Att inte låta det förflutna vara viktigt.

Det är en konst att inte må dåligt, det är mer vanligt än sällsynt. Och när man gör det söker man svar  kring sin  identitet. Man fastnar i vad som är sant och icke sant. Jag skulle ändå vilja påstå att jag skiljer mig lite där. För jag läser mig inte till svaren eller lyssnar på en psykolog. Utan svaren kommer till mig genom olika sätt att uppleva saker och ting. Under hela förra året mådde jag otroligt dåligt. Såg ingen tjusning med någonting, jag förstod långt senare att jag befann mig i en sorts dvala. Jag har ändå varit duktig att hålla fast vid min styrka om att jag är värd att älskas och få känna mig värdefull. Jag vet att jag gjort så många bra saker för många människor och jag vet att jag är en förebild för många kvinnor. Och att män ser på mig med beundran över mitt driv. Jag får oftast höra det, att jag verkligen sprider min energi. Det engagemanget jag  förmedlar min kunskap, väcker en övertygelse om att jag kan det jag gör. Att jag är otroligt duktig på det jag gör. Sådana påminnelser ger näring åt själen när den slagits i spillror och en faktor som gör att jag håller mig kvar. Livet kan verkligen behandla oss orättvist. Skillnaden som gör skillnaden är att inte fastna i det förflutna. För det är inte viktigt och behöver du minnas något av det förflutna så minns det du lärde dig av, resan och gör det till kunskap som du kan stötta andra med i olika sammanhang. Jag menar att det är viktigt att hålla fast vid sina resurser och en av mina resurser är min medvetenhet och självkänsla. Mina självkänsla föds av mina framsteg. Det ger mig kraft och jag som person litar på svaren som kommer till mitt inre. Det har gjort mig ganska framgångsrik som min egen vägledare.

LR