Livet börjar om på nytt

Natten har fallit för länge sedan och minnet av storstadens rytm är avlägset långt borta nu.

Något har lockat mina tankar att tänka på honom. Inte för att det finns något intresse på så vis, att jag tänker på honom av ren nyfikenhet. Jag gillar hans genuina sätt att prata, öppna sig för mig och hans intresse för mina ideér. Det skulle kanske ha varit charmerande? Kanske i en annan tid och plats hade jag fascinerats av dessa tankar. Jag har bränt mig på taggtråd som till en början såg ut att vara vackra rosknoppar. Den episoden av mitt liv lärde mig att inte vara så ofantligt lättlurad. Ändå minns jag vart enda ord som han dränkte i kärlek till mig. Jag passar mig för överromantiska män som låter för bra för att vara sann. Håll er på avstånd. Kanske är det så att det ändå är de där männen med lite mer hård jargong. Är dem som man kan lita på? Det är nog den enda bekännelsen jag någonsin vill och kan stå för just nu. Tankar kan ruinera oss på energi. En förbryllad insikt som kom en dag när jag satt i mitt soldränkta kök och hörde hur fåglarna kvittrade utanför mitt fönster. Det är bara januari och jag har inte hör dem så tidigt förr om åren. Kanske har jag bara inte varit medveten om denna yttre omvärld som vittnade om att våren är i antågande. Det är först om vårarna, som jag lyckligt går runt och iakttar en ljusblå himmel som sträcker sig i en oändlighet ovanför mig. Nyvaken morgonsol och  ett milt susande från trädtopparna hörs. Jag brukar kasta en blick på dem och betrakta dem tyst där jag går. Så vackert att se livet vakna. Livet som legat slumrande under snötäckt mark  har återigen fått liv. Det är en fantastisk känsla av att känna livet pulsera genom hela mig och man blir så där glad i kroppen och lyckan rusar genom en. Det är en speciell känsla som bara kan upplevas där och då.

Livet börjar om på nytt.

//LR