Ett system som gagnar offentliga sektorn.

Jag satt i samtal igår med många arbetssökande som varit i myndigheternas snurror sedan 2007. Provisoriska åtgärder där de får komma till kompletterande aktörer, ingå i program 3-6månader. Sedan utskrivna, placerad hos Soc, ingå i projekt som kommunen sökt eu finansiering för. Sedan utskrivna ,efter det inskriven igen då i ett projekt där de beviljas anställningsstöd för två år. Efter det så tvingas de gå arbetslösa av i 1år så de kan bli berättigad anställningsstöd igen för en period på 1-2år.

Åter igen inskriven hos kompletterande aktör. Dock inget anställningsstöd och här får deltagaren vara tills anvisnings perioden är slut. Sedan åter igen i rullorna hos AF , kommunen osv. Så här bryter man ner människor. Jag jobbar inte så med människor. Jag ger dem verktyg och arbetar med dem där de befinner sig. Resurser och kunskap om hanterande, varandet och livets situationer. När dem är klara så har jag oftast en arbetsgivare som kan anställa dem om det inte visat sig att de har blivit psykiskt nedbrutna långt innan och där PTSD är några symptomen av samsjuklighet. Då är det annat som behövs. Jag ser väldigt tydligt hur de som byggt upp vårt trygghetssystem där offentliga sektorn ska jobba med människor är ett stort fejk- system som endast gagnar offentliga sektorn. De kan fortsätta bedriva sina verksamheter till och med sociala företag som de konkurrerar ut. Kommunen har ju rätt till EU bidrag, statsbidrag osv för att finansiera sina fina insatser. Man kan intala folk att tro att de har frihet att bestämma själva, man kan intala människor att vi lever i ett tryggt land med demokrati. Man kan intala människor att tro att LOV är ett rättvist system där så många som möjligt kan vara med och svara på anbud. Hemligheten är att det är så offentliga sektorn har kontroll på företagen som svarar på anbuden. Det här systemet gagnar bara bidrags Sverige. Allt ska finansieras av bidrag och vara gratis. Är ett bidragsland verkligen lösningen på välfärden? Jag vill med Orka och Funka skapa arbetssätt som inte finns. Jag har provat OOF:s sätt i 7 års tid med bra resultat. Resultat för mig är när mina före detta deltagare kommer fram till mig och säger X minns du mig? du jobbade med att hjälpa mig och du hjälpte mig med arbete och egen försörjning. Jag har jobbat i 6 år nu och trivs som fisken i vattnet” Alltså när jag har fått en bidragstagare till att bli en skattebetalare i flera år. Det är resultat för mig. Jag arbetar inte som så att jag hittar på korvgrillnings aktiviteter och skapar låtsas jobb. Det är inte resultat för mig. Ja du kanske förstår att jag har vissa åsikter gällande hur man får fram sina resultat och hur statistik mäts.

Med detta inlägg vill jag visa upp hur verkligheten ser ut. Kompletterande aktörer gör sitt bästa så klart och jag menar inte heller att sociala företag är lösningen. Det jag menar är att lösningen är inte en enda. Lösningen är många olika insatser, ibland finns ingen lösning mer än att faktiskt låta en individ vara. Allt beroende på individen och bakgrunds historiken.