Mina tankar under skogspromenaden.

Det måste vara hårt att vara hund ?

Dagens tankar går till att fundera över att livet är i ständig rörelse. Det är väl ändå tur att vi inte vet vad som komma skall? Jag och min sambo har våra äventyr ibland. Vi har särskilda platser dit vi åker och bara är vi två. Långt i från barn som numera är stora, men som ändå behöver sina föräldrar. Det är ganska fint att man kan trivas bra i hop efter 23 år med utmanande föräldraskap. Vi har tagit oss över stormande hav där vi har gjort rejäla djupdykningar i havsgrunden. Där jag blivit liggandes och inte förmått mig att ta mig upp. Jag brukar inte vilja prata om det som har varit. Jag vill inte påminnas och leva i det förflutna. För det orsakar onödigt mycket lidande och sorg. Det är så mycket tankar som väcks om en tid som redan har passerat och där man inte kan göra det gjorda ogjort. Det i sig väcker så mycket ångest. Medan mina tankar far omkring så måste jag också passa på att ge mig en påminnelse om att jag ändå trots att jag känner mig misslyckad stundvis ändå klarat mig relativt bra. Misslyckad i det som var och att jag inte gjorde mer, men orken fanns tyvärr inte då.

Alla de här kamperna har ändå banat vägen för någon sorts inre kraft och det är nog den jag får en känsla av att min partner ser när han tittar på mig. Han brukar kalla mig omtänksam, äkta och han vet också att jag vill dom jag älskar väl. Han vet att jag är djupet av mina känslor samtidigt som jag ger omtanke och empati till de jag verkligen bryr mig om. Han har varit med mig i de resor jag har tappat kontakten med mig själv. Även fast jag då kände mig väldigt ensam i tvåsamhet. Jag tror att många kvinnor kan känna igen sig i det jag berättar. Att vi kvinnor som på något vis aldrig var det självklara valet för någon, kan ha ett stort behov av att få vara omtyckt och sedda. Om vi nu inte kan få bekräftelse och bli sedda av våra föräldrar så letar vi efter och intar de rollerna under våra liv. Det blir ganska uttröttande och dränerande den dagen om vi väljer en partner som varken är handlingskraftig eller har förmågan att se allt det vackra vi gör i ren kärlek bara för att du ska se oss. Ja våra resor. Jag brukar prata om tegelstenar och att bygga barriärer av skyddande murar för att dölja sorger. En kvinna som börjar sin process att ta sig ur något som inte hennes andre hälft visar något värde i börjar bygga murar. Varje mur består av tegelstenar. Det kan vara oändligt många sådana. Beroende på hur lång tid man behöver för att bearbeta något. En bearbetning kan hålla på i flera år.

Jodå dessa bearbetningsfaser tillsammans med andra livsöden gör att man går genom en förvandling som blir ens inre genombrott.

Det är just dessa genombrott som gör att man får kunskaper, att man ödmjukt kan dela med sig av dem. Mina läxor har lärt mig en del och ibland känner jag mig både stolt, stark, omtänksam, inte beroende av någon och kapabel till att förändra min egen värld när det behövs. Det är väl just så man odlar ett positivt sinne?

/ LR