KÄNSLAN AV SAMMANHANG

KASAM känslan av sammanhang. Är en metod som myntades av den amerikanske sociologen Aaron Antonovsky för att mäta hälsans ursprung. Grunden i KASAM utgår från vad det är som gör att vi bibehåller hälsan och till med förbättrar den. I KASAM pratar vi om tre förmågor. Ingen person är enligt Antonovsky någonsin 100 % sjuk eller frisk, utan alla människor befinner sig hela tiden någonstans mellan sjuk och frisk. Graden av friskhet bestäms av de tre grundförmågorna. Begriplighet: Att förstå olika händelser på ett reflekterande sätt. Alltså känslan av att det som händer i världen, både inom och utanför individen, är begripligt, strukturerat och går att förutse. Hanterbarhet: Att känna at man har de resurser och strategier som behövs för att möta olika situationer och händelser på ett konstruktivt sätt. innebär att de resurser som de händelser som sker i omgivningen kräver finns tillgängliga. Meningsfullhet: Att kunna värdera frågor i ett större sammanhang, men också hur viktig det är för människan personligen. vilket man upplever om det känns som de utmaningar man möter är värda att engagera sig i. De tre förmågorna ska inte separeras från varandra, utan det är när de samspelar med varandra så skapas KASAM. Ett högt KASAM ger oss hanteringsmekanismer inte bara hantera trauman i sig utan även stress, ångest och depression. Om man utsätts för dramatiska händelser handlar det inte om hur stark en människa är, som många kanske tror. Läkning, handlar om förmågor, resurser och strategier för att vara flexibel, motståndskraftig och kunna acceptera och leva med smärta och förluster. Innan vi skapar rutiner så behöver vi först hitta och förstå vad vi mår bra av. Det är nog bara så man skapar en ny version av sig själv med nya resurser för att hantera lidande. Visst låter det enkelt? Jag ska vara ärlig och säga precis som det är. Nej det är faktiskt inte enkelt för här handlar det också om att ha inredialoger och kontakt med sig själv. Att kunna förstå och erkänna sina fel och brister både för sig själv men även för andra. Att också kunna sätta ner foten och avgöra att nu har de negativa tankarna gått alldeles för långt. De äter och bryter ner mig succesivt. De förgör mig och gör mig energilös och får min värld att se grå och meningslös ut. Jag brukar tänka ” Så var jag här igen, jag har tänkt på dessa tankar konstant i en veckas tid eller är det längre? just det där med tiden och den inre dialogen, den blir så viktig. Man ska sörja och bearbeta sådant som varit jobbigt för att kunna acceptera att det var just så det var för att det är dags att förändra. Men det jobbiga ska inte bosätta sig där. Det är därför vi behöver ta tag i känslor och situationer som får oss att må dåligt. De människor som har förutsättningar, förmågan, en stark personlighet med självbevarelsedrift att pröva och ompröva kommer fixa det här. Men människan då den som föddes till världen i ett samhälle där möjlighet att utforska världen i sin takt, inte gavs. Det som förr i tiden implementerades naturligt både i hemmet med tillgängliga föräldrar och utveckling i sin takt, grannar och en helt annan ”bry sig om mentalitet” Mindre stress och en skola som var förutsägbar och mindre kravfylld. Hur gör man i dag, när fokus ligger på att vara någon, bli någon och tiden knappt finns? Utvecklingen är positiv men den har också sina negativa sidor. Om samhället ska kräva så mycket av varje människa behöver också människan börja kräva de resurser som behövs för att åtminstone försöka inkluderas. Världen har förändrats och man kan inte bara skylla på hemmets fel när det finns människor som inte klarar av samhällets krav och förväntningar. Det nya moderna samhället har skapat tillgänglighet, självständighet och möjligheter. Men! det har också skapat en massa svårigheter för många människor.

/LR