Relationer,utmattning och konflikter

Relationer av dess olika slag. Oavsett om det gäller vänskap, sex, arbete, eller parrelationer är det alltid en balansgång när det gäller kommunikationen. Saker och ting kan bli väldigt fel. Den senaste tiden har jag sett en del och jag har länge funderat på om jag mer har målat upp en falsk bild av hur människan är? Jag ogillar lögner och har svårt för att lita på människor. Det är faktiskt inte så konstigt då mina första år prövades på ett ganska hårt sätt. En av de första sakerna jag fick lära mig var att människan var någon man inte kunde lita och att vi är väldigt ensamma på denna jord. Jag har haft separationsångesten som min största skräck. Men, med åren har jag förstått att vi målar upp en falsk illusion när vi möter människor som lovar sitt liv som löften till oss och världen. Det låter romantiskt när någon säger att denna alltid kommer finnas i ens liv för en. Man målar upp en ganska skör låtsasvärld och ett beroende. Jag har förlorat många människor i livet, på så sätt att vänskap och relationer tagit slut på ett ganska destruktivt sätt. Jag har under många år haft tron på att män är av typen, aldrig blir sårade och att det krävs oerhörd kraft för att ta sig genom deras murar. Att de aldrig pratar känslor osv. Det är faktiskt inte sant. Män pratar känslor med personer som är rätt för dem. Jag har förstått det nu de senaste 5 åren. Jag har träffat många män som blivit mina kollegor. De är oftast öppna och ger ärliga svar utan en massa omvägar. I alla fall de som inte har ett allt för sårat förflutet och har sina dolda strategier för att skydda sim mot världen.

Bearbetning

Sårade män som känner sig utnyttjade och har trampat i samma trassliga marker om och om igen och som sedan tagit sig ur en destruktiv strävan. Det är sådana som lätt blir kvinnohatare. Det är sådana män som råkat ut för ett antal kvinnor som utnyttjar män. Det finns kvinnor som vackert utnyttjar män och deras kapacitet och resurser. Så tragiskt! Jag undrar vilka strategier man kan använda sig av för att slippa bli sårad ännu en gång? Förmodligen inga, eftersom det säkerligen tillhör livs planen i det här livet. Jag har gjort ett antal försök och nästan lovat mig själv att bli  religiös om det händer i gen. Likt förbannat händer det om och om igen. Jag har haft höga och livliga diskussioner med mig själv på mina promenader. Vad har du nu lärt dig av detta? Sedan rabblat en hel lista av alla negativa saker. Jag har sagt rakt ut att: “nu får det vara slut på att folk ska ta sig in i mitt liv för att plocka ner hela mig” Jag blir så otroligt utbränd av  bearbetningsprocesser eftersom jag behöver svaret in i minsta detalj för att nå acceptansen. Precis som jag blir väldigt utmattad av att när jag har framfart i mina projekt eller det jag vill göra och upplever att jag blir hindrad. Jag har svårt för att vänta och då behöver jag hitta andra vägar så inte väntan får mig att gå under. Man blir lite misstänksam när andra inte arbetar lika fort som man förväntat. Kanske tänker de dra sig ur och lämna mig här med ett halvdant projekt och där någonstans viskar självrespekten. Om att någonting är fel det får mig att agera ännu mer impulsivt. Det sägs att somliga kan dö för rätten att yttra sig. Jag går mer in för att slutföra projekt och strider om jag måste. Oh ja! det är så kostsamt även fast jag hittar vägar att till slut genomföra det.

Att var den tredje som förmedlar.

Jag har nu under några dygn fått detta fenomen mer begripligt. Att dessa processer är något som är ganska typiskt för  människor som har ADHD och vokabulära ticks. Jag var med i ett samtal mellan tre personer där jag var en av huvudrollerna och den som kanske var den som fick handskas med det jobbiga. Här har jag mig själv att tacka och min förmåga att varsamt uppmärksamma vad som händer mellan människor i  samtal. Jag stod i mitten mellan två och var den som skulle förmedla på ett konstruktivt sätt. Detta även fast jag tyckte att jag så skickligt balanserade samtalen trots att det kom känslo-stormande reaktioner från dem.  Jag placerade mig utanför samtalet vilket gjorde att jag inte gick in personligt och tog åt mig. Jag hade en tydlig kontroll över vems ansvar det var och kunde också urskilja mina egna känslor och ansvar. Samtalen jag fick efteråt var faktiskt väldigt fina med en förklaring: “Jag vill inte att du ska tro att jag skäller på dig när jag känner mig frustrerad. Jag vet bara inte vart jag ska ta vägen! och det är jävligt svårt att hantera det. Min ilska är inte riktad mot dig och jag vill säga förlåt till dig. Du ska verkligen inte behöva vara ett den som får ut för min ilska. För det är inte du som orsakar den, jag uttrycker bara min rädsla inget anant” Detta samtal var mycket givande och med en väldigt ärlig man som med handen på hjärtat kunde tala om det han kände och det som hände inom honom. Det han sade under detta samtal bekräftade bara vad jag själv kände och upplevde och han sade” Du förstår exakt vad jag går igenom, du fattar ju! Jag svarade upp med kommentaren. Det är så jag själv fungerar och det blåser hårt när situationerna väl inträffar. Tro mig! jag vet vad du pratar om.