Tankesätt för att hantera förändring

Varje enskild utmaning kräver en bit mod och ett tankesätt som gör att vi känner oss mindre osäkra.

Det kan verka svårt eftersom våra inre dialoger kan ha en tendens att vara en aning negativa.

Saken är att hela livet är ju föränderligt och att tro att man kan bygga sig ett liv, som aldrig förändras är att lura sig själv. Den pågående givande verkligheten  kommer tvinga oss till förändringar på olika sätt. Därför behöver vi människor vara anpassningsbara inför livets livs flöden om vi vill fortsätta bevara psykisk hälsa.

Man brukar säga att livet är en berg och dalbana eller varför inte en cykel? Mitt liv på en cykel. Jag kan mer föreställa mig det, men saken är densamma. Jag menar att en cykel kan du ju inte sitta still på du måste hela tiden hålla den i rörelse för att hålla balansen. Och om vi tänker på hur våra liv är så är det ju så. Rörelsen är ju den verklighet vi lever i varje dag. Vi stöter ständigt på nya situationer. Vi måste möta förändringar i livet  som vi  måste anpassa  oss till och förluster vi är tvungna att genomlida.

Förändringar hjälper oss att växa.

Jag jobbar varje dag med möten och människor i förändrings processer. Och jag har lärt mig att om vi lär oss se på förändringar som något normalt och som en naturlig del av livet så kommer det lära oss att hantera förändringar och det i sin tur kommer hjälpa oss att växa.

Jag vet att det inte är lätt att anpassa sig till nya situationer. Ett bra exempel på min rädsla för förändring var när jag skulle bryta mig fri från narcissisten och hans släkt som skyddade honom och där jag klev ur ett destruktivt förhållande och målades upp som den fruktansvärda boven. Så klart hotades hela mitt psyke av all kamp att stå emot allt prat som dom kokade ihop. Men jag insåg att för min egen hälsa så var jag tvungen att skydda mig från prat och fler obekväma omständigheter som blev följden av detta uppbrott.

Jag var tvungen att omstrukturera mitt liv och lägga en grund för att förstå att jag inte var ansvarig för detta som omgivningen påstod. Jag var tvungen att hålla fast i mitt självvärde för dem höll helt på att rasera det. Jag plöjde igenom varenda bok på biblioteket om personlig utveckling, strategier, tankar och att inte undertrycka min drivkraft.

Jag gjorde honom sjuk, jag borde förstått, att man inte lämnar någon som är sjuk.

 Ibland var det enklare att gå tillbaka, stå ut för att slippa all selektiv bestraffning. Dom tankarna fanns men jag förbjöd dem. Jag bosatte mig på hemlig adress, bytte telefonnummer och gjorde mig otillgänglig så ingen kunde förmedla vad denna narcissist höll på med och vad han spred.

Jag blev nog expert på att ligga steget före. Och denna livserfarenhet med denna fullständigt sjuka, galna människa har gjort mig livrädd att behöva ha med någon sådan att göra igen. Detta spel som galningen körde. I samband med att jag lämnade honom, blev han väldigt sjuk och blev inlagd på lasarettet i några veckor. Jag fick ju skulden för det också och sjukdomen utbröt för att jag lämnade honom. Det var de anklagelserna som jag fick från honom, hans släkt och dem som var manipulerade av dem. Narcissister är specialister på att baktala och inte minst tala för sig. Jag har verkligen blivit anti den här sortens människor och jag känner igen dem på avstånd.

Denna förändring som jag klev in i innebar inte bara det som han och hans familj orsakade. Det innebar att jag lämnade honom och jag själv blev, helt barskrapad, inga möbler, knappt några kläder och inte en enda krona på mitt konto. Men det var värt varenda sekund i denna förändring. Det finns inget som får oss att förlora oss själva så mycket som när vi ger bort vår frihet och tillåter någon annan bestämma om den. Jag tog mig ur och det var en stor resa som medförde stora förändringar, men jag vann tillbaka mig själv och det är mer värt än någonting annat. Det finns inget som är så psykiskt nedbrytande som att vara fången i sitt eget hem och endast ha tillgång till sina egna pengar om man har förtjänat det.

Vinsten är större än förlusten.

Det är en större vinst att ha sin frihet och bestämma över sig själv än att förlora någon som själv tror att det är den som räddat min värld och får mig att utvecklas. Jag vill verkligen inte ha tillbaka det förflutna även fast det kan ha gett mig något som varit bra. Det har inget värde för det är min framtid som ger mig möjligheterna och det är det som är värdefullt.

Alla förändringar har något värde.

Vi behöver vara medvetna om vårt ansvar och vad andra försöker få oss att tro, vi behöver finna en acceptans att verkligheten är så här och jag behöver göra något nu. Alla förändringar har ett värde och det behöver vi se och värdesätta. Sist men inte minst vi behöver förstå att livet ger oss möjligheter varje dag genom våra förändringar.

Text av Linda Rosen