Bearbetning och konstiga drömmar. Det är få människor som är där i processen där de är medvetna om sina emotionella stagnationer och faktiskt har verktyg för att handskas med dem.

Jag har varit och tittat på en lägenhet idag och det tog på mina krafter. Men nu är det gjort.

Den kommer nog bli bra…. lilla mamma.

Jag har inte så mycket energi då första arbetsdagen efter semester innebar månadsrapporteringar. Jag har ingen ork, att sitta och göra samma uppgifter i flera timmar. Veckan är avklarad och jag behöver tänka på något annat. Än deprimerade, utmattade deltagare och NPF. Jag tänker därför rikta fokuset på något helt annat.

Bearbetning.

Mina drömmar har blivit så konstiga

Jag såg mig sitta uppe på jordklotet med någon form av verktyg i min hand. Kanske var det en stjärnkikare. Vad vet jag?

 Ute blåser det kyliga vindar och temperaturen är runt 16 grader. Jag tolkade drömmen medan jag gick mellan olika måsten. Jag kunde inte se vad det var för verktyg. Det kanske var så enkelt som att jag skulle använda min bokstavlighet? Att genom medvetenhet kan världen användas som ett fantastiskt verktyg. Det stjärnorna förtäljer är endast en liten del av kunskapen om livet och dess existens? Man kanske inte behöver sikta mot stjärnorna för att bli och vara någon?

 Jag behöver säga att jag upplever mig själv som väldigt medveten. Min mormor sade alltid att jag var ett mycket speciellt barn. Just med min medvetenhet och att ha skannat av varje litet ljud och rörelse innan någon ens upptäckt det. Jag har alltid funderat och haft mina tankar och alltid undersökt vart dem kom ifrån. Allra helst när jag studerat andra. Människor reagera på olika saker och olika mycket. Jag har då funderat över varför människor reagerar som de gör och varför är personen inte medveten om sina reaktioner och uttryck? Jag menar att möten mellan människor kan bli dramatiska. Om medvetenhet inte finns hos den ena och överkänslighet hos den andra. Det låter ju superenkelt men är i själva verket supersvårt.

För en person som inte har någon självinsikt och förstår sitt eget agerande. På vilket sätt, det påverkar omgivningen. Det är få människor som är där i processen där de är medvetna om sina emotionella stagnationer och faktiskt har verktyg för att handskas med det. Tankarna har varit många under detta år. Just för att jag upplever att jag blivit rejält sviken. Hela förra året var en stor sorg där jag upplevde och kände att jag blev ganska lurad och utsatt av någon som begick självbedrägeri och försökte projicera över sina fel och brister på mig, för att slippa ta ansvar över sitt handlande. Jag förstod ju långt senare att detta inte var hens önskan att behandla mig så. Detta har skapat många tankar och ledsamhet. För det var aldrig så jag önskade. Detta har jag svårt att hantera eftersom självkritiken inom mig periodvis styr mitt mående allt för mycket. Jag har förstått att min stora uppgift i livet är att lära mig känna igen människor som inte vill mig väl och hantera de situationer som kommer då utan att bli allt för påverkad. Mm det låter enkelt eller? Mina strategier har därför varit att ta avstånd från ytliga människor och inte involvera mig för mycket i andras liv. Jag gör det på jobbet men håller i särt arbete och privatliv. Jag har exempelvis inga deltagare som vänner på Facebook eller i min privata telefonlista. När jag pratar med kollegor och deltagare så gör jag det endast på arbetstid. Jag har noggrant och omsorgsfullt valt ut de som jag vill ha privat. Min familj, mina barn, min sambo och äkta vänner. Till de som är äkta ger jag mycket av mig själv och jag får mycket tillbaka. Med äkta, menar jag det som är jag. Att jag är närvarande, intresserad av personen inför mig, inkännande, vägledande och som andra också säger inspirerande! Ger tid för tankar och reflektioner det som sammanfattar det genuina.

En natt när månen lyste som starkast och formade dansande silhuetter i vindens rörelser, som speglade sig i taket. Det var då jag blev medveten om att saker som försiggick bara var yta av något som inte alls var. Likt en örn flyger över svindlande höjder. Mot en bergstopp som reser sig över land och hav och ser över landskapet och det som sker, där nedanför. Det kom information om varför saker var som det var. På så vis är jag tacksam över seendet och den urkraft som finns inom mig.

Det denna text förtäljer är det som aldrig skrevs.

Det är en normal känsla att känna sig väldigt splittrad. Jag väntar på ett svar för den önskan är väl inte för stor?

/LR