Det finns en ömsesidig lära som måste arbetas med. Både från samhället och de med NPF.

I dag startar skolorna. I alla fall för gymnasiet. Vad har ni för tankar och känslor?

Själv har jag blandade känslor. Tja… min son går till skolan men jag får ofta hämta honom tidigare osv. Han ska hem på rasterna för att äta för han vill ju inte äta i matsalen alternativt att han behöver pengar för att köpa mat.

2200 Kronor betalar jag för mat i månaden för att han inte vill äta i skolan. Men vad gör väl det? Jag har hittat något som funkar för honom och jag tjafsar inte om det. Men ledigheterna underlättar ju med allt. Jag oroar mig mest för alla konflikter på sociala medier som uppstår och leder till mobbning och utanförskap. Jag vet hur utsatta våra barn är. Där ligger det mesta av min oro.

Ja jag vet hur emotionellt utsatta våra barn är och grunden i värderingar skapas i skolan där gruppdynamiker uppstår och sociala interaktioner skapas. Man blir bedömd och får sina roller. De som utsetts till så kallade ledare/ populära även fast det oftast i skolåren sker informellt är dem som avgöra vad som är status och inte. Ja även media också.

 Pressen på att vara som alla andra är stor och skapar många gånger ångest. När jag säger emotionellt utsatt menar jag att en del med NPF kan känna att det blir ett tvång att ha det allra senaste för att bli accepterad och kanske ska få vara i fred? Jag har studerat mina barn och den mellersta och yngsta sonen har väl kommit på sina egna lösningar. Medan den med ADHD och temperament har reagerat och det blivit action för att han struntar fullständigt i vad andra tycker är snyggt eller inte. Han har mer kämpat för att få fortsätta vara sin egen, men där medvetenheten om sitt eget handlande och strategier inte funnits. Enkel förklaring på emotionell utsatthet: Situationen är så störande och känslig/utstuderande, så han inte vetat hur han skulle hantera den. Hans reaktion blev omedelbar. Det har lett till att, han fick stämpeln som klassens och skolans clown. Även av lärare. Ja det är sant! Det finns lärare som inte alls förstår vad pedagogik är och att deras egna sätt att värdera elever överförs på andra elever. Detta kanske inte sker så att det är synligt. Men kroppsspråk, ögonkast och tonläge kan avslöja mycket. Ja vi har mycket att jobba med för att få tillbaka elever till skolan och få trivsamma skolmiljöer. Inkludering handlar inte bara om att skapa tydliga miljöer med strukturer. Det handlar om att förstå orsakerna  till varför problem uppstår och börja arbeta där. NPF:are har sina egna sätt att hantera livets situationer och det skapar många gånger reaktioner från omgivningen. Det finns en ömsesidig lära som måste förstås och arbetas med. Från både samhälle och de med NPF.