Olika funderingar om att inte kunna välja vad som blir bäst för en själv. Och det är synd.

Vi söker ofta bevis på sådant som är i linje med oss själva. Vi sållar alltså bort det som står i strid med vår egen världsbild och om vi nu ens ska ta till oss det behövs forskning. Jag ska säga en sak. Det är svårt att får evidens på oss människor. Nästintill omöjligt. Det är därför jag är för det individuella sättet att hjälpa. För när det gäller människan är det så mycket som spelar in. Men det allra mest grundläggande är vår personlighet, obalanser, vårt sinnestillstånd som hela tiden skiftar, kanske från dag till dag? Jag har i tidigare krönikor nämnt att våra resurser och uppväxtmiljöer och den miljön vi har omkring oss spelar en stor roll på vad som hjälper människor  där och då. Jag säger inte att något är bättre än det ena eller det andra. Men nog är jag för kunskaps resistens, det som jag nämnde här ovan att vår egen tro och det som är i linje med oss. I Österländsk medicin har man kommit bra mycket längre med att behandla ångest och andra sjukdomar. På en tidigare arbetsplats där jag utbildade en grupp unga vuxna var det några stycken som mådde psykiskt dåligt. Jag blev lite rädd för vissa uttalanden och pratade med min kollega som också hade reagerat lika starkt som jag gjorde. Min kollega var från Bulgarien och tyckte att det var mycket märkligt att folk i Sverige mådde så dåligt. Hen berättade om sitt hemland och att detta tillstånd var mycket ovanligt där. Jag funderade så klart väldigt mycket på det. Jag fick vända ut och in på mig själv under mina promenader innan jag kom till vissa antaganden. I andra länder har man frihet att göra vad man vill. Eftersom man inte har samma sociala skyddande nätverk. Det jag menar är att i Sverige för att få ersättning behöver du vara inskriven i vissa åtgärder som är upphandlade av exempelvis Arbetsförmedlingen för att få tillgång till aktivitetsersättning. Myndigheterna har upphandlat tjänster som de betalar ut pengar till aktörer för att hjälpa människor, så at de får sina pengar. Lite fint pratar man om att vi har lagen om valfrihet att få välja fritt vem vi vill ha hjälp av. Det är nog inte sant. Du kan endast välja mellan dem som har upphandlat med myndigheterna. Snarare en kontroll skulle jag säga. Jag ville ta denna jämförelse eftersom det oftast handlar om att den vanliga vården är dem som ska hjälpa människor och på så visa kan människor remitteras till olika avdelningar för det är ju den sortens hjälp våra skattepengar går till. Medan annan behandling som är alternativ som säkerligen kan vara bra för dem som känner för det, sållas bort. Det finns inte ens med som en lösning att välja på. För att man inte har tillräckligt med evidens? Skattepengarna ska inte kunna stötta den sortens hjälp. Jag menar att vi kanske inte ska vara så rädda för alternativa sätt som finns. Det handlar ju inte om att stoppa i sig farliga saker och att få en massa biverkningar. Utan mer behandla orsakerna till att man får vissa symptom och bli medveten om det och bevara hälsa på ett sätt som känns bra för en själv. Tyvärr finns inte dem möjligheterna. Eftersom alternativa behandlingsmetoder inte stöttas upp av finansiering via skattemedel. Därför blir den så dyr för människor som behöver den här typen av förebyggande vård. Jag kan tycka att det är väldigt synd