappa katten? Ska det vara två L i alltid osv. När jag var osäker på hur vida det var två L eller inte gjorde jag ett L följt av ett väldigt svagt L. När fröken frågade mig om jag skulle ha ett L eller två L så svarade jag: ”det ska vara rätt” Jag minns när fröken tog upp detta på kvartsamtalet. Mamma gick och småskrattade åt det där när vi gick ut från kvartsamtalet.

Ja lilla mamma. Det är många minnen jag har och det känns väldigt tomt nu när du inte finns något mer. Du sade när du var 65 år.” Jag kommer inte bli så gammal” Du blev 72 år. Pensionärerna som jag tränar med på gymmet. Är 72 år och när jag tittar på dem så inser jag att du inte blev så gammal.

Vi tog ett sista avsked från dig och jag saknar dig mamma.

Huset på landet har blivit så väldigt tomt och jag undviker att åka dit just för att det är en sådan tomhet. Allt liv försvann när du försvann.

/ Linda