När livet stagnerar.

Jag gillar bilden skarpt även fast den kanske inte har något med texten att göra.

Åh jag vet att man inte ska fokusera på hinder och hopplöshet. För man ska inte ge det negativa näring. Negativitet är oförmögen att växa när den inte får någon näring. Jag har funderat på hur jag ska hålla min livsgnista levande. Jag känner att min energi inte är på topp. Omgivningen får mig att stagnera. Saker på denna plats får mig bara att vara i det förflutna. Mamma försvinner, mormor försvann ur tid och rum för 1 år sedan, min farmor för två år sedan och min moster för 4 år sedan. Jag blir så påmind om att tider förändras. Min sambo bjöd ut mig på restaurang. Han såg hur nere jag var och han pratade med mig. Jag sade det som jag precis har skrivit , till min förvåning så sade han. ”Har du aldrig tänkt på det här förut? Är det nu du börjar fundera på hur det ska bli när dina föräldrar dör? Linda det har du väl vetat om? att den här dagen ska komma? Jag svarade: Jag har snuddat vid tanken men aldrig tänkt vidare. Aldrig gått hela vägen med min föreställning om hur det faktiskt kommer att vara. Jag ser ingen tjusning längre med att vara kvar här. Jag vill bo uppe bland bergen där jag är nära naturen. Där mina tankar kan flöda. Där prestige samhället inte existerar. Där tanke på ekonomi och morgondagen inte finns. Behöver ingen särskild lyx men jag behöver lugn och ro. Jag vill ändå ha gångavstånd. Ta mig ner för slingrande vägar. Vandra i gränder, omges av doften från mat på matmarknaden. Välja fritt vad jag vill ha. Sätta mig på ett ute café där caféborden är placerade på kullerstenar och läsa någon tidning. En riktig tidning i papper. Eller bara iaktta omgivningen. Besöka någon vernissage någonstans i närheten för att sedan kunna vandra tillbaka upp till lugnet. På morgonen vill jag kanske utforska berget, skogen och området där jag bor och om nätterna vill jag hålla om någon som gillar mig och även gillar det jag gillar. Jag antar att det är du för jag gillar ju dig. Jag drömmer om att dela ett sådant liv med någon som skulle trivas med det och trivas med mig. Hur svårt kan det vara. Jag vill ha resten av mitt liv så.

Just nu är jag hindrad för pappa skulle bli så ensam. Men det liv som jag har haft det senaste året med lögner och människor som lagt ut dimridåer och testar mig, gör mig mentalt slut. Jag har så länge stått här och försökt hålla fast vid livet utan att bli förblindad av lögner och ständigt försöka hitta svar om att saker och ting inte är så som jag tror. Men jag ska försöka fortsätta stå här på den här platsen ett tag till och kämpa fast jag i själva verket inte trivs. Vanligt vis förespråkar jag om att ändra sina beteenden och gamla vanor. Att vi inte kan stå på samma plats och stampa år ut och år in. Våra mål och drömmar förändras från år till år. Dom medvetna valen ska återspegla sig där vi befinner oss idag. Jag menar i våra känslor, drömmar och ambitioner som finns i dag. Inte från igår eller för ett år sedan. Eller det som omedvetet förts över från någon annan. Sanningen är att vi inte kan ta hand om någon annans behov.

Jag orkar inte uttrycka mig så mycket mer. Min energi är slut nu.

// LR