Vi kanske behöver tänka om, tänka nytt och tänka alternativt som ett komplement till det som redan finns?

Jag ska vända lite tankar och funderingar så får vi se om vi kommer till någon sorts rätsida.

Jag vet att Attention startade ett projekt om NPF och Demens. Att sjukvården behöver uppmärksamma äldre personer som söker hjälp för att de tror att de har demens, men att de visar sig vara NPF?

Dagens tankar handlar om NPF, Demens, Alternativa behandlingsmetoder som ett komplement till vanlig vård och samhällsutmaningar som en konsekvens när individuellt stöd och hjälp, uteblir.

Jag skulle mer vilja vända på det. Då jag har haft en mamma och moster. Båda med personlighetsdrag som skulle gå under NPF och psyk om de hade varit unga idag.

Jag vill helt vända det här och i stället säga så här. Kan det vara så att de med NPF har lättare för att drabbas av demens och Alzheimers?

De personer som jag precis nämnde har haft personlighetsdrag som skulle gå under ADHD, bipolär och högfungerande autism. Min mamma fick sin demensdiagnos vid 62 års ålder. Min moster drabbades av Alzheimers när hon var 54 år och dog när hon vad 59 år. Jag har mött en del anhöriga till äldre personer som har en misstänkt NPF -problematik men som insjuknat i olika demenssjukdomar relativt tidigt. Jag har funderat om det kan ha någon koppling då en del NPF problematik bland annat innebär kraftigt försämrat arbetsminne.

Komplement för att inte behöva vänta så länge med hjälp

Anslut till Stripe för att använda det här blocket på din webbplats.Logga in

Innehåll för prenumeranter

Lägg till innehåll som endast kommer att vara synligt för dina prenumeranter.

Jag tänker att det finns så mycket som gör att vi behöver tänka om, nytt och komplement.

Sjukvården har och har haft otroligt långa köer till psykiatrin. Jag har aldrig använt mig av psykiatrin, mer än samtal åt min son. En anledning har varit att mamma som ung arbetade inom beroende och missbruksenheten. Hon hade en klient som i perioder kom hem till oss. Jag blev väldigt rädd för han både såg väldigt, smutsig och konstig ut. Dessutom sade han massa fula skrämmande saker.

Mammas förklaring till mig var. Börja aldrig med varken tabletter, alkohol eller annan skit! Det är därför han gör så här. Så bedrövligt att se.

När min son började med droger kom jag i en situation där han inte var tillräckligt fast i drogerna att vi kunde få något behandlingshem. Man hade inte heller så mycket kunskap om Spice och socialtjänsten var rädd för att agera. då sonen var aggressiv när han var drogpåverkad. Polisen hade sitt regelverk att släppa personen efter 15 minuter om drogtestet visade negativt. SOC(Samtalsterapeuten) informerade sonen om, att när man är 15-år så finns integritet och självbestämmande rätt. Ingen kan tvinga en 15-åring att inte hålla på med droger, däremot bör han komma till insikt att droger är skadligt. Jag tappade förtroendet där och agerade själv. Vi kunde inte heller få läkemedel som concerta utskrivna. Just i den vevan fanns ingen läkare i där vi bodde, utan man hyrde in någon från Oskarshamn som inte alltid var på plats. Sedan när concerta väl sattes in. Blev sonen så otroligt mager. Preparatet byttes ut mot ritalin vilket gjorde honom självmordsbenägen. Dessa preparat har ju olika biverkningar och hänsyn måste tas tillsammans med andra preparat. Eftersom han lider av lättare form av hypokondri så valde han att inte ta något läkemedel. Det funkade ju så klart inte för på någotvis var jag ju tvungen att justera obalanserna mellan de olika signalsubstanserna. Jag hade många år tidigare kommit i kontakt, med en person med ADHD, drogmissbruk och schizofreni och hade en del i bagaget gällande signalsubstanser och litiumnivåer. Även matens inverkan och tarmfloran som en del hade uppmärksammat hade stor inverkan på beteendet. Jag hade liksom inte tid att vänta på läkare och psykiatri köer då barnet gick in i kraftig nedstämdhet. Jag ordnade mina egna lösningar. Det var här intresset för det alternativa föddes och den effekt vi upplevde att vi fick av den. Jag åkte på olika föreläsningar i Stockholm om nya metoder som kommit till Sverige 2012. Dock var det inte testade i Sverige. Jag har en gammal klasskompis som är professor och arbetar i läkemedelsindustrin. Han gick in och tittade på det alternativa men var inte positivt inställd till det. Sade att det behövs forskning och vilka frågor jag behövde ha svar på för att det över huvud taget ska vara något att ta vidare. Samtidigt ställde jag frågan till Karolinska institutet om att forska på om träning kan ersätta ADHD medicin. En liten studie påbörjades och resultatet av det gav fina utslag. Dock behövs en mer och större omfattande forskningsstudie, under flera års tid för att kunna rekommendera det som en bra metod. För mig och oss var det viktigaste att vi hittat något som fungerade för oss. Det är så viktigt att hjälp oavsett om det är läkemedel eller vilka behandlingsformer man nu väljer.  Att det kan ges individuell hjälp. Obehandlad NPF medför stora samhällsutmaningar som droger, utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet, Suicid, demens och andra konsekvenser.

Komplement

Jag tänker att det finns beprövade metoder som neurofeedback som skulle kunna vara ett komplement till psykiatrin. Här är det viktigt med rätt neurofeedback.vi hänvisar till denna länk. https://nordiccenterofneurofeedback.com/om-oss/

Mina tankar.

 Jag tänker också att de med NPF skulle behöva erbjudas demenstester tidigt för att arbeta förebyggande mot det. Till slut så tänker jag att om man kan använda sig av olika behandlingsmetoder som ett komplement till den vård som finns i dag. Kan man då enklare förebygga psykisk ohälsa? Sverige värnar om ungas självbestämmande rätt. Jag ser att den där självbestämmande rätten inte alla gånger är så positiv. Eftersom det kan leda till socialt nedbrytande beteende hos den unge och konsekvensen av detta blir stora samhällsutmaningar.

/ LR