Fina saker händer i bland.

Så många motgångar det var förra året. Saker som låg kvar och gjorde ont samtidigt som jag förlorade betydelsefulla människor i mitt liv. De är inte så att jag står helt handfallen och förlorad för att oväntade saker händer. Jag har trots alla dessa motgångar gett mig en bit mod och satt i gång saker på det mentala planet.

Jag har sått en del frön och tagit en del beslut som jag kan anta färga en period av något som komma skall. Jag vet att min melodi i livet heter kämpa och jag tror jag har smakat på dessa ord ett antal gånger. Men! fina saker händer ibland och jag beundrar verkligen människor som kämpar och som får saker att hända utan andras hjälp.

Jag satt i tysthet och funderade över hur många gånger i livet som jag har tagit mindre bra beslut. De kan nog räknas på en hand. Samtidigt av dessa negativa erfarenheter har också bra lärdomar kommit. Vi kan inte älta sådant vi aldrig lyckades med.

Det finns bara ett bra sätt att hantera detta och det är att agera, göra om och göra bättre. Det kan nog ofta vara en god idé att låta sig inspireras av något vackert och fördelaktigt. Odla mod och självförtroende låter som en bra grund att skapa förändringens väg på.

Jag arbetar nästan jämt genom medvetna ansträngningar och en rejäl dosa självdisciplin. Denna väntan på att sorgeprocesserna förra året  skulle gå mot sitt slut har resulterat i att talanger och kreativitet har odlats på ett skonsamt sätt som varit det bästa för mig.

Jag har fått nya idéer och möjligheter som kommit till mig succesivt. Förr var väntan något jag inte kunde förhålla mig till. Jag behöver erkänna att jag har lärt mig att vänta. Denna väntan har gett mig en ögonöppnare för mina specifika mål och att kunna avancera mig. Sådant gör mig nöjd.

Jag kan fortfarande ibland känna en form av ensamhet i mitt arbete och strävan, just för att ingen har det brinnande intresset och engagemanget som jag har. Människor som inte har det, delar heller inte samma vision och drömmar. Sådant kan vara jobbigt i bland.