Söker du också den gyllene vägen, med silverkantade moln och regnbågar?

Mitt sätt att lära handlar om min egen erfarenhet av livet. Jag delar med mig av min visdom till dem jag älskar. Visdom är sådant vi inte vet, men ger en tilltro av det när erfarenheter föder insikter. Det bygger försvarsmekanismer och resurser hos oss som individer och ger oss verktyg i att vara mer förberedda när livets situationer utmanar oss.

Du kanske är som mig och många andra? som söker den där gyllene vägen med silverkantade moln och regnbågar.

Som inbillar dig att livet alla delar måste vara i perfekt harmoni med varandra, att man måste kämpa och ge och ge och ge. Jag ska säga en sak. Det som jag precis nämnde nu är en stor förutsättning till att få ett bra förhållande. Men det finns en avgörande faktor till och det är tillfälligheterna som knackar på i livet. Detta ämne har omslutit mig några dagar då min yngsta son ytterligare en gång i livet. Sprungit på en, mina och trott att kärleken han hittat skulle vara livet ut. Kärlek i unga år gör  ont. Att bli avvisad, inte älskad. Åh jag minns den känslan!

Så avlägsen nu men första gången den kom och han sade att han inte ville ha mig. Det tog mig så hårt jag krossades rejält. I livet räckte det med hans kärlek eftersom jag inte var medveten om världen utanför oss två. När jag grät och hade dränkt mina sorger med 70 cl rödvin. Grät och sade: ” nu har jag ingen som älskar mig hela världen hatar mig”

Min mamma kramade om mig och sade: men jag älskar dig, betyder inte det någonting? Det var inte så viktigt där och då för hennes kärlek fick mig inte att känna mig så där fantastiskt och utvald.

Hans kärlek förmedlade en annan känsla och denna definitiva bekräftelse av att jag inte var tillräckligt bra och önskad av honom längre gjorde ont.

Där mellan tid och rum så omedveten om att livet är föränderligt och leder oss dit det är menat för vår positiva utveckling. Ville jag aldrig höra om att saker och ting är menat och att inte fortsätta omfamna det som så smärtsamt gör ont.

Det var svårt för jag trodde då att jag kunde förändra hans synsätt på mig om jag bara ansträngde mig lite mer och om jag förändrades och kanske var så i stället.

 Alla dessa ansträngningar som ledde till än mer smärtsamma besvikelser. Jag skyller på att jag endast var 16 år då.

Helt omedveten om att livet ger oss precis det vi behöver för att gå framåt. En kunskap man inte kan förmedla till någon som står med krossat hjärta. Endast erfarenheten kommer vara den som leder hjärtat och förnuftet till värdefulla och vackra insikter.

LINDA ROSEN

Jag undrar hur han mår , då han endast går upp går till skolan, kommer hem och sedan lägger sig och sover hela natten. Jag ser en märkbar skillnad.

Frågar honom lite försiktigt hur han mår, om han vill dela sina tankar om han har något han funderar över och behöver hjälp med att hitta svar på. Han tycker att jag är lite jobbig och han svarar oftast med att han vet vad som är bäst för honom. Jag påminner honom att jag frågar honom av ren kärlek och att han inte ska känna sig så ensam i sin känsla om han känner att den är jobbig och gör honom ledsen.

 Jag vill  inte vara en dryg mamma. Jag vill bara ge honom mod och öppet sinne. Så medveten om att  angrepp, förvirring, manipulation, kaos och splittring bidrar till att vi människor känner oss ensamma, isolerade och rädda.

 Jag vill ge honom verktyg och kunskap i att stå i sin egen styrka och se verkligheten för vad den är. På så vi hittas acceptansen av situationen. Det kanske känns lite lättare och genom denna vägledning blir det enklare att göra medvetna val och inte fastna i ett negativt kaos?

Eftersom vi är två olika individer kan endast han , kontrollera  sin värld, sina känslor och sin livsupplevelse. Det uppnår man enklare om man är medveten om att livet är föränderligt, situationer som en gång var komemr förändras och är man medveten om denna kunskap har man lättare att stå i sin egen kraft. Han är endast 18 år och säkerligen för ung att lära sig sådant.

Men han har hört mina samtal med de andra sönerna och kommer ibland och säger. Visst gifter man sig inte med den första kärleken? Man kan göra det om man vill, men det är vanligt att det inte blir så eller? Det är normalt att inte vara tillsammans hela livet? Han frågeställningar är en bekräftelse på att han åtminstone hört vad jag har förmedlat.

Bra relationer bevaras med jämlikhet i alla delar, men ödet har en avgörande bit som kommer förändra vårt synsätt. Hur saker blir i slutändan. Allt beroende på vart vi är i vårt växande.

Livet är ovisst. Oavsett hur mycket vi ansträng oss för att få det perfekta förhållandet och vara den perfekta människan till vår partner där vi upprättat olika avtal, skaffat barn, byggt upp olika verksamheter är det inte det som är det avgörande i livet. Inga avtal i världen kan rädda en relation när det som är menat levereras i våra liv.

 Det som kommer till oss sker när det behöver ske. Vi alla har olika roller i andra människors liv och växande. När vi haft vår roll klart med olika människor, relationer och situationer kan vi avsluta på ett vis där båda känner sig nöjda och inga frågor och ledsamheter finns kvar. Det är så vil vill att det ska vara. Så enkelt att säga men så svårt att uppnå. Just för situationer sårar oss. Vi är inte tillräckligt starka och medvetna om livet och varför det sker.

Även i den perfektaste av världar kan man möta någon och det kan liknas som om himlen rasar ner. Man är så medveten och det händer så plötsligt. Varje känsla och sinne är så kosmiskt. Ta situationen och tolka den som att det som händer är positivt och gynnsamt för din egen utveckling oavsett om det är romantik eller affärsutveckling. Vi ska inte vara beroende till andra människor i livet. Vi ska utvecklas ensamma men med hjälp av andra vissa sträckor på vår väg.

Skillnaden på förälskelse och genuin kärlek.

Man kan ibland möta någon som man känner en otroligt stark koppling till. En samhörighet med. Inte en vanlig förälskelse. Jag pratar om en annan nivå och höjder av kärlek. Det är viktigt att kunna skilja på känslan förälskelse och försoning och samhörighet. Där känslor och hos båda parterna sammanflätas och där båda aktörernas känslor har en djupgående påverkan på varandra.

 Det handlar om något kraftfullare och stabilare än enbart en förälskelse. Man förstår den högre meningen till mötet. Det finns ett förenat samförstånd, enhet två aspekter och de gåtor, problem och uppgifter som mötet för med sig. En otrolig känsla av strålande glädje. Varm vänskap. Förening. Engagemang. Förståelse. Samarbete och djupare kärlek. Oavsett om mötet medför katastrofala uppoffringar och förändringar så finns där ingen fientlighet. Båda vet att det som sker är nödvändigt. Det är en stor skillnad på förälskelse och genuin kärlek.

// Linda